Omogen nordisk forskning om etniskt entreprenörskap

Följande text publicerade även i temat ”Invandrarföretagande” som publicerades i Entré nr 1, 2001:

Sverige har just startat, Danmark likaså, medan de övriga nordiska länderna knappt ens har vaknat. Forskningen kring invandrare och företagsamhet leds av den anglosaxiska världen.

Den nordiska forskningen om immigranter och företagande befinner sig fortfarande i en slags kartläggningsfas, där vi försöker förstå vilken roll invandrade företagare spelar i samhällsekonomin och vilka hinder de stöter på. Torben Bager vid Syddansk universitet studerar exempelvis hur immigrantföretagare ofta håller sig till bestämda branscher och har svårt att nå utanför dessa.

I Europa och Nordamerika har forskningsområdet funnits med sedan 60- och 70-talet, med en stark tillväxt sedan början av 80-talet, och har därmed kommit längre. Frågan om olika etniska gruppers företagsamhet är kontroversiell – och har så varit sedan Montesqieus klimatlära – och togs även upp i Max Webers verk om protestantismens arbetsetik och kärlek till kapitalismen. I dag är bilden långt mer nyanserad. Vi vet att grupper som är extremt företagsamma, exempelvis indier i USA, kommer från länder där egenföretagande inte lönar sig. Vi vet också att människor från samma etniska minoritet, exempelvis kurder, ofta blir entreprenörer i Europa men mycket sällan blir det i USA. Här kan religion spela in, men mycket hänger också på när och till vilket sammanhang immigrationen sker.

En av de mest uppmärksammade böckerna i frågan på senare år är Roger Waldingers Still the Promised City?, en sociologisk studie av hur svarta och nya asiatiska invandrare i New York City lyckats på arbetsmarknaden. Medan de svartas situation försämrats har asiaterna lyckats bra, bland annat genom att ta de lågstatusjobb som blivit ”lediga” när vita amerikaner rört sig uppåt på statusstegen. Waldingers teori är att de svarta här inte har någon fördel av att vara infödda, snarare gör deras egna amibtioner om en klassresa att de inte är villiga att ta lågstatusjobben. Därmed missar de också sin plats i ”kön” uppåt.

Några andra forskare av betydelse är britten Robin Ward, som studerat boendesegregation i Storbritannien, och som även stod bakom boken Ethnic Entrepreneurs från 1990, tillsammans med Howard Aldrich och Waldinger. Ivan Light, vid Berkeley, specialiserar sig på koreanska enklavekonomier i Kalifornien medan George Borjas, nationalekonom vid Harvard och själv kubansk immigrant, i boken Heaven’s Door går i polemik mot den liberala amerikanska immigrationspolitiken. Sammanfattningsvis går hans kritik ut på att integration av lågutbildade immigranter sällan fungerar, eller att invandring i sig inte alls är en god affär för landet, vilket annars är något av en allmän sanning när frågan diskuteras. Det USA behöver är inte okvalificerad utan kvalificerad arbetskraft. Ett hårt budskap. Frågan är om vi är betjänta av ett samhälle där vi nöjer oss med att utplåna symptomen, inte att fråga oss varför sjukdomen uppstår.
———–