Miljön gör entreprenören

Följande text publicerades även i Entré nr 1, 2011:

De egenskaper som gör en entreprenör är förvärvade. Det menar Karen Williams-Middleton i sin avhandling. Hon visar hur rätt miljö kan ge unga entreprenörer de personliga verktyg som behövs för att bygga framgångsrika företag.

Går det att lära sig bli entreprenör? Frågan är utgångspunkt för avhandlingen Developing Entrepreneurial Behavior, Facilitating Nascent Entrepreneurship at the University.

Författaren, Karen Williams-Middleton, som doktorerat vid Institutionen för teknikens ekonomi och organisation på Chalmers tekniska universitet, har studerat hur miljöfaktorer påverkar framväxten av unga entreprenörer.

Venture Creation Subunit (VCS) är avhandlingens viktigaste fallstudie. Det är en masterutbildning som bedrivs i samarbete mellan Chalmers School of Entrepreneurship (CSE) och Gothenburg International Bioscience Business School (GIBBS). Hittills har 250 studenter genomgått programmet, som startade 1997. Utbildningen kombinerar teoretisk kunskap med en inkubator för potentiellt snabbväxande företag. Studenterna får tillgång till inkubatorn efter ett år av teoretiska studier. Lärare, coacher och personer från näringslivet stöttar studenterna under utbildningen.

Till inkubatorn kommer både företag och personer från universitetet med innovationer som de vill föra ut på marknaden. Studenternas uppgift är att kommersialisera idéerna.

Karen Williams-Middleton bygger sin avhandling runt en teori om socialt lärande, där beteende anses vara en konsekvens av personlighet och miljö. Det skulle alltså betyda att en entreprenör inte främst är en person med särskilda talanger eller egenskaper som ofta hävdats. I stället, menar Williams-Middleton, är egenskaperna som gör en entreprenör förvärvade.

I avhandlingen fäster hon stor vikt vid förhållandet mellan osäkerhet, tvekan och risk.

– Universiteten ger de unga entreprenörerna en plats där de kan ta ansvar. Det ger legitimitet. Osäkerhet inför beslutsfattande har annars en hämmande inverkan på entreprenörskap, säger Karen Williams-Middleton.

Strukturell kunskap, om lagar, regler, formalia och skattesystem är nödvändig för att man som entreprenör ska kunna fatta bra beslut. Men sedan finns olika sätt att tolka vilken information man behöver, och vilka beslut man kan ta utifrån den informationen.

Universitetet tillhandahåller också ett socialt nätverk, av Karen Williams-Middleton kallad ”rolluppsättning” (role set). På rollistan finns lärare, alumner, innovatörer och coacher.

– I utbytet med personerna i rolluppsättningen, och i diskussioner, lär sig deltagarna att fatta självständiga beslut. Det ger personlig legitimitet, eller självförtroende.

– Om både den strukturella och den sociala komponenten finns i miljön, ger det en positiv beteendeutveckling. Det uppstår ett utbyte mellan personerna i närmiljön som ger möjlighet att testa hypoteser och få feedback.

– Jag fäster stor vikt vid värdmiljön, där entreprenören har möjlighet att skapa sitt företag. Näst viktigast är att personerna utvecklas under processen. Det är mycket learning by doing.

Lärandet på VCS är experimentellt, utan att eleverna behöver ta samma risker som om de agerat på egen hand. Samtidigt arbetar de mot ett verkligt mål, och inte med fiktiva exempel.

– Den teoretiska undervisningen är betydelsefull eftersom den ger utrymme för reflektion.

– Samhället vinner på det här, rent ekonomiskt i form av nya företag, men också för att det skapar nätverk och genererar utvärderingar och kreativitet.

Kontakta karen.williams@chalmers.se

Entreprenöriellt beteende skapas av

Personliga egenskaper
Kognitiv förmåga, hängivenhet, motivation, värderingar.

Miljörelaterade aspekter
Strukturella faktorer: Kunskaper om institutioner, lagar, regler. Fysiska förutsättningar som tillgång till internet, kontor, utrustning. Tillgång till kapital och arbetsmarknad.

Sociala faktorer: Socialt nätverk, (humankapital, socialt kapital, intellektuellt kapital), stödjade nätverk (familj och vänner), förebilder, kulturella värderingar.———–