Entreprenörskap gynnas av mångfald

Referat från ESBRI/SNS-konferensen 27 maj 2002

Mångfald är viktigt – såväl i företag som i samhället i stort. Den åsikten återkom gång på gång när ESBRI och SNS med gemensamma krafter anordnade en konferens 27 maj. Temat var Entreprenörskap och samhälle, ett ämne som belystes ur många olika vinklar av de deltagande forskarna och praktikerna.

-Konferensen markerade starten på ett långsiktigt samarbete mellan ESBRI, Institutet för entreprenörskaps- och småföretagsforskning, och SNS, Studieförbundet Näringsliv och Samhälle. Tanken är att konferensen ska återkomma varje år. Samtidigt startade även ett nytt forskningsprogram om entreprenörskap och samhälle med tre spår: Entreprenörskap och tillväxt, Den entreprenöriella regionen samt Socialt entreprenörskap.

– Entreprenörskap är inte bara ekonomi. Vi vill diskutera entreprenörskap och samhälle i ett brett perspektiv och det illustreras av de tre temana, sa ESBRIs vd Magnus Aronsson som inledde konferensen.

Entreprenörskapets gåtor

Den första talaren var professor Howard Aldrich, University of North Carolina, Chapel Hill. Han diskuterade viktiga frågor för den framtida forskningen kring entreprenörskap och samhälle utifrån två dimensioner. Den ena dimensionen rör forskningen kring mångfald, och de resultat som visar att heterogena organisationer är starkare, mer flexibla och fattar bättre beslut. Den andra dimensionen handlar om att entreprenörskap bör studeras ur flera olika synvinklar, och på olika nivåer. Aldrich menar att det är varje entreprenörskapsforskares skyldighet att klargöra på vilken nivå han eller hon studerar ämnet: till exempel på individ-, företags-, industri-, eller nationsnivå. För varje nivå finns angelägna frågor.

– Om vi till exempel tittar på individer och grupper i samhället kan vi ställa oss frågan: får vi ut mesta möjliga av våra medborgare? Har människor möjlighet att maximera sin entreprenöriella potential?

Howard Aldrich svarade på sina egna frågor genom att berätta en gåta om entreprenörskap och kön.

– Vi vet att kvinnor startar färre företag än män, det gäller i alla länder. Kvinnliga vd:ar är också en bristvara. Men samtidigt har vi en massa litteratur som visar att det inte är någon skillnad mellan män och kvinnors ledaregenskaper. Det här är en stor gåta för mig! Dessa fakta går helt enkelt inte ihop.

Gåtans lösning kan ligga i utnyttjandet av humant och socialt kapital. I humankapitalet ingår våra färdigheter, kunskap, erfarenheter och utbildning. Under de senaste tjugo åren har en ny typ av kapital, nämligen det sociala, hamnat på tapeten.

– Socialt kapital handlar inte om vad du vet, utan om vem du känner. Genom ditt nätverk kan du multiplicera de resurser du har tillgång till, förklarade Aldrich.

Med hjälp av kontaktnätet kan man få tag på viktig information, påverka och – inte minst – öka sin trovärdighet. För den unga entreprenören kan referenser från en äldre, mer erfaren person vara avgörande, exempelvis i mötet med finansiärer. Befintlig forskning visar att ju mer nätverket varierar i ålder, kön och industritillhörighet, desto bättre. Aldrich efterlyste ytterligare forskning kring nätverk och deras effektivitet, hur de förändras, och hur exempelvis frivilligorganisationer och mentorprogram påverkar.

Flyttas analysen upp till fnutthögrefnutt nivåer, till företags-, industri- och nationsnivå, dyker nya frågor upp.

– Får vi ut mesta möjliga av våra nystartade företag? Tillför de något verkligt nytt – innovationer – eller imiterar de bara befintliga företag? Och varför är länder olika entreprenöriella?

