Evidens räcker inte – därför fastnar innovationer i vården
- Publicerad: 18 nov 2026,
- 3:49 e m
- Uppdaterad: 18 nov 2026,
- 3:54 e m
Innovativa digitala lösningar kan visa goda resultat men blir ändå inte en del av den ordinarie vården. Det räcker inte med klinisk evidens när ersättningsmodeller, upphandling och arbetssätt inte fungerar.
Detta diskuterades under ett webbinarium som arrangerades av Esbri och forskningsprojektet INNOVAID vid Luleå tekniska universitet.
I projektet undersöker professorerna Jeaneth Johansson och Ulrik Röijezon vad som händer när små och medelstora företag försöker få innovativa digitala hälsolösningar att användas inom vården.
En fungerande lösning är bara början
Ulrik Röijezon har arbetat med digital teknik som kan flytta mätning och rehabilitering från laboratorier till kliniker och vidare hem till patienterna.
– Jag har nog lite naivt tänkt att bara vi kan visa att det finns klinisk evidens för att en innovativ digital lösning fungerar så kommer den också att börja användas. Men så enkelt visar det sig inte vara. Vården kan behöva ändra arbetssätt, personalen behöver tid och kompetens och det måste finnas ersättningssystem som gör det möjligt att använda den nya lösningen, konstaterade Ulrik Röijezon.
Ulrik Röijezon liknade vägen från idé till ordinarie vård som en bro. Behov, test och klinisk evidens är några av byggstenarna. Men även inköp, ersättning och själva införandet måste fungera. Saknas en del tar bron slut.
Jeaneth Johansson, som forskar om entreprenörskap och innovation, ser samma utmaning från ett företagsperspektiv.
– För entreprenörerna handlar det om att förstå ett komplext ekosystem. Det är inte bara vem som ska använda lösningen som är viktig, utan också vem som fattar beslut, vem som betalar och vem som faktiskt får nyttan. Det kan vara helt olika aktörer, sa Jeaneth Johansson.
För mindre företag kan detta vara svårt att överblicka och Jeaneth Johansson betonade att de därför kan tvingas kombinera flera affärsmodeller, söka sig till privata kunder eller gå utomlands när den offentliga vårdbyråkratin blir för svår.
– Om företagen tvingas hitta andra vägar finns också risken att den offentliga vården går miste om innovationer som skulle kunna skapa nytta för patienterna, sa Jeaneth Johansson.
Olika spelregler i olika regioner
I den paneldiskussion som följde på forskarnas presentationer var Daniel Forslund, utvecklingsansvarig på Vårdföretagarna, först ut.
Enligt honom så är en stor utmaning för företag att regionerna har olika regelverk.
– En fungerande lösning kan möta helt olika villkor beroende på var i Sverige den ska användas. Den kan tillåtas i en region men stoppas eller omfattas av andra krav i en annan då både lokala avtal och tolkningen av nationella regelverk kan skilja sig åt, sa Daniel Forslund.
Han påminde om hur snabbt vården kunde förändra arbetssätt under pandemin när behovet var akut.
– Vi såg under pandemin att vårdpersonalen kunde lösa svåra problem snabbt när regionerna bestämde sig för att sätta byråkratin på paus.
Mot den bakgrunden efterlyste Daniel Forslund mer gemensamma införandeprocesser mellan regionerna och större utrymme för vårdgivare, forskare och företag att pröva nya lösningar tillsammans.
Ersättningssystemen bromsar utvecklingen
Emil Lilja, grundare och vd för Curest, utvecklar en VR-baserad rehabilitering som även går att använda hemma hos patienten.
– Digitalisering handlar inte bara om att lägga till ny teknik. Vi måste också fråga oss vilka nya arbetssätt som tekniken möjliggör, sa Emil Lilja.
Curest har arbetat med patienter som bor långt från en vårdcentral och med hjälp av Curest teknik kunnat träna hemma med goda resultat. Trots detta krävdes det ibland ett fysiskt besök för att vårdgivaren skulle få ersättning.
– Vi har haft patienter som bor 30 mil från vårdcentralen och som kunnat träna hemma. Men om arbetet inte räknas förrän patienten kommer in till kliniken motverkar ersättningssystemet själva poängen med lösningen, konstaterade Emil Lilja.
