Utbildning behöver ett eget nätverk

Följande text publicerades även i Entré nr 3, 1998:

I början av juni arrangerade Esbri en workshop om entreprenörskapsutbildning. Syftet var att skapa en arena för erfarenhetsutbyte och lägga grunden för en ny samverkan inom entreprenörskapsutbildningen i Sverige. Något som inte funnits tidigare.

Entreprenörskapsutbildning är en relativt ung företeelse i Sverige. De flesta utbildningar, och det är många, har kommit till efter 1990. Den statliga utredningen I entreprenörskapets tecken (Ds 1997:3) visade att det i Sverige 1996 fanns 18 utbildningar/program och 50 kurser. Idag finns ännu fler.

– Entreprenörskapsutbildningens ringa ålder gör att det är viktigt att skapa nätverk. Idag finns vissa nätverk vad avser forskningen, men på utbildningsområdet håller nätverken just på att växa fram och behöver därför stimulans.

– Målet med workshopen var att skapa en arena för utbyte och att skapa en infrastruktur av erfarenhet för dem som utbildar på det här området, säger Daniel Hjorth som tillsammans med Magnus Aronsson arrangerat workshopen.

– Det är också viktigt att arbeta bort entreprenörskapsutbildningens marginaler. Målet är att lika många ska läsa entreprenörskap som management, säger Daniel Hjorth.

STORA SKILLNADER

Daniel Hjorth, som är forskare vid Esbri och Högskolan i Växjö, satt också med i utredningen I entreprenörskapets tecken. Han har jämfört kursplaner för att se hur man utbildar i entreprenörskap.

Skiljer det mycket?

– Det kan ju verka hårfint, men det är en stor skillnad att utbilda fnuttifnutt eller fnuttförfnutt. Där är det stora differenser mellan högskolorna. De flesta har idag en kurs för att man ska ha det. Men det handlar om att utbilda på ett entreprenöriellt sätt – dvs leva som man lär. Strudenterna blir också ofta överraskade. Entreprenörskapsutbildningen ställer helt andra krav än de trodde. De måste till exempel fixa egna projekt.

Workshopen var ett internat på två dagar med 19 deltagare från nästan alla högskolor i Sverige. Deltagarna fick bland annat råd om hur man utvecklar kurser och arbetar med case. Vidare diskuterades hur man kan få företagare att delta i utbildningen samt internationella lärdomar där professorerna Jerome A. Katz, Saint Louis University och Kelly G. Shaver, College of Villiam & Mary, Virginia, bidrog med sina erfarenheter.

Och deltagarna då, vad ryckte de?
Johan Gaddefors, lektor i företagsekonomi, Högskolan i Kalmar:
– Det var kul. Stämningen var väldigt öppen. Dessutom var det lagom styrt. Alla punkter var inte fyllda av kursledningen, vilket var bra. De satte ramarna och vi fick själva vara aktiva, vilket ställde krav på oss som deltagare. Vidare var det intressant att höra amerikanarna som gav många handfasta råd.

– Det är alltid intressant att höra hur andra jobbar och sedan är det kul att fnuttbara träffasfnutt – säger Johan Gaddefors.

Carina Schärberg, projektledare vid Centrum för Innovation och Entreprenörskap, Linköpings universitet:
– Det var väldigt positivt. Det är också bra att det skapas ett forum där man kan diskutera de här frågorna som annars ligger ganska långt ner på agendan. Amerikanarna gav en extra krydda. Det var också en öppen stämning

Ni fick arbeta mycket själva?
– Ja, det var intressant. Möjligen borde man själv ha varit mer förberedd. Man hade kanske fått ut mer av det då, men det är också en avvägningsfråga. Då kanske flera deltagare inte hade haft tid eller möjlighet att komma.———–