Fäbod utgångspunkt för innovationer

Följande text publicerades även i Entré nr 4, 2009:

Fäbodarna i södra Norrland och Dalarna spelade en viktig roll för att driva fram den svenska jordbruksekonomin. De satte press på jordbrukarna och ledde till innovationer som järnplogen och messmöret. Jesper Larsson har lagt fram sin avhandling Fäbodväsendet 1550-1920 – Ett centralt element i Nordsveriges jordbrukssystem vid Sveriges lantbruksuniversitet.

I efterdyningarna till den senmedeltida agrarkrisen under 1500- och 1600-talen lades grunden för en ny jordbruksekonomi. Perioden innebar stora påfrestningar för böndernas ekonomiska situation och förändringar inom jordbruket behövdes.

– Det fanns ett behov av att använda markerna på ett bättre sätt, och utnyttja de stora utmarkerna för bete, säger Jesper Larsson.

Jordbruket expanderar

Fäbodens uppkomst räknas från mitten på 1500-talet och in på 1600-talet och kan ses som en strategi för bondesamhället att utveckla jordbruket.

– Definitionen av en fäbod är att den låg långt borta från gården, och att den hade en specialiserad arbetskraft som alltid var kvinnor. Dessutom använde man fäboden endast under sommaren.

Det fanns begränsade möjligheter att odla på marker där djuren betade. Fäboden avlastade markerna runt gården och hela landskapets kapacitet kunde utnyttjas.

– I och med fäbodarna kunde man klyva gården mer än tidigare och antalet gårdar ökade snabbt. Med hjälp av fäbodarna kunde man öka antalet djur. Det satte samtidigt press på att få in foder till djuren, säger Jesper Larsson.

Men det var först under 1700-talet som fäboden verkligen gav upphov till innovationer. I och med att någon tog hand om djuren på fäboden avlastades hushållet och binäringar till jordbruket uppstod.

– Bisysslor kopplade till exempelvis foderproduktion i Dalarna, linhantering i Ångermanland och Hälsingland, eller järnhantering i Bergslagen, uppstod. Det ledde i sin tur till ökad handel och stor ekonomisk utveckling.

– Ökningen av antalet djur, och allt foder till dem, gjorde att man var tvungen att vara innovativ och utveckla nya redskap. Järnplogen är ett exempel.

Drivkraft och dynamik

I södra Norrland och Dalarna införde man en cirkulation av ängen, så kallat lindbruk. Nu odlade man växelvis spannmål och foder och fick ut bättre skördar. I och med den ökade handeln började människor också arbeta mer specialiserat.

– Fäbodarna satte press på jordbruket och utvecklingen av redskap, bisysslor och produkter ökade. Dalarna och södra Norrland kom under 1700-talet, fram till mitten av 1800-talet, att bli ledande i jordbruksutvecklingen. Dessa områden var väldigt dynamiska och jordbruket blev alltmer en del av en marknad.

När betesmarkerna förbättrades kunde bönderna även ta in fler får och getter. Dessa djur var en del i utvecklingen av fäboden eftersom de kan vara svåra att sköta nära gården.

– Ekonomin växte även tack vare får och getter. Fram till mitten av 1800-talet hade man drivkrafter till att utveckla en marknad för gethudar till bergsindustrin, ull och kläder. Man fick ut bättre produkter än tidigare, kornas mjölk blev fetare av fäbodbetet. Messmöret var också en innovation från fäboden.

För mer info: jesper.larsson@ekon.slu.se ———–