Bland pionjärer och dagfärska forskare

Följande text ingick även i temat fnuttSmåföretagsforskning då och nufnutt som publicerades i Entré nr 1, 1999:

Den är ung, sexig och mångsidig, men småföretags- och entreprenörskapsforskningen behöver samtidigt en ökad samsyn över nationella och akademiska gränser för att kunna mogna och utvecklas.

Redaktionen har talat med några ledande svenska och utländska forskare om forskningsfältets aktuella situation, om varför vi hamnade där vi befinner oss i dag och om vilka fnuttde vita fläckarnafnutt på forskningskartan egentligen är. På önskelistan står gemensamma metoder, ett starkare teoretiskt fundament för den framtida forskningen och ökade insikter om den entreprenöriella processen, i vilka sammanhang den än råkar dyka upp.

Samhällets intresse för de små och växande företagens villkor har aldrig varit större än i dag. De pionjärer som en gång förde forskningens fokus från storföretag och konjunkturpolitik till de mindre företagens speciella dynamik är en viktig anledning till detta.

Startskottet för den svenska småföretagsforskningen kan, som så mycket annat, sättas till året 1968 när Dick Ramström fick sin professur i företagsekonomi vid Umeå universitet. Visst hade småföretagare och entreprenörer figurerar i forskningen redan tidigare, men aldrig förr med en sådan central roll och dittills inte i Sverige.

– Det var inte alls så att vår forskning var ert resultat av någon strategisk planering. Snarare var den en slump, och den berodde på kombinationen av doktorander som fanns samlade kring mig just då, berättar Dick Ramström.

– Flera av doktoranderna kom själva från småföretagarmiljöer, och där vi satt i Umeå trängde sig småföretagarens perspektiv in på ett naturligt sätt. En anledning var att små företag alltid varit viktiga för regionens ekonomi, en annan att vi hade småföretagarkulturen i Skellefteå så nära inpå.

Slutet av 60-talet och början av 70-talet var en period då det storskaliga industriella tänkandet närmade sig sitt klimax. Sedan 30-talet var det exportindustrin som hade myndigheternas öra och de politiska vägvalen syntes ensidigt bana väg för storföretagen, ibland på bekostnad av de mindre företagen. I Norrland var situationen särskilt tydlig – även här fanns storbolagen representerade, men oftast bara med filialer.

– I stället var det de små sågverken och verkstäderna som bar upp företagsamheten i inlandet. Men eftersom det gick allt sämre för inlandet drabbades dessa företag, och vår forskning fick lite av en moralisk prägling, fortsätter Dick Ramström.

Berömda Stockholmsskolan

Det var på Handelshögskolan i Stockholm som grundvalarna för den förhärskande industripolitiken hade dragits upp. Den berömda fnuttStockholmsskolanfnutt bestod av nationalekonomer som i Keynes fotspår propagerade för en aktiv konjunkturpolitik från regeringens sida. Tider av vikande efterfrågan skulle mötas med stora offentliga investeringar och devalveringar. Nationalekonomin hade vid denna tid utvecklats till en tämligen teknisk vetenskap där diskussioner i allmänhet gällde räntor, konjunkturcykler och aggregerad tillväxt snarare än vilka underliggande faktorer som påverkade tillväxten.

– Konsekvensen var att nationalekonomin utvecklades till en politisk-ekonomisk ingenjörskonst, konstaterar Erik Dahmén, professor emeritus i nationalekonomi på Handelshögskolan och en av dem som motsatte sig Stockholmsskolans åsiktsmonopol. Dahméns egen forskning på 50-talet kretsade kring fnuttutvecklingsblockfnutt i näringslivet, alltså grupper av företag och organisationer som tillsammans drev fram nya ekonomiska tillväxtområden. Detta perspektiv satte den industriella dynamiken i fokus på ett annat sätt än tidigare, exempelvis visade Dahmén på hur branscher och företag både stagnerade och expanderade av rent naturliga skäl. Att syna dessa mönster skulle säga betydligt mer om landets ekonomi och möjligheter än att ensidige bevaka inflation, aggregerad tillväxt och de årliga exportsiffrorna.

En av Dahméns inspirationskällor var den österrikiske ekonomen Joseph Schumpeter som med tiden blev den kanske viktigaste förebilden för modern entreprenörskapsforskning. Förutom att mynta själva entreprenörskapsbegreppet talade Schumpeter redan på 30-talet om kreativ destruktion i näringslivet, alltså om hur dåliga affärsidéer gav vika för bättre och att detta var en godartad process.

