De senaste halvseklet har olika typer av inkubatorer, teknikparker och acceleratorer, på olika håll i världen, testat och förfinat sina metoder för att hjälpa företag att starta och utvecklas. I inkubatorer får nya entreprenörer hjälp av erfarna kollegor och experter, och kan samtidigt bygga viktiga nätverk. Men vilka modeller och mekanismer funkar bäst i dagens entreprenöriella ekosystem?
Boken Handbook of Research on Business and Technology Incubation and Acceleration – A Global Perspective behandlar såväl policyer som praktik. Redaktörerna Sarfraz Mian, Magnus Klofsten och Wadid Lamine har engagerat författare från alla världsdelar utom Antarktis, för att få en bred och framåtblickande bild av fenomenet. I boken görs nedslag i inkubatorer i länder som Belgien, Danmark, Spanien, Grekland, Japan, Kina, Brasilien, Indien, Pakistan och Saudiarabien.
Till de nordiska inslagen hör ett kapitel av Lise Aaboen, Kari Djupdal, Dag Håkon Haneberg, Vetle Slagsvold Øien, Torgeir Aadland och Roger Sørheim. Deras studier av en universitetsanknuten inkubator visar att tid och vägledning från affärscoacher är avgörande för att oerfarna studenter ska plocka upp de färdigheter som krävs för att starta företag.
I bokens sista kapitel jämför Hans Löfsten svenska teknikbaserade företag som genomgått en inkubationsprocess, med motsvarande företag som inte har suttit i en inkubator. Studien ger inget entydigt svar på vilka företag som presterar bäst: Inkubatorsföretag har fler patent och högre teknikhöjd, men företagen som inte har gått igenom en inkubationsprocess är mer lönsamma. Sett till storlek och ålder finner Löfsten inga signifikanta skillnader mellan de två företagsgrupperna.
