Hallå där, Jeaneth Johansson och Ulrik Röijezon – varför når digitala innovationer inte hela vägen in i vården?

Digitala lösningar utvecklas, testas och visar lovande resultat. Ändå når många av dem aldrig den ordinarie vården. Varför tar resan slut efter pilotprojektet? Professorerna Jeaneth Johansson och Ulrik Röijezon vid Luleå tekniska universitet (LTU) undersöker hindren mellan innovation och faktisk användning.

Jeaneth Johansson forskar om innovation och entreprenörskap, medan Ulrik Röijezon är professor i fysioterapi. Deras perspektiv möts i forskningsprojektet INNOVAID. Inför webbinariet den 5 november frågade vi dem varför lovande lösningar så ofta stannar på vägen – och vad som krävs för att de ska börja användas i vården.

Ni närmar er frågan från två håll – fysioterapi respektive innovation och entreprenörskap. När såg ni att lovande digitala lösningar inte nådde den ordinarie vården?

Ulrik

– Vid LTU har jag byggt upp ett rörelselaboratorium för objektiva rörelseanalyser. Utrustningen är dyr och komplicerad och används sällan inom vården. När TV- och dataspelsindustrin började utveckla billiga och användarvänliga sensorer, som Wii, Kinect och VR, såg jag möjligheter att använda tekniken kliniskt.

– Trots att vår och annan forskning visar god klinisk evidens används de här digitala lösningarna fortfarande inte i vården. Det förbryllar mig, särskilt med tanke på de satsningar som görs på e-hälsa, nära vård och precisionshälsa. 

Jeaneth

– Många företag utvecklar lösningar som skulle kunna förbättra hälso- och sjukvården. Ändå lyckas de inte ta steget från innovation till faktisk användning och uppskalning.

– Företag kämpar på i många år och många går också i konkurs. Samtidigt är avstånden stora i Norrland och det är långt till hälso- och sjukvård. Det finns lösningar som skulle kunna hjälpa till. Här vill vi göra en insats. Genom arbetet med vårt caseföretag Curest har jag också fått en tydligare bild av vad som krävs och hur vi kan hjälpa företag att överbrygga det här glappet.

En digital produkt eller tjänst kan fungera bra i en pilot – och ändå aldrig bli en del av den ordinarie vården. Varför är steget däremellan så svårt?

Jeaneth

– Det finns flera orsaker. Upphandlingslagstiftningen är svår att hantera, både för företag och för hälso- och sjukvården.

– När en innovation införs räcker det sällan att installera ny teknik. Arbetssätt och ansvar behöver ofta förändras samtidigt. I en redan pressad verksamhet saknas det inte bara pengar, utan också tid och kraft att genomföra den omställningen.

– Sedan kan vården förstås inte ta till sig alla innovationer som finns. Det skulle vara övermäktigt. Det behövs innovationsstrategier och planer för hur nya lösningar ska införas, och det saknas ofta i dag. Samtidigt finns det regioner, som Halland och Västra Götalandsregionen, som arbetar väldigt aktivt med de här frågorna.

Ulrik

– Precis. För att digitala lösningar ska kunna införas behövs både praktiskt stöd och rätt förutsättningar. Innovationsföretagen har också ett ansvar: de måste visa vilken nytta deras lösningar skapar och utbilda både blivande och befintliga kunder, särskilt när tekniken upplevs som krånglig.

Ni beskriver ett läge där den som ser nyttan inte alltid är den som betalar eller fattar beslut. Vad får det för konsekvenser?

Jeaneth

– Olika enheter och organisationer bedöms utifrån den ekonomiska nytta de själva skapar. Då blir viljan låg att betala för en lösning om vinsten uppstår någon annanstans i systemet. Resultatet blir att varje del optimerar sin egen ekonomi, även när vården som helhet skulle kunna vinna på investeringen.

– Ska nya lösningar kunna införas behövs därför nya samverkansmodeller, men också nya sätt att mäta resultat. Vi behöver se värdet i ett större sammanhang, inte bara inom en enskild enhet eller organisation.

Digitala lösningar kan vara särskilt värdefulla där avstånden är stora och resurserna begränsade. Vilken skillnad kan de göra i gles- och landsbygdsområden?

Ulrik

– Långa avstånd och brist på specialistkompetens präglar stora delar av norra Sverige, inte minst Norrbotten. Digitala lösningar är avgörande om vården ska klara dagens och framtidens behov av tillgänglighet, kvalitet och jämlikhet – oavsett var människor bor.

– Men tekniken måste svara mot ett verkligt behov och ha stöd i klinisk evidens. Den behöver också ge bättre resultat eller lägre kostnader än dagens alternativ. Till sist måste upphandlings- och ersättningssystemen göra ett införande möjligt.

– En utmaning vi har sett är att kostnaden för en lösning kan hamna hos en aktör, medan besparingen hamnar hos en annan. Därför behöver någon ha ett systemansvar för hela processen.

Jeaneth

– Vi behöver också goda exempel som visar hur det kan fungera i praktiken och hur implementeringen kan gå till. Här kan organisationer som Centrum för hälsa i glesbygd vara med och visa vägen.

Upphandling och ersättningssystem beskrivs ofta som hinder. Hur skulle de i stället kunna hjälpa fler innovationer att börja användas i vården?

Jeaneth

– Både regionerna och företagen behöver större kunskap om hur hälsoinnovationer kan upphandlas. Då kan de använda det handlingsutrymme som redan finns i dagens lagstiftning.

– Dagens ersättningssystem är inte heller anpassade för digital vård. De är till stor del fortfarande utformade för och premierar vård på plats. De behöver utvecklas och anpassas.

När den offentligt finansierade vården inte köper in nya produkter och tjänster kan mindre medicinteknikföretag vända sig till privata vårdgivare, försäkringsbolag eller patienter. Vilka möjligheter och risker skapar det?

Ulrik

– Det kan innebära en mer ojämlik vård, där bara personer som kan betala själva eller har en privat försäkring får tillgång till lösningarna.

– För den offentligt finansierade vården finns samtidigt en risk att den hamnar efter i utvecklingen, både när det gäller tekniska lösningar och kompetens.

Jeaneth

– Samtidigt kan de alternativa vägarna göra det möjligt att implementera, testa och skala upp hälsoinnovationer snabbare. Privata vårdgivare och försäkringsbolag kan bidra med resurser och vara viktiga samverkansparter.

– Det finns inte en enda väg för att innovationer ska komma patienterna till godo. Men utvecklingen måste kombineras med ett aktivt arbete för att säkerställa vård på lika villkor.

Den 5 november arrangerar Esbri och forskningsprojektet INNOVAID webbinariet ”Innovationerna finns – hur får vi dem hela vägen in i vården?”. Projektet drivs av professorerna Jeaneth Johansson och Ulrik Röijezon. Läs mer och anmäl dig till webbinariet.

Om projektet
I forskningsprojektet INNOVAID – Innovation procurement to accelerate digital health implementation – undersöker professorerna Ulrik Röijezon och Jeaneth Johansson, båda vid Luleå tekniska universitet hur digitala hälsoinnovationer kan gå från test och evidens till upphandling och rutinmässig användning.

Projektet fokuserar på små- och medelstora företag och förutsättningarna i norra Sverige och finansieras av Norrlandsnavet och PRECISE. Norrlandsnavet vid Luleå tekniska universitet finansieras i sin tur av Familjen Kamprads stiftelse.