Sänkt skatt på arbete ger fler arbetstillfällen

Följande text publicerades även under vinjetten fnuttÅsiktenfnutt i Entré nr 2, 1998:

Sverige sitter sedan drygt fem år fast i en lågsysselsättningsfälla. Många finner kanske tröst i att vi är i gott sällskap. Samtidigt finns det skäl att påminna om att det i början av 90-talet ansågs omöjligt med en europeisk massarbetslöshet i Sverige. Opinionen skulle helt enkelt inte tolerera något sådant. Vi vet alla hur det gick.

Hoppet ställs ofta till de små och nya företagen. Det är visserligen där nya jobb skapats netto, men tillskottet är så lågt att någon återgång till full sysselsättning inte erbjuds under överskådlig tid. Massarbetslösheten betyder dock inte att vi totalt sett arbetar lite. Tjänstebeskattningsutredningen (1997) beräknar att vi jobbar 5,9 miljarder timmar på marknaden medan det obetalda egen- och svartarbetet uppgår till över 7,5 miljarder timmar. Med andra ord, massarbetslösheten har inget med brist på arbetsuppgifter att göra. Istället handlar det om att vi inre klarar av att i tillräcklig grad åstadkomma att arbetsuppgifterna utförs i form av reguljär sysselsättning. Det räcker att 1 miljard timmar av det obetalda egenarbetet omvandlas till riktiga jobb för att lösa arbetslöshetsproblemet.

Varför sker då inte detta? Huvudskälet är den höga skatten på arbete. Den leder till att en entreprenör på många tjänsteområden möter en övermäktig konkurrens. Konkurrensen kommer inte från andra entreprenörer utan från den potentiella kunden som tjänar på att göra jobbet själv eftersom eget arbete är obeskattat. Istället för en snabb tillväxt i den professionella tjänsteproduktionen ser vi hur fnuttgör-det-självfnutt sprider sig till allt vidare områden: var och en kör sina sopor till gemensamma stationer, fritidsverksamheten bantas, ökande egeninsatser krävs på dagis, i åldringsvården och i skolan, kommunala bostadsbolag går ur med erbjudande om sänkt hyra i utbyte mot att hyresgästerna tar över underhåll och förvaltning, detaljhandeln sänker sin servicenivå och så vidare. Restaurangnäringen är blygsam; i USA avser 50 procent av alla matutgifter professionellt lagad mat, mot 20 procent Sverige.

Överföringen av arbetsuppgifter till obetalt egenarbete minskar den enskilde individens möjligheter att utvecklas och öka kompetensen i det egna yrket eftersom tiden inte räcker till när allt fler arbetsuppgifter läggs över på familjen. Då vi misslyckats med att utveckla ett sofistikerat tjänstesamhälle försämras även näringslivsklimatet i den varuproducerande sektorn.

Kombinationen av stora hinder för ytterligare arbetsspecialisering i tjänstesektorn, en snabb produktivitetstillväxt i varuproduktionen och neddragningar i den offentliga sektorn medför att arbetstidsförkortning lätt uppfattas som ett bra alternativ. Den enskilde individen hinner helt enkelt inte med sitt liv och ser ingen annan utväg än att via sin fackliga organisation eller sina politiska representanter kräva kortare arbetstid.

Lösningen på problemet ligger i en generell sänkning av skatten på arbete. Det skulle skapa förutsättningar för en professionell entreprenöriell produktutveckling på tjänsteområdet. Detta är en viktig förutsättning för att Sverige ska bli ett dynamiskt entreprenörssamhälle.

Docent Magnus Henrekson är verksam vid Industriens utredningsinstitut, IUI.———–