Tillväxtmål hotar demokratin

Följande text publicerades även i Entré nr 3, 2014:

Med tillväxt och konsensus som givna mål inom regionalpolitiken, försvagas värden som demokrati, jämställdhet och jämlikhet. Samtidigt utmanas demokratin och insynen när en allt större del av den regionala tillväxtpolitiken förs utanför den representativa demokratins arenor, såsom utskott och riksdag. Det menar Line Säll i sin avhandling.

Med sin avhandling Regionalpolitikens diskursiva grunder och gränser: om politik, makt och kunskap i det regionala samhällsbyggandet vill Line Säll problematisera kunskapens roll i den regionala tillväxt- och innovationspolitiken. Hon har bland annat analyserat kluster som en del av regionalpolitiken genom att undersöka hur begreppet tolkats i forskning, i regeringens propositioner och i en svensk region.

Säll efterlyser, och vill bidra med, en maktanalys av den lärande och projektbaserade regionalpolitiken.

– Det som i dag i stor utsträckning tas för givet och ses som en neutral och objektiv berättelse av verkligheten, bygger på att tidigare konflikter har utraderats. Och att den politiska arenan har förändrats, säger hon.

– En politiker som jag intervjuade på lokal nivå uttryckte att hon höll på att bli tokig på alla nätverk, frukostmöten och lobbying som pågick. Hon beskrev sig som en gammaldags politiker som tyckte att det demokratiska bordet var viktigt – att debatten och besluten skulle tas där. När man inte är överens så kan man reservera sig, eller så når man konsensus.

Politikern gav uttryck för en av de effekter som Säll identifierar i sin studie: Att man inte längre med kraft kan uttrycka en annan ståndpunkt. Den typen av positioner osynliggörs i informella nätverksprocesser.

Ett annat exempel är företagare som kände sig överkörda av offentlig sektor. De uttryckte stor frustration över att det inte gick att reservera sig mot beslutet, och gå tillbaka i anteckningar om hur beslutsprocessen gått till.

– Det visar på hur de här strukturerna problematiseras först när man själv upplever att det inte går som man vill. När de politiska frågorna flyttas från traditionella politiska arenor, där medborgarna kan påverka och ha insyn, och besluten i stället fattas i nätverk, blir insynen väldigt svag. Vem bestämmer vem som ska vara med i de här processerna? Den politiska ordningen vi har i den representativa demokratin utmanas.

Den lärande och projektbaserade regionalpolitiken har till stor del kommit att präglas av vikten av uppföljningsbara mål, utvärderingar, benchmarking och jämförelser mellan regioner – med ett starkt fokus på tillväxt. Initialt, när måluppfyllelse infördes i regionalpolitiken, betonade näringsutskottet vikten av att indikatorerna anpassades till målen så att riksdagen kunde följa upp den förda politiken.

– Men sedan kom successivt målen i stället att anpassas alltmer till indikatorerna, och det blir två helt olika logiker. Politiken blir väldigt teknisk och administrativ när det som går att mäta styr de politiska målen – snarare än att de politiska målen styr vilket sätt man följer upp politiken på, säger Line Säll.

En tydlig effekt är hur målet att skapa tillväxt i regionalpolitiken har förändrat synen på till exempel jämställdhet.

– Nu betraktas jämställdhet i stor utsträckning som ett medel för att skapa tillväxt. Det blir väldigt tydligt i en handlingsplan från regeringen om jämställd tillväxt. Där pratar man om jämställdhet och demokrati som resurser för tillväxt. Vill man i dag prata om behov av jämställdhet i regionalpolitiken så måste man sätta det i en tillväxtlogik för att bli tagen på allvar. Det är en ganska stor förskjutning i medborgarskapet. Människor blir resurser i stället för medborgare.

Regionerna har också fått ta mer ansvar genom att politiken regionaliserats. Ett exempel på politikens nya arenor, den nätverksbaserade politiken och regionernas ökade roll, är Ivas arbete för en nationell innovationsstrategi – och implementering av densamma. Iva, Kungliga ingenjörsvetenskapsakademien, har drivit projekten ”Innovation för tillväxt” och ”Innovationskraft Sverige”.

– Iva och näringsdepartementet har bedrivit parallella processer, där regionerna varit väldigt aktiva och involverade. Det förslag som togs fram av Iva liknar också till stora delar den strategi som regeringen senare presenterade. Det är intressant att det är Iva, tillsammans med regionerna och myndigheter som Vinnova och Tillväxtverket, som driver det här arbetet. Samtidigt är den regionala tillväxtpolitiken ganska frånvarande i riksdagen och näringsutskottet. Den debatteras i stort sett inte där.

I stället för att innovationsstrategin hanteras i utskotten och av riksdagen, drivs den av en extern – men också ganska exklusiv – kunskapsorganisation i samarbete med regeringen, menar Säll.

Hon konstaterar samtidigt att det i dag råder stort samförstånd kring vad regional tillväxt- och innovationspolitik är, och hur den ska bedrivas. Både politiker i näringsutskottet och tjänstemän och politiker på regional nivå uttrycker en liknande syn på regionerna och behovet av samarbete och samsyn:

– Målet med den politiska ordningen är visserligen att vi ska komma överens. Men det är problematiskt när man förutsätter konsensus redan innan processerna har startat, konstaterar Line Säll.

Kontakta line.sall@kau.se———–