På jakt efter tillväxtkraft

Följande text ingick även temat fnuttTillväxtfnutt som publicerades i Entré nr 2, 2001:

Tillväxtföretagen är köttgrytan som göder såväl skatteunderlag som sysselsättning, särskilt på lång sikt. Men vilka är de? Och varför växer de? Den svenska forskningen i ämnet är intensiv och närmar sig svaren på frågorna.

Det växer i det svenska företagsbeståndet. Tillväxten är en naturlig del av det ekonomiska kretsloppet, även i tider när börsen faller eller ekonomin som helhet går bakåt. I alla branscher finns det företag som till skillnad från sina konkurrenter finner nya möjligheter att utvecklas och skapa marknad, och de tycks ofta ha mer gemensamt med varandra – oavsett verksamheten – än med branschkollegorna som står stilla. Det är en viktig anledning till att tillväxtforskningen hamnat allt mer i fokus, som en viktig del av entreprenörskaps- och småföretagsforskningen.

Historisk forskning

Givetvis har den ekonomiska forskningen alltid haft ett intresse för fenomenet tillväxt, även om synen på den har varierat kraftigt genom åren. Under det spanska kolonialväldets glansdagar växte tillgångarna snabbt genom guldfynden i Sydamerika, men det reella nyskapandet blev lidande och landet kom på efterkälken i den industriella revolutionen. Under 1900-talet var vi vetenskapliga, mätte bruttonationalprodukt och såg industrisektorernas allmänna utveckling som förutsättningen för växande bolag. Men intresset för det enskilda företagets förmåga att växa oavsett bransch eller konjunktur var ganska svalt. Att svenska lagar, skatteregler och attityder främjat de existerande storföretagen kan ha lett till att svenska små och medelstora företag inte vill växa.

– Enligt min forskning är det så, svenska företag strävar inte efter tillväxt på samma sätt som amerikanska bolag, säger Magnus Henrekson, docent i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm.

– Och det måste man respektera. Men samtidigt fattas detta beslut inte i ett vakuum, utan i en social kontext, vilket gör att företagen kanske hade velat växa om de bara tyckt att det var mödan värt.

I Institutionella förutsättningar för entreprenörskap och företagstillväxt, ett kapitel i antologin Tillväxtföretagen i Sverige som ges ut i sommar, undersöker Magnus Henrekson orsakerna till Sveriges brist på tillväxtföretag. Hans tes är att yttre faktorer som kapitalmarknad, lönepolitik, arbetsmarknadslagstiftning och beskattning under lång tid missgynnat potentiella svenska tillväxtföretag. I dag ser vi effekterna av detta, i form av ett näringsliv med många storföretag men få unga, växande medelstora bolag. De senaste årens entreprenörsvåg och starka svenska tillväxt är ett gott tecken, som kan ha stimulerats av 90-talets skattereformer och förenkling av arbetsmarknadslagstiftningen. Men det räcker inte på lång sikt.

Ericsson oroar

– Botten gick ur IT-sektorn, och det bör kanske vara en väckarklocka för Sverige. Vi hade en massa embryon till bra företag, fick självförtroende och låg rätt till i den internationella utvecklingen, men nu ser det mörkare ut igen. Det är oroande att Ericsson är instabilt, mycket av 90-talets optimism och tillväxt inom olika branscher var trots allt beroende av deras satsning på mobiltelefoner.

Även om institutionella faktorer och konjunkturläget i stort kan påverka antalet nya tillväxtföretag och hur snabbt de expanderar, så finns många andra faktorer att ta hänsyn till. Verkliga tillväxtföretag tycks ha en förmåga att växa trots dåliga yttre förutsättningar, och ibland till och med tack vare dem. I ekonomie doktor Frédéric Delmar och professor Per Davidssons stora studie av tillväxtföretag, där varje bolag med mer än 20 anställda följdes mellan 1987 och 1996, tydliggörs detta. Tillväxtföretagen är fler i ”heta” branscher och i högkonjunktur, men de växer även i svaga branscher och på svaga marknader. Det är framför allt de små och unga tillväxtföretagen som expanderar organiskt och inte genom uppköp.

Inriktning på förnyelse

Distinktionen mellan organisk och uppköpsbaserad tillväxt ger också ytterligare skäl att ifrågasätta om det politiska intresset över huvud taget bör inriktas på enskilda organisationers tillväxt. Våra resultat stöder idén att det politiska intresset istället bör inriktas på förnyelse i form av ett stort inflöde av nya företag och expansion av unga, framväxande branscher, skriver Davidsson och Delmar i sitt bidrag till Tillväxtföretagen i Sverige.

