”Spöa upp Jante – misslyckas mer”

Följande text publicerades även under vinjetten ”Åsikten” i Entré nr 4, 2015:

Forskarna Greg Stephens och James Burley har räknat fram att av 3 000 idéer för nya produkter i tillverkningsindustrin, brukar ungefär 300 väljas ut för närmare granskning. Av dessa får 125 pengar till tidig utveckling. Om du trodde att gallringen var över här, så vänta bara. Fyra idéer får till slut ordentliga utvecklingsresurser. Färre än två blir något som kan lanseras på marknaden. Till slut är det endast en produktidé som lyckas kommersiellt, det vill säga ger pengarna tillbaka med vinst.

Innovation är tätt förknippat med risk. Oddsen är alltså en på 3 000 för att en idé ska lyckas inom tillverkningsindustrin. I läkemedelsindustrin krävs ungefär 6 000–8 000 idéer för en succé. Innovationsprojekt misslyckas alltså oftare än vad du tror. Vad betyder det här? Två saker:

1. Vi måste låta tusen eldar brinna. Generellt är vi människor mycket dåliga på att förutspå framtiden, i alla fall om man ska fråga forskaren Philip Tetlock. Hans livsverk är att följa upp experters förutsägelser om vad som kommer att hända i framtiden. Han har hunnit med 28 000 separata utsagor. Resultatet? Vi kan lika gärna kasta pil på de olika alternativen: Experter gör sämre ifrån sig än slumpen. Däremot har de en övertro på sin egen förmåga att gissa rätt, speciellt om gissningen ligger inom deras eget expertområde.

Faktum är att innovationsarbete pågår i en kaosartad, så kallad low validity environment där det i princip är omöjligt att avgöra vad som är orsak och verkan. Ibland floppar produkten som verkade ha alla förutsättningar för att lyckas. Ibland kommer uppstickarföretaget från ingenstans och blåser förbi konkurrenterna. Vad är lösningen?

Eftersom innovation är oförutsägbart måste vi låta tusen eldar brinna. Starta igång små innovationsprojekt och låt dem misslyckas tidigt. Förhoppningsvis är det någon eld som tar sig och kan väga upp för alla som slocknade under vägen.

2. Vi måste spöa upp Jante. I Sverige har vi svårt att hålla isär person och prestation. Vi tror gärna att vårt värde som människor hänger samman med hur vi presterar. Det finns också en social funktion – de flesta av oss vill ses som framgångsrika och genomtänkta i andras ögon.

Kopplar vi detta till riskfyllt innovationsarbete så är det bara de personer som klarar av att misslyckas på regelbunden basis som kommer att syssla med innovation. Men vi kan inte längre lita på att innovationen ska fixas av eldsjälar – alla måste bidra till en organisations förmåga att förnya sig.

Hur kan vi bli bättre på att misslyckas? För det första behöver vi förstå att den som sysslar med innovation tar risk och har rätten att misslyckas. För det andra behöver vi odla idén om att misstag leder till lärande. Forskning har visat att vinnarteam inte lär sig särskilt mycket eftersom de inte får anledning att ifrågasätta sina antaganden och samarbetsformer. För förlorande team är lärandet på steroider – under förutsättning att någon är intresserad av att lyfta på stenarna.

När något gått snett, bjud in kollegorna och be om deras analys. Var öppen, ödmjuk och autentisk. Någon måste börja våga misslyckas – och det kan lika gärna vara du.

Om Leif

Leif Denti har en postdoktjänst vid psykologiska institutionen, Göteborgs universitet, och forskar bland annat om ledarskap, kreativitet och organisatorisk innovation. Han nås på leif.denti@gu.se———–