Glesbygden innoverar på distans

Följande text publicerades även i Entré nr 2, 2011:

I glesa miljöer blir de fysiska mötena färre. I stället kan man utnyttja modern teknik för att kommunicera med kunder, leverantörer och affärspartners. Och då spelar det ingen roll om de sitter i grannbyn eller på andra sidan klotet. Norrlandsbaserade forskningscentrumet Ciir intresserar sig för innovation på distans.

Forskningen om innovativa miljöer domineras av teorier som hyllar täthet. Michael Porters klustertänk och Richard Floridas tes om den kreativa klassen är två framträdande exempel. Innebär detta att det är kört för glesa miljöer? Ingalunda, hävdar forskarna på Ciir.

– En kärnfråga för oss är om villkoren för innovationsverksamhet skiljer sig mellan storstad och landsbygd, och vi anar ju att det ser olika ut. När man inte har cykelavstånd till varandra krävs andra typer av nätverk. Vi tror att distansöverbryggande teknik är avgörande för glesa miljöer.

Det säger Håkan Ylinenpää, professor i företagsekonomi vid Luleå tekniska universitet, tillika föreståndare för forskningscentrumet Ciir. Han ser fram emot att fylla den kunskapslucka som existerar inom området.

– Det finns inte särskilt mycket forskning om innovationssystem i glesa miljöer. Men lik förbannat dyker det upp innovationer där, säger Ylinenpää.

Ciir är det senaste tillskottet i den Vinnovafinansierade centrumfamilj som fokuserar på innovationssystem. Ciir invigdes officiellt i januari 2011 och är ett samverkansprojekt mellan universiteten i Luleå och Umeå.

Forskningsagendan utgår från de speciella förhållanden som råder i perifera regioner, inte minst i norra Sverige. Det handlar bland annat om öppen innovation, dynamiken mellan små och stora företag, och om hur man uppnår en kritisk massa av aktörer och kompetenser. En annan viktig forskningsfråga är hur man bygger funktionella – snarare än territoriella – nätverk.

– Visst finns det betydande agglomerationsfördelar, men att vara lokaliserad till en storstad har också negativa effekter. Jag tänker till exempel på att man kan ha långa restider även på korta sträckor, och högre levnadskostnader.

– Typiskt för innovationssystem är att de är länkade. Ett företag i Kista kan ha leverantörer i Kalix eller Kina. Vi intresserar oss för hur man genom internationella samarbeten kan undvika regionalt navelskåderi, säger Ylinenpää.

Ciir ska utveckla policyrelevant kunskap som leder till nya innovativa produkter, tjänster, processer och organisatoriska lösningar. Centrumet engagerar ett tjugotal seniora forskare och doktorander inom åtta olika forskningsorganisationer. Det handlar både om ”klassisk” forskning och tillämpad sådan, inom områden som entreprenörskap, funktionell produktutveckling, informatik/IKT, regionalvetenskap, digitala innovationer, elektroniksystem och IT-lösningar inom industrin.

– Vi blandar forskningsavdelningar med implementeringslabb. Och ur den myllan tänker vi gräva fram ny kunskap.

Även om Ciir är nytt till namnet besitter centrumet en lång erfarenhet av forskning kring innovationssystem.

– En av Ciirs styrkor är vår genuina tradition av att jobba ihop med praktiker, oavsett om de är policymakare eller företagare. Och vi täcker in halva Sverige. Som akademisk ”think tank” blir vår uppgift ofta att utvärdera om man gör saker rätt – och om man gör rätt saker, säger Håkan Ylinenpää.

Han konstaterar att Ciirs officiella invigning är ett ganska talande exempel på hur man vill arbeta framöver.

– På en klassisk invigning har man några keynote-talare och det blir i princip bara envägskommunikation. Vi valde i stället att göra vår invigning till en interaktiv workshop. Målet var att ta reda på vilken ny kunskap policymakarna efterfrågar.

– Vi fick en hel del konkreta inspel om hur man kan jobba ihop med praktiker. Det kan exempelvis handla om att använda regionala specialister i undervisningen och forskningen, säger Ylinenpää.

