Arbetskraftens ålder påverkar tillväxten

Följande text publicerades även i Entré nr 1, 2004:

Under 1900-talet har den svenska arbetskraften blivit äldre. I sin avhandling beskriver Henrik Bengtsson vilken effekt åldrandet har haft på produktiviteten och tillväxten. Utbud och efterfrågan på humankapital är två viktiga faktorer.

Betydelsen av ung respektive gammal arbetskraft varierar med konjunkturerna. Det slår Henrik Bengtsson fast i doktorsavhandlingen Ålder och ekonomisk omvandling – Sveriges tillväxthistoria i ett demografiskt perspektiv, 1890-1995 som lagts fram vid institutionen för ekonomisk historia, Lunds universitet.

Han konstaterar att ekonomin utvecklas i cykler om cirka 40 år. En tjugoårig omvandlingsfas, som kännetecknas av innovativitet och turbulens bland företagen, följs av tjugo års rationalisering. I denna fas ökar konkurrensen, och företagen anstränger sig för att producera till lägsta möjliga pris.

Samtidigt som ekonomin har skiftat under 1900-talet har också åldersstrukturen förändrats. Svenskarna har blivit äldre, men processen har accelererat och avtagit i olika perioder. Man kan anta att en arbetsför individ hela tiden ökar sitt humankapital genom exempelvis vidareutbildningar och arbetserfarenheter. Utbudet av humankapital har därmed varit varierande de senaste hundra åren.

Även efterfrågan på humankapital har varit skiftande. Under perioder med snabb teknisk utveckling behövs unga, högutbildade, individer. Under stabilare perioder skattas erfarenhet högre, och då är det den äldre arbetskraften som efterfrågas.

Henrik Bengtssons studie visar att tillskott av yngre arbetskraft i rationaliseringsfaser påverkar den ekonomiska tillväxten i negativ riktning, medan den äldre arbetskraften har en positiv effekt. I omvandlingsfaser påverkar de yngres humankapital och flexibilitet tillväxten positivt, men den erfarna arbetskraften är också viktig.

För mer info: henrik.bengtsson@ekh.lu.se———–