Fruktsamt bygga reservoarer av kunskap

Följande text publicerades även i Entré nr 1, 2004:

I nya teknikbaserade företag är kunskap den viktigaste resursen. Men entreprenören har ofta inte all kunskap som han eller hon skulle behöva. Då gäller det att bygga interna, semi-interna och externa kunskapsreservoarer att ösa ur.

När Lars Øystein Widding la fram sin avhandling hösten 2003 blev han historisk. Han är nämligen den första som disputerat vid Handelshøgskolen i Bodø. Avhandlingen bär titeln Bygging av kunnskapsreservoarer i teknologibaserte nyetableringar.

– Min utgångspunkt är att kunskap är den viktigaste resursen i nya teknikbaserade företag, men entreprenörerna kan inte själva veta allt om alla områden. Frågan är hur de får tag på kunskapen, säger Lars Øystein Widding.

Svaret har han sökt hos entreprenörer i sex Trondheimbaserade företag. Utifrån casen har Widding sedan utvecklat en modell som visar hur kunskap hänger ihop med innovativitet och konkurrenskraft. Nyckeln till framgång ligger i förmågan att bygga så kallade kunskapsreservoarer.

– Med det menar jag kunskap som man har tillgång till – antingen här och nu, eller i framtiden.

Kunders kunskap viktig

Det finns tre typer av reservoarer: interna, semi-interna och externa. I den interna ingår företagets anställda och i den semi-interna finns styrelsen och ägarna. I den externa kunskapsreservoaren kan exempelvis kunder, konkurrenter, leverantörer och vänner ingå. En entreprenör som satsat på reservoarbyggande kan i princip få tillgång till den kritiska kunskapen genom att ringa ett telefonsamtal. Hon eller han behöver därmed inte besitta all kunskap själv.

Lars Øystein Widding har identifierat fyra kunskapsområden – produkt, marknad, organisation och ekonomistyrning – där företagaren kan ta hjälp av aktörerna i reservoaren. Vikten av de olika områdena varierar beroende på i vilken fas företaget befinner sig.

– I tekniska miljöer är det stort fokus på produkten i tidiga faser. De flesta entreprenörer brukar själva ha kunskap om produkt och produktutveckling. Däremot kan de behöva andras kunskap när det gäller till exempel marknad och finansiering.

– I senare faser behövs organisatorisk kunskap. Entreprenören måste kunna leda och utveckla företaget, anställa och sköta kontakter med myndigheter. Det räcker inte att vara teknikfreak.

Klonade anställda

Widding anser att entreprenörer i nya teknikbaserade företag ofta har för lite marknadskunskap. De ägnar för mycket tid åt att utveckla produkten och missar den viktiga kundkontakten.

– Entreprenörer som är väldigt upptagna av teknologin tenderar också att anställa kloningar av sig själva. Det blir alltför smalt.

Seriella entreprenörer kan ha nästan kompletta kunskapsreservoarer redan från starten. En förstagångsföretagare har förmodligen början till en reservoar i sin närhet, även om han eller hon är omedveten om det. Lars Øystein Widding rekommenderar alla entreprenörer att medvetet bygga upp sina kunskapsreservoarer. Därmed ökar de sin konkurrenskraft.

– Enligt Schumpeter skapas innovationer när resurser kombineras så att de upplevs som nya på marknaden, och innovativa företag blir mindre sårbara på marknaden. När entreprenören ökar sina kunskapsreservoarer ökar också möjligheterna att bedriva innovativ verksamhet.

Begreppet fnuttkunskapsreservoarfnutt har myntats av andra forskare, men Widding är först med att utveckla det. Hans modeller har förankring i resursbaserad teori, men också släktskap med nätverksteori.

– Min studie visar på sådant som inte finns i nätverkslitteraturen. Ett överraskande resultat är att entreprenörens vänner kan vara viktiga aktörer. Till exempel kan det vara bra att ventilera problemen med advokater och ekonomer som inte har något direkt intresse i företaget, säger Lars Øystein Widding.

För mer info: low@iot.ntnu.no———–