Just nu samarbetar Ciir-forskare i Umeå och Luleå kring fem arbetspaket som nyligen spikats av Ciirs styrelse. Kollegor på Imperial College i London och Kent State University i Ohio medverkar i olika delprojekt. Ciir och University of Wales organiserar också en gemensam workshop under världskonferensen ICSB, som genomförs i Stockholm 15-18 juni.

Professor Joakim Wincent, Luleå tekniska universitet, är biträdande föreståndare för Ciir. Han ingår i ett forskningsprojekt som försöker mäta innovationspotentialen i olika länder.

– Vi söker efter entreprenörskapsfältets heliga graal – att mäta möjligheter, säger Joakim Wincent.

Tillsammans med amerikanska och brittiska forskarkollegor har han kombinerat data från Världsbanken med data från GEM (Global Entrepreneurship Monitor) för ett 60-tal länder.

– Vi är intresserade av olika typer av affärsmöjligheter: Dels av att kopiera, dels av att göra radikalt nytt. Affärsmöjligheter är tidsbundna men vi försöker hitta sätt att kompensera för det. Vi vill se hur möjligheterna varierar över tiden i olika länder, och i olika branscher, berättar Joakim Wincent.

– Det här är viktiga frågor för dem som jobbar med den svenska innovationsstrategin. Var ska vi satsa kulorna? Ska Sverige köpa in goda idéer och göra dem bättre, eller ska vi vara de som knäcker koderna och kommer med radikal innovation? Även inom detta område är kunskapsläget dåligt. Vi vet alltså inte om Arjeplog och Torsby ska försöka kopiera Silicon Valley, eller inte, säger Håkan Ylinenpää.

– Själv tror jag att det finns komparativa fördelar i många svenska regioner. Vi har kapacitet att lära av andra, och göra det snäppet bättre. Men tendensen finns att se ner på den typen av innovation. I dag värdesätter vi radikala innovationer högre, fortsätter han.

Agneta Marell är professor i företagsekonomi, vicerektor för samverkan och innovation på Umeå universitet och ledamot i Ciirs styrelse. Hon har också ett förflutet som kommundirektör. Marell ser fram emot att vara med och utveckla Ciir, och menar att akademi och policy har mycket att lära av varandra.

– Jag är jätteglad över att ingå i styrelsen för Ciir. Jag ser värdet i den här typen av forskning, både ur akademisk och praktisk synvinkel.

– Inom kommunerna vill man bidra till industriell utveckling genom entreprenörskap, avknoppningar och klusterbildningar. Och det kan handla om allt från markplanering och stödsystem till att skapa bra skolor så att folk vill flytta in. Det är oerhört värdefullt att få ny kunskap om hur olika innovationssystem fungerar.

Agneta Marell ser stora möjligheter till samverkan mellan Umeå och Luleå i forskningscentrumet Ciir. Hon menar att universiteten kompletterar varandra när det gäller exempelvis informatik, regionalvetenskap och teknisk praktik. Samtidigt delar de förståelsen för entreprenörskapsfrågor.

– Att Ciir fokuserar på landsbygden är mycket viktigt. Vi måste lära oss mer om innovationssystem i glest befolkade miljöer. De kräver tillväxt, utveckling och förnyelse – annars riskerar de att urholkas. Glesa miljöer behöver något nytt.

– Det handlar till stor del om att agera lokalt i det globala. Vi ska inte bara utveckla en liten by. Styrkan i det lokala kan få globalt genomslag, konstaterar Agneta Marell.

Mer om Ciir

Ciir står för Centre for Interorganizational Innovation Research

Ciir ingår, tillsammans med Cesis och Circle, i Vinnovaprogrammet ”Effekter av innovationspolitik för hållbar tillväxt.”

Utöver detta finansieras Ciir av Luleå tekniska universitet, Umeå universitet, Landstinget respektive Länsstyrelsen i Norrbotten, samt Regionförbundet Västerbotten.

Läs mer på www.ltu.se/centres/ciir———–