Svårt sprida innovationer i vården

Jonas
Gustafsson
DELA

Följande text publicerades även i Entré nr 4, 2017:

Förväntningarna på nya innovationer från medicinteknikbranschen är stora. De gäller såväl människors hälsa, som samhällets vårdkostnader och den ekonomiska tillväxten. Men, visar Sofia Wagrells forskning, det är inte helt lätt att implementera ny teknik i vården.

Sofia Wagrell har lagt fram sin doktorsavhandling Drivers and Hindrances to Med-Tech Innovation. A device’s guide to the Swedish healthcare galaxy vid Uppsala universitet.

I den har hon följt framtagandet av TUMT, en medicinteknikinnovation för behandling av godartad prostataförstoring. Det är en longitudinell studie, med fokus på den teknologiska och vetenskapliga utvecklingen av TUMT, som togs fram i samarbete mellan ett privat företag och den offentliga vården. Stor vikt läggs även vid hur en ny teknisk lösning får spridning inom den svenska vården.

Wagrell delar upp innovationsprocessen i tre faser: utveckling, produktion och användning. Hon identifierar faktorer som hindrar och främjar i de olika faserna. Hon finner att samma mekanismer kan ha olika – till och med motsatt – inverkan, beroende på var i processen de uppstår. Något som triggar innovation under utvecklingsfasen kan alltså hindra innovation senare i processen.

Det som hindrar spridningen av nya lösningar inom vården är bland annat att finansieringen är dålig. Organisationen och regelverken har också en negativ inverkan. I fallet TUMT, som aldrig blev den framgång som många förväntade sig, var ett av problemen att det saknades resurser när tekniken skulle börja användas. Policymakare och andra förutsätter ofta att ny teknik har ett inneboende värde, och att spridningen mer eller mindre ska gå av sig själv.

En policyrekommendation blir därför att mer krut bör läggas på användarfasen i utvecklingen av nya vårdinnovationer.

Kontakta sofia.wagrell@sts.uu.se———–

1403

DELA