Socialt företagande – ingen universallösning

Följande text publicerades även i Entré nr 4, 2011:

Marginaliseringen av människor i samhället är ett växande problem. Sociala företag beskrivs ofta som ett nytt och effektivt sätt att bryta utanförskap och skapa arbetstillfällen för människor som står utanför arbetsmarknaden. Men det saknas kunskap om vilka resultat de sociala företagens insatser verkligen ger.

I avhandlingen Utanförskap på entreprenad* undersöker Ulrika Levander hur sociala företag förstås i Sverige, och vilka förhoppningar som knyts till dem.

– I den politiska debatten betonas ofta att företagen genom att bedriva näringsverksamhet kan skapa nya arbetstillfällen. Grupper som annars har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden kan anställas eller erbjudas olika former av rehabiliterings- och aktiveringsinsatser, säger hon.

Levander har intervjuat anställda och deltagare i tre sociala företag samt studerat hur företagandet beskrivs i offentliga skrifter. Utifrån de definitioner och beskrivningar som görs av olika aktörer problematiserar hon företeelsen socialt företagande, och de diskussioner som omger den.

– Min forskning visar att de här företagen kan skapa sociala och kulturella identitetsprocesser som utmanar diskriminerande idéer. Därmed kan de bidra till social förändring för utsatta grupper i samhället.

Samtidigt påpekar hon att det inte är självklart i vilken mån sociala företag bidrar till att bryta utanförskap.

– I den politiska retoriken betonas att företagen är effektiva på att bryta utanförskap genom att skapa arbetsintegrerande lösningar för människor som står långt från arbetsmarknaden. Men den begränsade forskning som finns visar samtidigt att många som vistas i sociala företag inte ges möjlighet till anställning – varken i eller utanför företagen. I stället återgår de till öppen arbetslöshet, konstaterar Ulrika Levander.

Hon förespråkar därför mer forskning kring det sociala företagandets effekter.

– I debatten om sociala företag pekar man gärna på framgångsexemplen. Det vill säga människor som har gått från att vara bidragstagare till att bli egna företagare inom de här verksamheterna. Jag tvivlar inte på att sociala företag har skapat positiva lösningar för många människor, det har jag själv sett i min forskning. Men det är svårt att i förväg avgöra för vem det är en passande lösning.

– När enbart framgångsexemplen lyfts fram ser man inte att de här företagen – precis som andra arbetsmarknadspolitiska aktörer – kan misslyckas i sina intentioner att integrera människor på arbetsmarknaden. Eller att de helt enkelt inte har för avsikt att anställa speciellt många av dem som arbetstränas i verksamheterna.

Ulrika Levander menar därför att det är viktigt att satsa på kunskapsutveckling kring de resultat som skapas. Inte minst för att kunna skilja mellan de som kan få hjälp och de som inte kan det. De som inte får hjälp hänvisas i stället ofta till fortsatt rundgång mellan öppen arbetslöshet och deltagande i aktiveringsinsatser.

Hon är tveksam till att se socialt företagande som en universallösning på de utanförskapsproblem som samhället står inför.

– Det behövs en mer kritisk blick på det sociala företagandet. Först därefter kan man med säkerhet uttala sig om de resultat och konsekvenser som denna nya och innovativa företagsform kan ge.

Kontakta ulrika.levander@socwork.gu.se

*Ulrika Levander, filosofie doktor i socialt arbete vid Göteborgs universitet, har i sin avhandling studerat socialt företagande.
– Vad som ryms i begreppet ”socialt företag” är inte alltid självklart, säger hon.———–