Landsbygdens entreprenörer jobbar för långsiktig hållbarhet

Maria
Gustafsson
DELA
Jennie Cederholm Björklund jobbar med forskning och utveckling på Hushållningssällskapet Halland. Hon har lagt fram doktorsavhandlingen Value creation for sustainable rural development – perspectives of entrepreneurship in agriculture vid Högskolan i Halmstad. Foto: Mette Ottosson.

Lantbrukare är mycket mer än bara råvaruproducenter och naturvårdare. De har en betydande roll för landsbygdsutvecklingen, och är dessutom oerhört entreprenöriella, menar Jennie Cederholm Björklund. Hon anser att de bör ingå i entreprenörskapsforskningen.

Hon är ekonom, utbildad inom strategisk ledning och var under tolv år med och byggde upp ett stort lantbruk med bland annat mejeri och restaurang på gården. Därefter var hon vd på ett odlingsföretag. Med sin bakgrund inom lantbruksutveckling drivs Jennie Cederholm Björklund i sin forskning av hur man skapar en hållbar landsbygd – för att undvika avfolkning.

– Min doktorsavhandling handlar om entreprenörskap i lantbruk och hur det skapar värde för en hållbar landsbygdsutveckling, säger hon.

För att förstå lantbrukares entreprenörskap behöver man förstå den så kallade inbäddningen, menar Jennie Cederholm Björklund. Att vara inbäddad i bygden handlar om att ha en omtanke om platsen och människorna som bor där. Lantbrukare tar sina beslut med detta som grund.

– De hjälper till, tar ansvar och gör det där lilla extra för bygdens välmående. Men de är också måna om att sköta sig och värna sin familjs rykte. Besluten som tas är inte alltid ekonomiskt fördelaktiga, men oftast bra för familjen och bygden.

Cederholm Björklund har genomfört flera fallstudier av entreprenörskap i lantbruk. Hon har djupintervjuat lantbrukare och personer på ledningsnivå i stödsystemet, samt utfört en mängd observationer. Under torkan sommaren 2018 fick hon möjlighet att intervjua lantbrukare under stor press.

– Många var desperata – maten till djuren tog slut och ekonomin rasade. Jag kunde studera hur de betedde sig, tänkte och vilka beslut de tog.

Hennes avhandling visar att lantbrukarna är mycket entreprenöriella utifrån kriterierna risktagande, innovativ och proaktiv.

– De riskerar alltid sin familjs ekonomi och de tvingas utveckla saker efter vad som händer. Ena dagen är det mycket snö, nästa dag är det mycket vatten att ta hänsyn till. De måste hantera olika jordarter och olika förutsättningar för att bruka marken. Lantbrukarna anpassar sina metoder efter omständigheter som de inte alltid kan styra över. De är dagligen innovativa.

Att vara proaktiv, det vill säga att vara beredd på förutsägbara såväl som oförutsägbara händelser, ingår också i lantbruksföretagandet.

– Översvämningar, djur som rymmer eller en ny smitta – det står de rustade inför. Att lantbrukare inte skulle vara entreprenöriella är helt fel. Det är hög tid att de blir en del av entreprenörskapsforskningen, säger Jennie Cederholm Björklund.

Under 2018 års torka härjades många skogar runt om i landet av bränder. De gängse samhällsfunktionerna var otillräckliga. Trots att lantbrukarna hade foderkris och andra problem på sina gårdar, lämnade de det och hjälpte i stället till med att släcka bränder med hjälp av sina traktorer och gödseltunnor. Det var ett arbete som de inte tjänade några pengar på.

– Ser man det ur ett företagsekonomiskt perspektiv borde lantbrukarna ha stannat hemma på gården och tagit hand om sitt företag och sina djur. Men inbäddningen påverkar deras beslut i allra högsta grad.

Det handlar om relationer med omgivningen. När studenter ska köras på lastbilsflak, en ny fotbollsplan ska anläggas eller snö ska skottas – då ställer lantbrukarna upp.

– Det är inget de blir rika på, som andra entreprenörer, men deras insatser skapar ett otroligt värde och bidrar till landsbygdsutvecklingen, säger Jennie Cederholm Björklund.