Frågan är dock vad det är som gör att vissa företag växer och andra inte gör det. Detta har en rad svenska forskare studerat, utifrån ganska olika utgångspunkter. Johan Wiklund, docent vid Internationalla Handelshögskolan i Jönköping och redaktör för Tillväxtföretagen i Sverige tillsammans med Per Davidsson och Frédéric Delmar, ägnade sin doktorsavhandling åt att försöka förstå vad som präglar ett tillväxtföretag. Han finner att företag som växer har en strategi inriktad på entreprenörskap, innovationer och på att utveckla sin marknad.

Viljan att växa

– Det handlar om många saker, säger Johan Wiklund. De här företagen har förmågan att nosa upp nya nischer, och växer inte primärt genom att ta marknad från andra. De är också mer flexibla och förutseende än ”vanliga” företag.

Bolagens faktiska strategi är givetvis ofta ett medvetet val, men inte alltid. En vilja att växa leder förvisso ofta till ökad tillväxt, men det finns också ett samband på andra hållet – att en oplanerad tillväxt förstärker viljan att växa ännu mer.

– En vanlig situation är att ett litet företag får en stor order från en kund, och måste välja mellan expansion eller att förlora kunden. När man väl expanderar inser man att det inte var så dumt och får smak på det, berättar Johan Wiklund, vars familj drev ett tryckeri i tre generationer och som mest hade 30 anställda.

Växa med röda siffror

Ett resultat som han lyfter fram är förhållandet mellan lönsamhet och tillväxt. Det normala är inte, att som under dotcom-erans glansdagar, växa med röda siffror för att ”köpa marknad”. Den långsiktiga tillväxten stimuleras av en lönsam verksamhet, och ju snabbare ett företag växer desto lönsammare brukar det också vara.

Även om man frågar företagarna själva är vinstmedel det bästa sättet att finansiera nysatsningar. Det visar Björn Berggren vid Uppsala Universitet, Göran Lindström vid Linköpings universitet och Christer Olofsson vid Centrum för entreprenörskap och företagsutveckling i Uppsala i sitt kapitel Tillväxt och finansiering i mindre företag.

Extern finansiering

– Egen vinst nämns som den bästa tillväxtmotorn, men samtidigt är det sällan tillräckligt för en verklig snabbväxare. Därför är dessa företag mer benägna att söka extern finansiering, och att då också släppa ifrån sig en del av kontrollen över bolaget, berättar Björn Berggren.

De tre forskarna intresserar sig även för andra typer av hinder som växande företag måste övervinna. Pengar är inte allt, och just denna självinsikt om sina egna begränsningar är något som kännetecknar tillväxtföretagaren.

– De är mer självkritiskt lagda och mer insiktsfulla, och förstår att kraven på ledningens kompetens ökar i takt med att företaget växer. De viktigaste hindren för tillväxt är inte finansieringen, utan marknadssituationen och den egna kompetensen.

Hitta rätt partner

I den egna forskningen – som ska leda till en doktorsavhandling efter sommaren – undersöker Björn Berggren mer ingående vilken typ av kapital och kompetens som växande företag efterfrågar. Han menar att det är mycket viktigt att företag och finansiärer ”matchar” varandra, och att tillväxtföretagen därför bör lägga ner extra energi på att hitta rätt partner.

– Bland mer traditionella företag tycker man att andra företag är bra partners. Det kan ske via leverantörskrediter eller genom att en kund köper upp sin leverantör. Bland tillväxtföretagen är det intressant att se vilken positiv syn som finns på företagsänglar, alltså erfarna privatpersoner som går in i bolaget med både kapital och ett personligt engagemang.

Högteknologiska klusterbildningar

En övergripande diskussion i den svenska tillväxtforskningen är vad som påverkar tillväxten mest – företagets omgivning eller dess individuella egenskaper i form av strategier, ledningskompetens och innovationer. Sett ur makroperspektivet är ekonomin en ekologi där aktörerna fattar rationella beslut i relation till sin aktuella miljö, och där de som fattar bäst beslut är de mest framgångsrika. Delmar och Davidsson hittar argument för båda skolorna i sin egen longitudinella studie över svenska företag. Det är tydligt att majoriteten av företagen följer den allmänna konjunkturen i landet, och att det finns fler snabbväxande företag i att tillväxtsbranscher. Vissa miljöer – exempelvis högteknologiska klusterbildningar av det slag som finns i Kista, Blekinge eller Linköping – uppvisar mycket tydliga samband med såväl innovativa som växande företag. Samtidigt är snabbväxarna i ”fel” branscher bevis på att företag av egen kraft kan övervinna dåliga grundförutsättningar, ofta genom att börja göra saker på annat sätt än konkurrenterna.

Klart är att båda sidorna förtjänar att belysas, och att de kan vara olika intressanta beroende på vem läsaren av forskningen är – exempelvis en lagstiftande politiker eller en entreprenör som ska fatta konkreta beslut om sitt företag.
———–