Inga genvägar till framgångsrik innovationsallians

Följande text publicerades även i Entré nr 3, 2005:

Många företag framhåller betydelsen av samarbeten med andra företag för att skapa innovationer. Men i praktiken är det mer snack än verkstad. Få samarbeten inleds, och av dem som inleds är det många som misslyckas.

Det finns inga genvägar till en fungerande innovationsallians, men det finns saker man kan göra för att underlätta. I doktorsavhandlingen Alliances for Innovation – A structural perspective on new business development in cooperative ventures*, har Håkan Linnarsson studerat ett antal olika innovationssamarbeten.

– Det finns en inbyggd konflikt i innovationsalliansen som koncept. I en allians mellan två företag behövs gemensamt fastslagna strukturer och oftast finns det begränsningar i hur öppna parterna kan vara. En innovationsprocess däremot kräver flexibilitet och en öppen kommunikation, säger ekonomie doktor Håkan Linnarsson.

– En innovation går igenom olika faser där anpassning till vad man lär sig är viktigt. Detsamma gäller innovationsallianser. Det går inte att lägga fast normer för samarbetet i inledningsskedet och tro att det ska hålla hela vägen.

Dela upp arbetet

I avhandlingen har Linnarsson skapat en modell med innovationsalliansens tre faser: den utforskande fasen, injusteringsfasen och kommersialiseringsfasen. De två första faserna kräver ett nära samarbete mellan parterna, medan kommersialiseringsfasen är mer självgående.

– Särskilt injusteringsfasen är svår och kräver många olika typer av kompetenser. En anpassning av alliansen till innovation kan kräva justeringar såväl av alliansen som av innovationen för att parterna ska komma överens. En väletablerad dialog mellan företagens ledningar och med dem som utvecklar innovationen är viktig för att finna en lösning på denna ömsesidiga anpassning.

Injusteringen kan underlättas om innovationen delas upp i moduler som är relativt oberoende av varandra och där ansvaret kan fördelas mellan samarbetsparterna. Linnarsson menar att en sådan uppdelning är näst intill ett måste för att få till stånd ett fungerande samarbete.

– Samarbetet måste inrymma en dialog kring såväl tekniska frågeställningar som marknadsbehov och organisering av alliansen. Parterna måste förstå att de olika faserna i innovationssamarbetet ställer olika krav, och att samarbetet förändras över tid. Innovationsprocessen i allianser blir också olika beroende på vilken typ av innovation det handlar om. Utvecklingsprocessen ser till exempel annorlunda ut för konsumentvaror än för komplexa system till industrin.

Allians med triangeldrama

Innovationsallianser mellan små och stora företag blir ofta lite av ett triangeldrama. Ett litet företag kan göra sig intressantare genom att liera sig med en branschorganisation.

– Det är svårt för små företag att skapa innovationer på egen hand. Samtidigt är storleksskillnaden en utmaning som är svår att överbrygga. I många fall ser inte ens stora företag samarbetet med ett litet företag som en allians, utan mer som just ett löst hållet samarbete. Att ta med en branschorganisation kan underlätta för parterna att komma överens.

– Det är viktigt att förstå att utformningen av alliansen och av innovationen hänger intimt ihop. Svårigheter med alliansutformningen kan lösas genom förändringar i innovationen och tvärtom. En flexibilitet i bägge dimensionerna underlättar för samarbetet, säger Linnarsson.

För mer info: hakan.linnarsson@teliasonera.com

* Avhandlingen har lagts fram vid Handelshögskolan i Stockholm.———–