Även på dessa plan finns gåtor att förundras över – och därmed behov av mer forskning, menar Howard Aldrich.

– Som jag ser det har alla människor potential att vara kreativa. Men nystartade företag reproducerar oftast bara vad gamla företag redan gör. Det är också en gåta för mig.

– Vi måste forska mer om det sociala och humana kapitalets betydelse, men även om hur politik och kultur påverkar företagsamheten. Och nu pratar vi om verkligt dyr forskning, varnade Aldrich.

Svenska hjältar

Nästa talare var Pontus Braunerhjelm, vice vd för SNS. Hans inlägg handlade om entreprenörskap och tillväxt, det vill säga en av de tre delarna i det forskningsprojekt som ESBRI och SNS startat.

– Projektet består av både mjuka och hårda faktorer. Den del som jag är engagerad i är tämligen benhård, det handlar nämligen om vilken roll entreprenörskap spelar för tillväxtprocessen, sa Braunerhjelm.

Han menar att den forskning som finns på området är alltför partiell, och vill med projektet få fram en helhetsbild av hur det hänger ihop. För att beskriva det svenska entreprenörsklimatet gick han tillbaka till vikingatiden.

– Sverige, detta hjältarnas och sagornas land, har en lång tradition av entreprenörskap. Från vikingarnas innovativa skeppsbyggen till alla dagens storföretag som egentligen bottnar i ett entreprenörskap. Men om man för trettio år sedan sagt att man ville forska om entreprenörskap hade man mötts av en axelryckning.

– Sedan dess har det visat sig att mumien – entreprenören – faktiskt lever och därmed har ämnet fått ett uppsving. Det har blivit ett helt nytt intresse för entreprenörskap och småföretagande, både från forskare och politiker.

En viktig fråga handlar om vad som egentligen genererar tillväxt. Många hävdar att entreprenören är en viktig del i tillväxtmotorn – men vet vi verkligen att det är så? Braunerhjelm redogjorde för fyra traditionella byggstenar i tillväxtprocessen: institutioner, investeringar, arbetskraft och kunskap/teknik. Han menar att entreprenörskap inte bör ses som en separat byggsten, utan att det på olika sätt kommer in i dessa fyra. Institutionerna styr regelverk, skatter, vårt förhållande till andra länder det sociala välfärdssystemet och mycket mer. Hur kan entreprenörer påverka detta?

– Ett ökat entreprenörskap bidrar till en högre konkurrens, och det präglar marknaden. Finns det en stor andel entreprenörer i ett land får de mer att säga till om gentemot andra intresseorganisationer, till exempel storföretagen eller den offentliga sektorn.

När det gäller de fysiska investeringarna av kapital är entreprenörens roll mer blygsam, menar Pontus Braunerhjelm. I byggsten nummer tre, arbetskraften, är entreprenören däremot en viktig spelare. Entreprenörskap bidrar till ökad sysselsättning, det har visats i en rad studier.

– Mest intressant och mest belyst är byggstenen kunskap och teknik. Trots att det är storföretagen som satsar nästan alla renodlade forskningspengar, är det de mindre företagen som ger sig ut på mer okända vatten. Därmed spelar de en viktig roll i de innovativa processerna.

– Entreprenören påverkar alltså tillväxten genom att vara svetslågan som blåser på de andra företagen på marknaden, genom att öka sysselsättningen samt genom att skapa ny kunskap och teknik.

I Braunerhjelms historieskrivning var entreprenören en hjälte 1870-1913. Under åren 1945-1993 sågs entreprenörer och småföretagare som utdöende, suspekta figurer. Sedan dess har vi upplevt en renässans, även om de svenska entreprenöriella aktiviteterna fortfarande är ganska blygsamma.*

– Detta vill vi lyfta på något sätt – tror vi i alla fall. Hypotesen är ju att entreprenören är viktig för tillväxten, men detta måste undersökas i en internationell jämförelse, sa Pontus Braunerhjelm.

