Följa John fungerar för investerare

Följande text publicerades även i Entré nr 3, 2011:

Att investera i riskkapitalfonder kan, som ordet påvisar, vara en riskabel affär. Intresset för denna typ av investeringar ökar, men samtidigt behövs mer kunskap på området. Anna Söderblom har undersökt varför vissa placeringar i riskkapitalfonder blir framgångsrika och andra inte. En väg till framgång är att följa en mer erfaren investerare.

Institutionella investerare, som pensionsfonder, banker och försäkringsbolag, satsar alltmer i riskkapitalfonder. Men trots att riskkapitalinvesteringarna ökar, vet man inte så mycket om vad som avgör fondinvesterarnas framgång.

– Jag har studerat vad som gör att vissa institutioner får bättre avkastning än andra när de investerar i riskkapitalfonder. Jag har bland annat tittat på institutionernas storlek i termer av förvaltat kapital, deras geografiska ursprung, om de har tidigare erfarenhet från den här typen av investeringar, och hur många anställda specialister de har på området, säger Anna Söderblom.

Fonderna förvaltas av så kallade private equity-bolag, som har till uppgift att investera i företag och senare sälja dem. Private equity är ett samlingsnamn för investeringar i tidiga företagsfaser – så kallat venture capital (VC) – och investeringar i mogna företag, ofta i form av utköpsaffärer – så kallat buyout capital (BO).

I avhandlingen Private Equity Fund Investing – Investment strategies, Entry order and Performance kartlägger Söderblom samtliga investeringar i svenska riskkapitalfonder mellan 1983 och 2003. För att få ytterligare information har hon gjort djupintervjuer med representanter från den svenska och brittiska riskkapitalindustrin.

– Jag har också undersökt de investerande institutionernas status på marknaden och vilka investeringsstrategier de använder. Bland annat har jag tittat på intresset för att investera i fonder som förvaltas av helt nya private equity-bolag, så kallade förstagångsfonder.

– Avhandlingen identifierar flera faktorer som påverkar avkastningen från investeringar i riskkapitalfonder. Det är tydligt att dessa faktorer skiljer sig kraftigt när det gäller investeringar i VC- respektive BO-fonder. När det gäller BO-fonder har de investerare som satsat på en hög andel förstagångsfonder fått en bättre avkastning än dem som primärt investerat i fonder förvaltade av mer erfarna team.

Investerarna riskerar nämligen att missa tåget om de inte är med från början. En förvaltare som lyckas bra med sin första fond, ger gärna förtur till tidigare kunder när det är dags att dra igång nästa fond. Det här gäller inte institutioner med stor erfarenhet och hög status på marknaden. De är alltid välkomna att investera, och kan minska sin risk genom att undvika investeringar i nya, oprövade team.

– Vid investeringar i VC-fonder är det tvärtom inte lönsamt att satsa på förstagångsfonder, utan bättre att avvakta med investeringar till senare fonder. Generellt har BO-fondinvesteringar gett betydligt bättre avkastning än VC-fondinvesteringar.

I avhandlingen undersöks också vilka institutionella investerare som är speciellt nöjda med avkastningen från sina investeringar i riskkapitalfonder. Resultatet visar att institutioner med gedigen erfarenhet från private equity, och med stora kapitalbaser, är mer tillfredsställda med sin avkastning än andra investerare. Men även vissa investerargrupper med mer begränsad kunskap om riskkapital, och betydligt mindre kapital avsatt för denna typ av investeringar, är nöjda med sina resultat.

– Det är intressant att vissa institutioner med relativt begränsad expertis på området väljer en investeringsstrategi baserad på att ”ta rygg” på mer insatta kollegor i branschen. De tar beslut om investeringar med utgångspunkt från andras agerande, och menar att detta har lett till tillfredställande resultat, säger Anna Söderblom.

– Uppenbarligen finns det flera framgångsrika investeringsstrategier – det gäller bara för respektive institution att välja den som är optimal för den egna organisationen.

Kontakta anna.soderblom@hhs.se———–