Att lantbrukarna genom inbäddningen bry sig om den egna och närliggande byar – och människorna som bor där – innebär också att de möjliggör entreprenörskap över hela bygden. Varor och tjänster byts flitigt och gynnar företagandet.

– Om jag driver ett Bed & Breakfast med kringliggande ängar, tillhandahåller lantbrukaren mark och låter sina djur beta där. Det ökar värdet på upplevelsen och jag får fler gäster. Man möjliggör ständigt för andra företagare i bygden att lyckas. Det är viktigt att vi ser det.

För att förstå hållbar landsbygdsutveckling måste man också förstå hur lantbrukarna ser på hållbarhet. Det innebär något helt annat för dem än för traditionella entreprenörer, hävdar Cederholm Björklund.

– Det är varken ekonomi, uppmärksamhet eller berömmelse som driver lantbrukarna: De ser arbetet som en livsstil. Därmed betraktar de hållbarhet ur ett extremt långsiktigt perspektiv – i flera generationer framåt.

Lantbrukare inriktar sig på social och miljömässig hållbarhet och betraktar ekonomisk hållbarhet som överlevnad på lång sikt. Ofta har de tagit över ett lantbruk och ska föra det vidare till nästa generation. De vill inte fördärva bygden eller miljön.

– Många som jag har pratat med betonar att ”vi lånar jorden av våra barn”.

– Precis som med inbäddningen, påverkar den enormt långsiktiga hållbarheten besluten i hög grad. Det skapar också ett stort värde för en hållbar landsbygd, säger Jennie Cederholm Björklund.

För att skapa gynnsammare förutsättningar för lantbrukare såväl som landsbygd har Sverige ett stort stödsystem. Aktörerna i systemet är exempelvis Jordbruksverket, LRF och olika rådgivningsföretag.

– Insatserna som är tänkta att stötta lantbrukarna baseras på ekonomiska tillväxtstrategier som exempelvis affärsmodeller och värdekedjor. De fokuserar på produktion, effektivitet, djurvälfärd och miljö.

Men Cederholm Björklunds avhandling visar att lantbrukarna inte upplever särskilt mycket stöd från stödsystemet.

– De ser stödet som ett hinder och bekymmer snarare, eftersom de prioriterar inbäddningen och hållbarheten före det ekonomiska. De drivs och motiveras inte av ekonomiska tillväxtstrategier, utan av en hållbar bygd.

Stödsystemet, som till största delen finansieras av EU-bidrag, får också kritik från OECD som menar att det svenska systemet är ineffektivt samt har en undermålig ledning. Stödsystemet är 200 år gammalt och behöver uppdateras, enligt Jennie Cederholm Björklund. Hon menar att man måste inse vad som motiverar och påverkar en lantbrukares beslutsfattande och anpassa stödet därefter.

– Under torkan 2018 var det stödet från andra lantbrukare som var till störst hjälp för dem. Inte krismöten med stödsystemet.

I avhandlingen presenterar Cederholm Björklund en modell som visar hur systemet kan förbättras, innovation skapas och entreprenörskap uppmuntras i lantbruket.

– Det handlar framför allt om att stödorganisationernas ledningar behöver bli modiga och uppmuntra till samverkan och kunskapsöverföring organisationerna emellan, trots att de är konkurrenter. Det är lantbruket och landsbygden de ska skapa värde för.

Genom mer förståelse för entreprenörskap i lantbruket hoppas Jennie Cederholm Björklund att policyer och strategier ändrar fokus från att försöka göra lantbrukare till traditionella entreprenörer. I stället bör man se nyttan som lantbrukare spelar i landsbygdsutvecklingen och för andra entreprenörer i närområdet.

– Det är lätt att man enbart tittar på företagaren i stället för på entreprenörskapet och bidraget till samhället. Bygden och entreprenörskapet utvecklas i ett system, det är viktigt att förstå helheten.

– EU-pengarna skulle kunna användas bättre. Då skulle vi inte behöva se lantbruk avvecklas och landsbygder avfolkas i samma tempo som i dag, säger Jennie Cederholm Björklund.

Kontakta jennie.cederholm@hushallningssallskapet.se
———–

1134

DELA