Hämmande attityder

Serieentreprenören Jane Walerud var inbjuden för att kommentera Braunerhjelms inlägg. Hennes entreprenöriella karriär tog fart när hon var i nioårsåldern. Då började hon, tillsammans med sin syster, att designa, sy och sälja moderiktigt breda slipsar i brunt och orange. Sedan drev hon bland annat översättnings- och statistikföretag innan hon startade IT-företaget Bluetail tillsammans med elva forskare.

– Drivkraften är att det är så vansinnigt roligt att vara företagare, särskilt när man jämför med att vara anställd, förklarade Jane Walerud.

Walerud talade bland annat om de skiftande attityder till entreprenörskap som hon mött i olika länder.

– Om man lyckas i USA säger folk: fnuttHur gjorde du? Jag vill göra likadant!fnutt I Sverige säger de: fnuttJaha. Har du fuskat? Hur mycket skatt betalar du?fnutt

Walerud menar att förklaringen till varför den entreprenöriella aktiviteten är låg i länder som Japan, Frankrike, Danmark och Sverige är att man i dessa länder inte tillåts sticka ut. Entreprenören ses som en spik som sticker upp i trappan. En spik som man gör klokast i att slå ner.

– I Danmark har jag kallats för fnuttstreberfnutt, ett väldigt fult ord. Det betyder att jag jobbar och vill nå fram till något. En häxa nästan.

– En annan värdering kommer från den socialdemokratiska idén att man inte bara ska ge alla så lika förutsättningar som möjligt, men även så lika utfall som möjligt. Det första håller jag med om helt och hållet, men lika utfall är en annan sak. Allt är inte bra i USA, men det finns i alla fall en acceptans för olika utfall.

Jane Walerud konstaterade att talesättet fnuttskadeglädje är den enda sanna glädjenfnutt tyvärr verkar vara alltför spritt i Sverige. Många är de som, lite i smyg, gläds åt IconMedialab och Framfabs misslyckanden. Ett annat exempel hämtade hon från sina egna svärföräldrar.

– När det går bra för något av deras barn eller barnbarn utropar svärfar tårögt: fnuttÅh vad duktig du är, vad kul att du fick en femma!fnutt Då säger svärmor till honom fnuttBeröm inte för mycket.fnutt

Bilder av Staden

Nästa talare var docent Peter Dobers, KTH. Han inlägg handlade om den entreprenöriella regionen, med fokus på IT-staden Stockholm.

– Jag har följt Stockholm i fem år, med fokus på hur staden leds. Städer är inte bara en plats för människor att leva och arbeta i, eller en plats för fotografer och arkitekter att inspireras av. Det är också ett fält där mycket av ledarskap, organisering, entreprenörskap, innovationer och teknikkluster återfinns. På så vis kan man jämföra organisationer som storföretag med stora städer.

1996 frågade Peter Dobers ett antal politiker och tjänstemän: fnuttVad är spännande just nu i Stockholms stad?fnutt Bland svaren fanns miljö- och kulturfrågor, men även namn som Bangemann Challenge, Stokab och Stockholms Mark- och Lokaliseringsbolag. Det visade att Stockholm som IT-stad var ett intressant ämne för vidare forskning. Dobers intresse har sedan dess kommit att riktas mot bilderna av teknikkluster, IT och entreprenörskap.

Bilder av städer kan indelas i tre kategorier. För det första handlar det om att städerna kan skapa egna bilder av sig själva. För det andra kan de ta till sig och använda andras bilder av dem. Och för de tredje, om de inte lyckas skapa egna bilder kan de alltid härma andras.

– Bangemann Challenge är en IT-utmaning mellan olika städer. Sitt ursprungliga namn fick tävlingen av EU-kommissionären Martin Bangemann, men numera heter den Stockholm Challenge. Det visar att staden har lyckats positionera sig som kunnig när det gäller IT-frågor, sa Peter Dobers.

