Orealistisk bild stoppar miljöinnovationer

Följande text publicerades även i Entré nr 1, 2008:

Miljöinnovatörer är mer uppfinningsrika, och tror mer på sina idéer än andra innovatörer. Samtidigt är de mer orealistiska. Dessutom saknar de kapital och nätverk, och det gör att miljöinnovationer är mindre framgångsrika än andra. Det visar Fawzi Halila i sin avhandling The adoption and diffusion of environmental innovations*.

Fawzi Halila och en forskarkollega har undersökt 285 innovationer som kommit till final i tre innovationstävlingar: Venture Cup, Innovation Cup och en miljöinnovationstävling,

Innovatörerna fick besvara en enkät och några av dem intervjuades. Syftet var att studera spridningen av miljöinnovationer. Är de mindre framgångsrika på marknaden än andra innovationer – och i så fall varför?

Mer realism och kapital behövs

Miljöinnovationer visade sig vara mindre framgångsrika. Det beror, enligt Halila, framför allt på tre faktorer: orealism, avsaknad av kapital och bristande nätverk.

– Innovatören är mindre realistisk när det gäller bedömningen av den egna innovationen. Hon eller han tror att innovationen ska revolutionera världen. På den punkten tror jag att det behövs hjälp och kompetens, både kring bedömningen av miljöbelastningen och affärsaspekten, säger Fawzi Halila, Högskolan i Halmstad.

Miljöinnovatörer har också betydligt sämre tillgång till venture capital och affärsängelpengar. Men Halila anar att en förändring är på gång, bland annat då miljömedvetenheten har ökat.

– Jag tror att det håller på att bli bättre. Det har blivit intressant för riskkapitalister att satsa på cleantech, de ser att det går att tjäna pengar på det.

Nätverket viktig arena

Halila har också undersökt hur nätverket som arena kan bidra till att få ut miljöinnovationer på marknaden. Han fann att nätverket spelar en viktig roll.

Miljöinnovatörerna har bra nätverk när det gäller de tekniska lösningarna kring innovationen. Däremot är de mindre framgångsrika när det handlar om att bygga nätverk för att utveckla innovationen vidare, nå marknaden, marknadsföra innovationen och få kapital till den.

– Miljöinnovatörerna vet ofta inte hur man gör för att bygga de nätverk som behövs för att kunna nå en marknad. Det krävs kapital och kompetens kring medier, reklam och exponering.

Den empiriska studien visade att miljöinnovatörer är äldre än andra innovatörer. De saknar högre forskarutbildning men är mer innovativa, vilket tar sig uttryck i att de har fler patent än andra. Familj och släkt är viktiga aktörer i miljöinnovatörers nätverk, medan andra typer av innovatörer framhåller styrelsens betydelse.

– När det gäller utvecklingsprocessen såg vi väldigt tydligt att miljöinnovatörer lägger ner mindre utvecklingstid än andra innovatörer.

I avhandlingen utvecklas också en ny modell för att klassificera miljöinnovationer. Fawzi Halila och hans kollega analyserade först materialet utifrån en befintlig modell med fyra klasser: produktförbättring, produktredesign, funktionsinnovation och systeminnovation.

– Men vi kände att det saknades någonting, vi fick inte den differentiering som vi ville ha, berättar Halila.

Därför utvecklade de en egen klassificeringsmodell för miljöinnovationer med sex klasser: produktvård, mindre produktförbättringar, större produktförbättringar, funktionsinnovation, systeminnovation och vetenskapsgenombrott. På så sätt förbättrades möjligheterna att särskilja innovationer som var liknande, men inte identiska.

För mer info: fawzi.halila@hh.se

* Avhandlingen har lagts fram vid Luleå tekniska universitet
———–