När regelverket och verkligheten krockar
Nya innovativa digitala lösningar måste också klara kraven på patientsäkerhet.
Christina Hugosson, grundare av EFFIC AB och initiativtagare och koordinator till ”Handbok för effektivare framtagning av medicintekniska produkter”, lyfte fram den utmaningen.
– Innovationer som kommer inifrån vården har ofta tillgång till patienterna och förstår det kliniska behovet, men kan fastna när de möter medicintekniska regelverk, riskanalyser och standarder. Företagen å sin sida kan ha regelverken på plats, men har svårt att komma in i vården och få tillgång till den kliniska miljö där lösningen behöver testas. Båda sidor kan alltså fastna, fast på varsin sida, sa Christina Hugosson.
Hon vill därför se ett helhetsgrepp som omfattar tillgång till avidentifierade kliniska data, möjlighet för företag att testa sina lösningar i kliniska miljöer och stöd i att hantera regelverket.
– Sverige har enorm innovationskraft och en stark medicinteknisk tradition. Då behöver vi också skapa en väg som gör att innovationerna faktiskt når hela vägen fram till patienterna, betonade Christina Hugosson.
I glesbygden är innovation en nödvändighet
För Andreas Lundqvist, enhetschef vid Centrum för hälsa i glesbygd i Region Västerbotten, är behovet av nya arbetssätt särskilt tydligt där avstånden är stora.
– I glesbygden finns ofta både en större vilja och en större förmåga att arbeta innovativt, av det enkla skälet att vi måste. Ska vården nå människor som bor långt från sjukhus och vårdcentraler kan vi inte alltid arbeta på samma sätt som tidigare, sa Andreas Lundqvist.
Han lyfte även fram två sidor av offentlig upphandling.
– Upphandling behövs för att offentliga pengar ska användas klokt. Problemet är när processerna och ledtiderna blir så långa att mindre innovationsföretag inte orkar vara kvar hela vägen.
En lösning enligt Andreas Lundqvist är innovationsupphandling där företag och vården kan utveckla nya lösningar tillsammans.
– Det kan göra det möjligt för även mindre aktörer att delta, men då krävs det att de som upphandlar har kunskap om hur sådana processer ska genomföras.
Bron måste byggas hela vägen
Emil Lilja poängterade att samma frågor har diskuterats länge.
– Hela tiden träffar jag personer som säger att de har arbetat med de här problemen i 10–15 år. Jag förstår att det är en svår strukturell, organisatorisk och regulatorisk nöt att knäcka. Men någonstans måste vi också fråga oss: Hur många 10–15 år ska vi acceptera innan det händer någonting?
Det finns samtidigt hoppfulla tecken. Jeaneth Johansson ser att det finns regioner där företag, forskning och vård arbetar betydligt närmare varandra än tidigare. De exemplen behöver få större uppmärksamhet enligt henne.
– Vi behöver blir bättre på att lära av de platser där samarbetet redan fungerar. Här behövs det skapas forum där de här världarna faktiskt möts och det behövs nationellt, regionalt och kommunalt, sa Jeaneth Johansson.
För Ulrik Röijezon handlar det om att forskningen inte stannar i en vetenskaplig publikation.
– De idéer som faktiskt fungerar måste också få vandra hela vägen över bron, med alla byggstenar på plats, så att de blir en del av vården. Innovationerna finns redan. För att de också ska nå patienterna behöver besluten om inköp, ersättning och förändrade arbetssätt hänga ihop. Det är först då en lösning som fungerar i ett test kan bli en del av den ordinarie vården, konstaterade Ulrik Röijezon.
Läs intervju med Jeaneth Johansson och Ulrik Röijezon
Om projektet
Projektet INNOVAID har fokus på små och medelstora företag i norra Sverige. Forskarna har genomfört 15 intervjuer och involverat fyra företag, liksom företrädare för bland annat vården och det regionala innovationsstödet, för att förstå vad som underlättar eller hindrar införandet av nya digitala lösningar i vården.
Projektet finansieras av Norrlandsnavet och PRECISE. Norrlandsnavet vid Luleå tekniska universitet finansieras i sin tur av Familjen Kamprads stiftelse.