– Ett annat exempel på en bild som skapats av Stockholm är TIME Stockholm. Det är en marknadsföringsplattform som samlar offentliga, privata och akademiska sfärer i syfte att utveckla TIME-teknologin: telekom, IT, media och underhållning.

Dessa bilder kan politiker och tjänstemän ta till sig och använda på olika finurliga sätt. Men de kan även använda bilder som skapats utanför Stockholm. En fnuttexternfnutt bild med stort marknadsföringsvärde är tidningen Newsweeks specialnummer om Stockholm som kom för några år sedan. Ett annat exempel är EU-kommissionens Award of Excellence for Innovative Regions som lyfter fram välutvecklade innovationsmiljöer. Utmärkelsen har nyligen tilldelats Stockholm för andra gången.

– Klubben av fnuttexcellent regionsfnutt utnyttjar förstås detta för att varumärka sin stad, men även för att attrahera nya förmågor.

För de städer som inte är först med det nya återstår en strategi: imitation. Runtom i världen har det vuxit fram en rad miljöer som velat sola sig i Silicon Valleys glans. I USA finns till exempel Silicon Desert i Arizona, Silicon Mountain i Colorado och Silicon Forest i Oregon. I övriga världen hittar vi Indiens Silicon Plateau, Taiwans Silicon Island och Silicon Plains i såväl Finland som Israel.

– Jag undrar om det blivit viktigare att arbeta med bilder och berättelser i, kring, av och om städer, än att arbeta med själva substansen? I alla fall jobbar man i dag mycket mer medvetet med dessa bilder än för femton år sedan. Det paradoxala är att man vill vara lik andra regioner, men samtidigt olik, konstaterade Dobers.

Våga vara en primadonna

Luís Abascal, utvecklingsdirektör i Stockholms stad, kommenterade Peter Dobers anförande. Han började med att berätta att han bott i Sverige i 28 år, men att han fortfarande ser på Sverige med andra ögon. Liksom Jane Walerud reflekterade han över det svenska kynnet, och benägenheten att lite ängsligt fråga fnuttär vi verkligen så bra som de säger?fnutt

– Trots att Newsweek, professorer vid Stanford och världsledande företag säger att Sverige är bäst, har vi svårt att ta till oss berömmet. Det är lite samma sak som när man säger till en arbetskamrat: fnuttVilken snygg blus du har!fnuttoch får svaret fnuttDen här gamla trasanfnutt eller fnuttDen har jag köpt på reafnutt, sa Abascal.

Kista samlar 80 procent av den europeiska forskningen inom telekombranschen, och står för 20 procent av Sveriges BNP. Det är siffror som talar för sig själva, anser Luís Abascal. Kista är en magnet för telekommunikation och IT, oavsett Ericssons kris

– Ingen pratar om att 24 nya företag från Kina och Indien nyligen etablerat sig i Kista. Vi har en nästan pervers tendens att se ner på oss själva, när vi istället borde lägga all kraft på det motsatta.

Enligt Abascal är anledningen till att det går bra för Stockholm att klimatet är innovativt och att staden rymmer olikheter. Dessa olikheter leder till innovation.

– Innovationer går aldrig att planera. De uppstår i oväntade möten mellan olika aktörer. Ju mer olikheter, desto fler innovationer. Varför sker inga innovationer i norra Sverige? Därför att där finns ingen mångfald. Alla ser ut som killen på Kalles kaviar-tuben.

Luís Abascal betonade vikten av kommunikationer. Utan flyget skulle vi vara en ankdamm i norra Europa och med X2000 kan vi färdas längs hela fnuttbananenfnutt – från Uppsala till Södertälje – på en timme. Regionens universitet, forskning och förmågor saknar motstycke i världen, konstaterade han. Men för att lyckas krävs självförtroende.

