Ny teknik i statens tjänst

Följande text publiceras även i Entré nr 3, 2008:

Europa kan bli mer teknologiskt avancerat. Ett sätt att skynda på den utvecklingen är offentliga satsningar för att främja innovation vid upphandlingar. Detta är något som EU-kommissionen pratat sig allt varmare för de senaste åren. Men hur ser verkligheten ut?

Max Rolfstam, CIRCLE och Lunds universitet, har gjort ett flertal fallstudier i avhandlingen Public Procurement of Innovation. Två exempel är hur en ny, bakteriedödande silverkateter används av den brittiska sjukvårdsmyndigheten, eller hur Telenor i Norge köpte in ett digitalt radiosystem för sjöfart. Men avhandlingen innehåller också en studie av en ambitiös upphandling av förnyelsebar energi som kraschade för att det inte fanns någon marknad.

För att förstå hur och när offentlig upphandling av innovation fungerar måste man ta hänsyn till olika institutionella nivåer. De politiker som är folkvalda har opinionen att tänka på när en upphandling ska göras. Tjänstemän på förvaltningar har inte det kravet på sig, utan kan favorisera delvis andra lösningar. Till detta kommer det juridiska ramverket.

– Det finns EU-direktiv, nationella implementeringar av EU-direktiv – i vårt fall upphandlingslagen – och organisationsspecifika policys. Dessutom tillkommer praxis av olika slag: tillvägagångssätt bland upphandlare eller tolkningssätt av lagen, säger Max Rolfstam.

Ingen osynlig hand

Avhandlingen kritiserar synsättet att ny teknik sprids automatiskt och effektivt av marknadens osynliga hand. Information om en innovation kan vara känd på ett ställe i en organisation, men inte spridas vidare på grund av olika barriärer inom organisationen. Det krävs ambition att satsa på innovation på många plan: supranationellt, nationellt, på ett flertal nivåer inom organisationer, och på individuell nivå där förändringarna genomförs.

– Insikten att det finns olika institutionella nivåer är själva kärnan, menar Rolfstam.

Enligt honom finns ett antal exempel på att offentlig upphandling har gynnat innovationskraften.

– Vad som är mer oklart är hur man aktivt kan använda offentlig upphandling som en strategi uttänkt på förhand.

Och det är precis det som EU-kommissionen frågar sig just nu. I USA har stora offentliga satsningar inom bland annat vapen- och rymdindustrin lett till stora teknologiska landvinningar. Hur kan offentliga institutioner inom EU stödja den tekniska utvecklingen, och se till att Europa förblir konkurrenskraftigt och teknologiskt avancerat?

Utbilda upphandlarna

Max Rolfstam säger att det inte räcker att studera lagtext i ämnet för att förstå vilka hinder och svårigheter som finns.

– Jag menar att det måste ske en institutionell förändring, och då i första hand på andra institutionella nivåer än lagen.

Max Rolfstam återkommer till det sammansatta begreppet beställarkompetens, och vikten av att utbilda upphandlare. Politikers medvetenhet och den allmänna uppfattningen om vad det allmänna ska satsa på spelar också in.

– Ofta glömmer man bort interaktionen med leverantörerna, alltså företagen.

Olika arbetssätt och villkor gör att företagare som hade kunnat sälja en innovation till en offentlig uppköpare inte lyckas, eller avstår från att försöka. Det finns en bristande insikt om de kulturella och juridiska skillnaderna som leder dit, konstaterar Rolfstam.

För mer info: max.rolfstam@circle.lu.se
———–