Så kan hemlig innovation fungera i praktiken

En studie om Manhattanprojektet – utvecklingen av atombomben – visar hur organisationer kan utveckla avancerad teknik trots strikt sekretess. I en nyligen publicerad forskningsartikel presenteras en modell som beskriver hur kunskap både kan skapas och skyddas genom hela innovationsprocessen.

Modellen visar att sekretess inte är ett statiskt beslut utan något som måste anpassas i varje fas av utvecklingen. Flera återkommande utmaningar identifieras.

Vad ska skyddas och vem ska få veta?

I tidiga skeden råder osäkerhet om vilka insikter som är värdefulla nog att hemlighållas. När projektet växer krävs fler kompetenser, vilket skapar gränsdragningar mellan ”in-group” – personer som har full eller nästan full insyn i projektets kärnteknologiska frågor – och ”out-group”, det vill säga dem som inte får tillgång till kärnhemligheten men ändå måste bidra med arbete som är nödvändigt för att innovationen ska utvecklas och skalas upp. 

Då formaliseras sekretessen och åtkomstnivåer. Detta hanteras genom att kommunicera att sekretess finns och varför den är viktig, utan att avslöja kärnkunskap.

I senare faser finns en stor grupp personer som inte kan få full insyn. Studien visar att projekt kan fungera ändå, om de får teknisk bakgrund eller kontext som gör dem kapabla att utföra sina uppgifter utan att det innehåll som måste skyddas avslöjas för dem.

Ett centralt bidrag i studien är att sekretess inte får reduceras till tystnad. Effektivt kunskapsskydd kräver kontrollerad informationsdelning – adaptive disclosures – som gör det möjligt att koordinera arbete, inkludera nya aktörer och hålla tempot uppe utan att äventyra säkerheten.

Sekretessens dynamik förändras

Modellen visar också hur osäkerhet skiftar: från att avgöra vad som är känsligt, till att bestämma gränser för tillgång av information, till att bedöma hur sekretessen påverkar prestation. Genom att förstå dessa skiften kan ledare bättre planera, skala upp och styra hemlig innovation.

För dagens organisationer som arbetar med känslig eller strategiskt viktig teknik ger studien en konkret och användbar ram: sekretess bör ses som ett rörligt system som utvecklas med projektet, inte som ett låst regelverk. När skydd och kontrollerad insyn balanseras på rätt sätt kan även mycket sekretessbelagda projekt drivas effektivt.

Mer om artikeln och författaren
Artikeln Adaptive Secrecy in the Making of the Atomic Bomb: Toward a Process View of Secretive Innovation är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Organization Science. Författare är Rohin Borpujari vid UCL School of Management, University College London, England.