– Vi behöver fler primadonnor som vågar visa upp sig och trotsa jantelagen, men färre cykelhjälmar, säkerhetsbälten och paraplyer.

Människovänligt entreprenörskap

Ellen O”Connor, oberoende forskare från Kalifornien, talade om socialt entreprenörskap. Hon var glad över att ESBRI och SNS öppnat upp för en diskussion av entreprenörskap ur andra synvinklar än de traditionella.

– Vanligtvis är det ett glapp mellan verkligheten och forskningen, men här ligger ESBRI och SNS i framkant. Mig veterligt finns inget liknande forskningsprojekt i USA.

Socialt entreprenörskap handlar om att använda marknadsorienterade idéer i socialt syfte, för det allmännas bästa. Företag kan skapa långsiktigt, socialt värde till exempel genom sina investeringar.

– En del sociala entreprenörer talar även om social förändring och förvandling, på ett språk som verkar stamma från sextiotalet. Det kan röra sig om till exempel sjukvård och utbildning, sa Ellen O”Connor.

Flera faktorer pekar på att allt fler intresserar sig för socialt entreprenörskap. Bland O”Connors exempel fanns de ökade investeringarna i filantropiska verksamheter i Silicon Valley, flera skandaler bland icke-vinstdrivande organisationer som Röda Korset och den breda tilltron till marknadsorienterade åtgärder som en lösning på sociala problem. Hon talade även om tendensen att vinstdrivande företag ger sig in i branscher som traditionellt varit icke-vinstdrivande, till exempel sjukvården. Samtidigt söker icke-vinstdrivande företag generera ett överskott för att finansiera verksamheten. En annan aspekt är att det nu finns MBA-utbildningar också inom den icke-vinstdrivande sektorn.

Liksom många av de andra talarna tog Ellen O”Connor upp vikten av mångfald. I bland annat Silicon Valley genomförs forum med framtidens ledare, som medvetet väljs ut från den offentliga, vinstdrivande och icke-vinstdrivande sfären. I dessa forum möts olika typer av människor, och de har visat sig vara en rik källa till entreprenöriell aktivitet.

När O”Connor pratar om filantropi syftar hon på familje- och företagsgrundade stiftelser. Dessa utgör en central mötesplats för olika kategorier av aktörer.

– I stiftelsernas styrelser sitter ofta företagsfolk med ett socialt intresse. Stiftelserna fungerar som en marknadsplats där icke-vinstdrivande organisationer söker pengar, medan andra organisationer donerar sitt överskott.

År 2000 fanns 57 000 sådana stiftelser i USA. Efterföljande år hade de sammanlagda tillgångar på 350 miljarder, och de delade ut 29 miljarder dollar i bidrag.

– Standardmodellen är fortfarande att dela ut pengar till välgörande ändamål. Men det blir mer och mer vanligt med olika samarbetsmodeller: partnerskap och ömsesidighet. Det givande företaget kan fungera som en konsult och hjälpa det tagande företaget att bli bättre.

Forskningen kring socialt entreprenörskap är fortfarande i sin linda och teoribildningen är under utarbetande. Ett nytt begrepp är Social Return on Investment, som mäter avkastning på investerat kapital i termer av samhällelig nytta.

– Vad vi ser är en kulturell förändring. Och självklart är många som arbetar med sociala frågor nervösa över de marknadsorienterade strömningarna, sa Ellen O”Connor.

Bra med hybrider

O”Connors inlägg kommenterades av Widar Andersson, tidigare socialdemokratisk riksdagsledamot. Han menade att Sverige är ett liberalt och öppet land när det gäller socialt entreprenörskap.

– Vi har en stor icke-vinstdrivande sektor, nämligen våra landsting och kommuner som finansieras med medborgarnas skatter. Däremot har vi lite av den icke-vinstdrivande sektor som finns i andra länder. Röda Korset är en av få stora aktörer.

