Inte bara framgång i Gnosjö

Följande text publicerades även i Entré nr 2, 2003:

Gnosjö får ofta tjäna som exempel på en lyckad region. Här blomstrar företagsamheten och arbetslösheten är låg. Men det är inte hela sanningen. Caroline Wigren beskriver gnosjöandan i sin avhandling The Spirit of Gnosjö – The Grand Narrative and Beyond.

Den lilla orten Gnosjö är en välkänd framgångssaga. Uttrycket fnuttgnosjöandafnutt har till och med fått sin plats i Nationalencyklopedin. Men vad är det egentligen? För att ta reda på mer om den berömda andan har Caroline Wigren, Internationella handelshögskolan i Jönköping, studerat den på plats under ett års tid.

– Det är lätt hänt att den här typen av välkända begrepp används slentrianmässigt. Som forskare gäller det att nyansera. Jag säger inte att den gängse bilden är osann, men den behöver kompletteras. Det är särskilt intressant eftersom Gnosjö ofta används som förebild för andra industriella distrikt. Det är ju viktigt att veta vad en förebild egentligen står för, säger Wigren.

Deltagande forskning

Den gnosjöanda som beskrivs i medierna och av företagsledare i området framstår ofta som helt konfliktfri. För att få ett bredare perspektiv har Caroline Wigren intervjuat såväl företagare som anställda. Hon har också studerat och deltagit i arenor för nätverkande, som till exempel frikyrkan och Rotaryklubben.

– Intervjuerna är en stor del av undersökningen. Men deltagandet, och mina möten med människorna, har varit minst lika viktigt för min förståelse av gnosjöandan. Utan min närvaro hade det varit omöjligt att ta upp så många olika sidor av gnosjöandan i avhandlingen. Med den här metoden kunde jag komma fram till en mer mångfacetterad bild.

Familjen, religionen och regionen är viktiga beståndsdelar i det starka nätverk som mycket av Gnosjös framgångar bygger på. Men något man inte gärna pratar om är att nätverket också exkluderar människor.

– Om man inte har sin bakgrund i regionen är det svårt att ta sig in i nätverket. Med kyrklig bakgrund är det något lättare. Det är också ett traditionellt patriarkaliskt samhälle där det är svårt för unga tjejer att ta plats. Det leder till att många tjejer söker sig bort från regionen.

– Gnosjöborna vill gärna framhäva att de är toleranta, men det finns också en stor intolerans mot det okända. Till exempel är många skeptiska mot vad akademisk kunskap egentligen kan bidra med. Många är också skeptiska mot externt ägande. Och även om gnosjöborna hävdar att samhället är mångfaldigt så finns det vissa integrationsproblem. Man kan till exempel arbeta här utan att kunna språket.

Utmaningar inför framtiden

Utifrån sina resultat har Wigren formulerat tre framtidsutmaningar för Gnosjö. Den första går ut på att man måste öppna sig för externt ägande och snarare se på vem som äger, inte på var ägaren befinner sig. Den andra utmaningen är att hitta ett sätt att behålla de unga tjejerna i regionen. Och den tredje utmaningen är att komma till rätta med integrationsproblemen.

– Det är viktigt för Gnosjös framtid att man arbetar med de här utmaningarna. Det gäller även många andra mindre orter av den här typen. De måste fundera bland annat på hur de ska behålla sina unga och hur de ska få in kapital.

Känner då Gnosjöborna själva igen sig i Caroline Wigrens beskrivning?

– Jag tror att många känner igen sig och är medvetna om de utmaningar som regionen står inför, men andra inte. Och jag tror, och hoppas, att de flesta är medvetna om att jag har haft ett genuint intresse av att förstå gnosjöandan. Annars skulle jag ju inte ha bott där i ett helt år.

För mer info: caroline.wigren@ihh.hj.se ———–