Hallå där! Carin Holmquist – pionjär inom forskning om kvinnors företagande

I mitten av 1980-talet publicerade hon och Elisabeth Sundin den första omfattande svenska studien om kvinnors företagande. Sedan dess har Carin Holmquist, professor emerita i entreprenörskap vid Handelshögskolan i Stockholm, fortsatt att studera området och häpnas av hur lite som har hänt i arbetet med att förbättra villkoren för småföretagande i allmänhet och kvinnors företagande i synnerhet.

Den uppmärksammade studien byggde på data från 1980 och heter Kvinnor som företagare: Osynlighet, mångfald, anpassning. Berätta, vad säger dessa tre begrepp om mönster i kvinnors företagande för 45 år sedan?

– Kvinnors företagande på 80-talet osynliggjordes på flera nivåer. I statistiken registrerades ofta kvinnor inte som företagare, särskilt om de drev företag tillsammans med sina män. Och när man pratade om företagare och entreprenörer i media och den offentliga debatten var det underförstått att det handlade om män. Och forskningen ska vi inte tala om, inom akademin var kvinnors företagande en icke-fråga.

– För 45 år sedan drev kvinnor företag inom en mängd olika branscher, även om en stor del fanns inom handel, service och familjeföretagande. Den stereotypa bilden av ”den kvinnliga företagaren” var starkare på 80-talet men vår studie visade att det fanns en mångfald av företagarkvinnor. De startade företag av olika anledningar – för att försörja sig, för att skapa frihet i arbetslivet eller för att kombinera arbete med familj – och att motiven skilde sig både mellan kvinnor och från mäns motiv.

– Begreppet anpassning syftar på hur kvinnors företagande ofta formades av deras privata situation. Många företag startades som ett sätt att kunna kombinera arbete och familjeliv, snarare än som en karriärdriven satsning. Anpassningen handlade också om att kvinnor ofta etablerade sig i branscher där de redan hade erfarenhet eller nätverk, och att de undvek riskfyllda satsningar eftersom deras ekonomiska situation sällan tillät det.

På vilket sätt har det förändrats från då till nu?

– Osynligheten har minskat rejält. Kvinnors företagande är nu en erkänd och självklar del av näringslivet och syns både i media och i forskning. Däremot finns det fortfarande stereotypa föreställningar om företagarkvinnor, och kvinnor har generellt sett svårare att få finansiering och stöd.

– Mångfalden kvarstår, kvinnors företagande är lika varierat som mäns, även om vissa branscher domineras av kvinnor och vissa av män.

– Anpassningen har förändrats något – fler kvinnor startar företag på egna villkor, men företagsstrukturen påverkas fortfarande av familjesituation och könsroller, särskilt när det gäller ansvarsfördelning i hemmet.

På 1980-talet var 25 procent av alla företagare kvinnor, idag är den siffran cirka 30 procent. Det känns som en marginell ökning, men du har sagt att det inte finns något egenvärde i att fler kvinnor ska driva företag, utan det viktiga är att skapa lika förutsättningar för kvinnor och män att starta och driva företag. Där är vi inte riktigt än, enligt den forskning som finns – så vilken är den viktigaste åtgärden för ett mer jämställt företagande?

– Den viktigaste åtgärden för att stötta kvinnors företagande är att förbättra villkoren för småföretagare i stort. Många av de hinder kvinnor möter – svårigheter att få finansiering och brist på rådgivning och stöd – är inte unika för kvinnor utan gäller småföretagare generellt.

– I stället för att försöka ”få fler kvinnor att bli företagare” bör fokus vara på att skapa ett samhälle där kvinnor själva vill starta företag. Det handlar till stor del om att skapa bättre möjligheter och förutsättningar, snarare än att bara öka andelen kvinnor som är företagare som ett jämställdhetsmål i sig.

Kontakta Carin.Holmquist@hhs.se