– Inom till exempel missbrukarvård, barnomsorg och skolor finns företagsliknande former av social eller filantropisk verksamhet.

Widar Andersson har själv praktisk erfarenhet av att starta och driva friskolor. Han menar att den svenska modellen, där valfrihet byggts in i ett offentligt finansierat system, är ganska ovanlig.

– Vi har påbörjat en spännande resa där murarna mellan privat och offentlig sektor rivs. Förr var det fult att fokusera på lönsamhet, men nu börjar den offentliga sektorn dra lärdom av näringslivet. Det är bra att det skapas hybrider, de ger en dynamisk utveckling med fler fördelar än nackdelar.

När forskningen kring projektets tre spår presenterats och kommenterats, vidtog en paneldiskussion. Deltagare i panelen var Jane Walerud, Luís Abascal, Widar Andersson och Jan Grönlund från Näringsdepartementet. Pontus Herin, journalist och entreprenör, agerade moderator. Han började med att fråga vad som krävs för att få Sverige att lyfta.

– För att vara en nation i framkant måste vi stärka forskarutbildningen. Vi ska inte inrikta oss på att vara ett låglöneland. Det krävs satsningar på infrastrukturen och offentliga investeringar, marknader kan inte ensamma driva utvecklingen. Man måste se till helheten, sa Luís Abascal.

Är det hugget i sten att fler entreprenörer leder till ökad tillväxt? Pontus Herin ställde frågan till Jan Grönlund.

– Jag har svårt att svara annat än ja. I dag har vi stort fokus på att hitta nya former för att främja entreprenörskap. Det här är ett område där vi behöver mer kunskap, vi tjänar på samverkan och att ha en dialog mellan det offentliga och näringslivet. Vi behöver mer interaktion, sa Grönlund.

– Jag tycker om att det är bra om folk har någonstans att bo och om skolorna fungerar. Men som entreprenör har jag inte tid med institutionerna. Deras uppgift är att inte stjälpa. När institutionerna funkar så märks de inte, kommenterade Jane Walerud Grönlunds upprop om ökad interaktion.

– Många av hjältarna i svensk näringslivshistoria är kanske inte entreprenörerna, utan de som fått bolagen att växa internationellt. Man brukar säga att svenskar är världsmästare på strul – vad anser du om det, undrade Pontus Herin och bollade frågan till Widar Andersson.

– Entreprenörer är ofta rätt besvärliga och svåra att ha i möblerade rum. De är kanske inte mycket att bygga ordning och reda i samhället på, svarade han och Jane Walerud nickade ivrigt bifall.

– Jag tänkte på det Luís Abascal sa om det oväntade mötet. Jag tror inte att entreprenörskap är en egenskap som man har eller inte, det beror mycket på vilka situationer man hamnar i. Vi ska inte dela upp oss statiskt i entreprenörer och förvaltare, sa Widar Andersson.

Ilska utlösande faktor

Andersson exemplifierade med Hasselakollektivets grundare. Fram till fyrtio års ålder fanns inget som tydde på att han var en slumrande entreprenör, men så hände något som gjorde honom arg och fick honom att starta kollektivet.

– Det gäller alltså att göra folk förbannade, konstaterade Pontus Braunerhjelm.

Pontus Herin undrade om inställningen till entreprenörskap blivit mer positiv sedan IT-boomen.

– Mitt intryck är att det blivit mer positivt och att intresset ökat för entreprenörskap. Det har att göra med att den förra vågen av uppfinnare och företagsbyggare börjat klinga av och tappat i betydelse. Förr var sambandet tydligt: när det går bra för Volvo går det bra för arbetarna. Så är det inte längre, sa Widar Andersson.

– Jag arbetar med tillväxtfrågor i hela landet och vill hävda att det finns en öppenhet även utanför storstadsregionerna. Sedan kan vi ju alltid diskutera om vi är tillräckligt framgångsrika, och om vi gör rätt saker. Jag tror att vi kan bli ännu bättre på detta med mångfald, att dra nytta av varandras kunskaper, sa Jan Grönlund.