Under Dick Ramströms år som professor i Umeå var det småföretagens villkor, snarare än just entreprenörernas, som intresserade forskarna mest och metoderna låg långt ifrån de gamla nationalekonomernas torra analyser. Exempelvis tyckte en av Ramströms doktorander, Bengt-Åke Byström, att forskningen inte var mycket värd om den inte tillämpades i praktiken. Med sin uppfinning Solosågen blev han senare en tongivande företagare i Norrland. En annan adept som nådde näringslivet var Göran Carstedt, sedermera toppchef inom Volvo och Ikea.

– Den första fasen var att lära känna området – vilka problem har de små företagen, och vilka förutsättningar? Det kunde exempelvis handla om att ta reda på företagens utbildningsbehov och hur vidareutbildningar skulle organiseras för att vara till någon nytta, berättar Ramström.

Ensam sällan stark

Umeå-gruppen lyckades bland annat lyfta fram olika typer av småföretag och förklara deras olika roller i ekonomin på ett bra sätt. Vilka jobbar med service, vilka är tongivande innovatörer och var finner man de viktigaste framtida arbetsgivarna? Ett annat lyckat forskningsspår var att peka på att små företag sällan klarar sig ensamma – de är beroende av sina miljöer, något som lätt kunde illustreras i småföretagarorter som Skellefteå och Örnsköldsvik.

– Jag tror man kan säga att Umeå var den första riktiga forskningsmiljön i Sverige som inriktade sig på småföretagen. Sedan har Växjö och Linköping med flera följt efter och breddat forskningen, berättar Carin Holmquist, en av Ramströms dåtida doktorander och numera själv professor i företagsekonomi vid Umeå universitet. Tillsammans med Bengt Johannisson i Växjö hör hon till den skara av begåvade forskare som startade sin karriär i Umeå och som var och en på sitt håll sedan fört forskningsfältet framåt.

Under de nästan 30 år som gått sedan intresset för småföretagens villkor vaknade i Umeå har naturligtvis mycket hänt. Under 70-talet var det de empiriska resultaten som var viktigast – det fanns fortfarande mycket att definiera och det var helt enkelt nödvändigt att beskriva hur småföretagarnas värld såg ut.

I dag är forskningen kring små och växande företag betydligt starkare än den var i mitten av 70-talet, något som säkert underlättats av de förändrade attityderna ute i samhället. Medan 60-talet tillhörde storföretagen och industriell planering var populärt på högskolorna hamnade under 70- och 80-talen arbetsplatsdemokrati respektive rationaliseringar i fokus. På 90-talet, som präglats av arbetslöshet, ses tillväxt och nya arbetsformer som det centrala.

Internationellt utbyte

Under 80-talet ökade samtidigt det internationella utbytet och distinktionen mellan småföretagare och entreprenörer blev ännu viktigare. I Sverige har det kanske varit ännu viktigare att skilja på begreppen än i USA, eftersom mycket av senare års forskning varit tänkt som ett vapen mot just arbetslösheten. Småföretagarna som grupp är naturligtvis enormt viktiga för sysselsättningen, men det är vanligtvis entreprenörer som står bakom de företag som verkligen växer.

Företag utan marknad

– Jag tror det är särskilt viktigt att titta på utvecklingsföretagen. eller de fnuttföretag i gränslandfnutt som har produkter och idéer men ännu inte någon marknad. Magnus Henrekson på Industrins utredningsinstitut har ju visat att vi har onormalt få mellanstora företag, och det tror jag kan bero på utvecklingsföretagens dåliga villkor, säger Erik Dahmén.

Han påpekar att svenska politiker under många år devalverat så snart konjunkturen svikit eller exportföretagen börjat tappa sin konkurrenskraft. Det har skapat större vinster i storföretagen, medan mindre företag som ännu inte nått marknaden ensidigt drabbas av högre material- och personalkostnader.

– Utvecklingsföretagen har pressats av alla dessa devalveringar, och eftersom detta pågått så länge är det inte konstigt om vi ser resultat i färre växande medelstora företag.

Som tur är har just tillväxten i näringslivet blivit en av de viktigaste frågorna för dagens forskarkår. Det uppskattar Dahmén, även om han gärna ser en ännu intensivare debatt i ämnet. Han har trots allt redan väntat 45 år på att få övertyga politiker och myndigheter om behovet av att fokusera på de företag som har utvecklingspotential.———–