Tillgången till riskkapital var en annan fråga som debatterades.

– Just nu är det näst intill omöjligt att få förstagångsfinansiering. Jag har hört talas om två större nyfinansieringar mellan september och april. Jag hoppas innerligt att det är fler, men de är i så fall inte offentliggjorda, sa Jane Walerud.

– Man pratar om fnuttbrist på riskkapitalfnutt, men är det brist på kapital som är problemet eller är det så att vi saknar kapital som vill ta risken? Statens roll måste vara att komplettera, inte att konkurrera. Visst kan man påverka med politiska beslut men det är viktigt att ha en dialog så att rollfördelningen mellan privata och offentliga aktörer blir klar, sa Jan Grönlund.

– Jag tror att det är avgörande att bygga en bro mellan det offentliga och det privata. Sociala innovationer är också väldigt viktigt. I Kista omvandlade vi en del av socialbidraget till en investeringsbank för att medborgarna skulle få möjlighet att starta företag. Vi får inte vara så defensiva! Sverige kan inte bygga ett lag med elva målvakter – ni kan ju tänka er hur det skulle se ut i VM, sa Luís Abascal.

Chris Steyaert, ESBRI och University of St Gallen, avslutade dagen med att blicka framåt.

– Jag är en av forskarna som vill arbeta med detta forskningsprojekt. Idén med dagens konferens var att öppna upp för diskussion, och jag tycker att projektet fått en bra start. Jag har lärt mig mycket i dag, sa Chris Steyaert.

Steyaert, som varit verksam i Sverige i tre år, var dock lite missnöjd med den riktning som diskussionen bitvis gått i.

– I Sverige tenderar debatter om entreprenörskap att glida över i en fråga om skatter och pengar. Det är precis det vi vill komma bort från i vårt forskningsprojekt! Det är dags att sätta in entreprenörskap i ett bredare, samhälleligt, perspektiv.

Forskningsprojektet Entreprenörskap och Samhälle har två grundläggande syften. Det ena är att förändra och vidga människors syn på entreprenörskap, genom att länka entreprenörskap till samhället. Det andra är att bidra till diskussionen om, och förändringen av, entreprenörskapet i det svenska samhället.

– Entreprenörskap är kulturell och social energi, det är entusiasm, övertygelse och kämparglöd. Och det är något vi måste stimulera i samhället.

– Samhället borde lära av serieentreprenörerna och ha flera projekt och idéer igång samtidigt. Vi har inte råd att stirra oss blinda på ekonomin och aktiemarknadens upp- och nergång.

För att uppfylla det första syftet ska forskningsprojektet ska studera olika typer av entreprenörskap ur olika synvinklar: ekonomiska, sociala, teknologiska och kulturella. Entreprenörskap är inte bara en fråga för Näringsdepartementet, menade Steyaert, och välkomnade ministrar från exempelvis social-, utbildnings- och kulturdepartementet till kommande konferenser. Det andra syftet uppnås genom att delta i den allmänna debatten. Det räcker inte med att producera bra forskningsrapporter, resultaten måste även nå ut.

– Om vi får fram bra forskningsresultat kommer de att skapa nya möjligheter i det svenska samhället. Jag hoppas att vi får tillfälle att redovisa sådana resultat för er under de kommande åren, sa Chris Steyaert och satte därmed punkt för den första konferensen på temat Entreprenörskap och samhälle.

För mer info: magnus.aronsson@esbri.se eller pontus.braunerhjelm@sns.se

* Pontus Braunerhjelm hänvisade till den internationella GEM-studien. En artikel om GEM finns att läsa på www.esbri.se/gem.asp där även rapporter från projektet kan laddas hem kostnadsfritt.———