Ny antologi om företagare med utländsk bakgrund

Företagare med utländsk bakgrund är ett aktuellt ämne. Våren 2008 startade Tillväxtverket, på uppdrag av regeringen, programmet ”Företagare med utländsk bakgrund”. Som en del i programmet ger de nu ut boken ”Möjligheternas marknad – En antologi om företagare med utländsk bakgrund”. Esbri var på plats under lanseringen 28 maj 2010.

Målet med Tillväxtverkets program är att företag som drivs av personer med utländsk bakgrund ska ges samma förutsättningar som andra företag att växa och utvecklas. ”Möjligheternas marknad” vill bidra till detta från flera olika angreppssätt.

I bokens första del ges en översikt av forskningsläget på området. Den andra delen är mer introspektiv och följer hur Tillväxtverkets program har genomförts. Tanken är att ha ett tvärvetenskapligt perspektiv med insikter från många discipliner och forskningsmetoder. Komplexa frågor kräver en mångfald av metoder, menar man. Författarna har bakgrund i områden som företagsekonomi, pedagogik, nationalekonomi, sociologi, ekonomisk historia och etnologi.

Anneli Sjögren, avdelningschef för Tillväxtverkets nationella program, sa några inledande ord under lanseringen på Näringslivets hus i Stockholm.

– Vi har rätt dåliga kunskaper i det här ämnet. Med den här antologin vill vi ta ett steg på vägen. Det här är ett område där det finns mycket positiv uppsida, och många nya möjligheter, konstaterade Sjögren.

-Första författare att närmare presentera sitt bidrag var Andreas Hatzigeorgiou, internationell handelsekonom på utrikesdepartementet. Han är även projektledare för Kosmopolit, en satsning på utlandsfödda som handels- och investeringsfrämjande resurs.

– Tack alla som har varit inblandade i den här antologin. Det blev en jättebra produkt som kan användas för att påverka både politiskt och i samhället i allmänhet, sa han.

Hatzigeorgious kapitel har titeln ”Migrationens handelsfrämjande potential – samband, förklaringar och möjligheter.”

– Handel med omvärlden är grundpelaren för det svenska välståndet. När svenska företag får tillgång till större marknader innebär det skalfördelar och annat positivt för den svenska ekonomin. Problemet är att handelspolitiken inte riktigt har hängt med i globaliseringen.

– På senare tid har man börjat titta på att förbättra handelsproceduren, tänka mer nytt och anpassa politiken till handelns nya förutsättningar. Från 1980-talet och framåt har handelshinder och tullar minskat markant.

Friktion för handeln

Enligt Hatzigeorgiou är det så kallade informella friktioner som begränsar handeln. Ofta finns de här friktionerna långt in på marknaden, och inte vid landsgränsen. De beror på dålig förståelse för utlandsmarknader, och kan handla om brist på kunskap om språk, religion, kulturskillnader och institutionella skillnader. Detta leder till högre kostnader för de företag som vill handla med utlandet.

– När traditionella hinder faller, ökar betydelsen av osynliga hinder. Det är en helt ny situation för den internationella handeln. En situation som vi måste möta för att öka välståndet. Och det är här invandrarna kommer in.

– De har unika kunskaper för att främja handeln. De känner till affärskulturen, politiken, religionen och språket i sitt tidigare hemland. De har ju levt i landet som x antal företag vill handla med.

Trots att Sverige är ett litet land är vi relativt kända i andra länder, menade Hatzigeorgiou. Folk känner till Abba och Ikea nästan överallt man kommer.

– Alla företag gynnas av det här, men det krävs mer än så. Utlandsfödda har en unik möjlighet att sprida positiv kunskap om Sverige i sina före detta hemländer.

Hatzegeorgious slutsats är att kosmopoliterna har bra möjligheter och kunskaper att öka handeln med andra länder. Hur går vi då vidare? Hur gör man praktiskt för att förstora effekterna av det här?

– Ett sätt är att genom nätverk stärka kanalerna för invandrares handel. Projekt Kosmopolit är ett sätt där vi tar tillvara utlandsföddas kompetens.

-Nästa talare var Åsa-Karin Engstrand, forskare i arbetsvetenskap på Remeso vid Linköpings universitet och redaktör för ”Möjligheternas marknad”. Hon nämnde sex anledningar till att det här är ett viktigt ämne. De visar även varför Tillväxtverkets program behövs, och varför antologin har kommit ut, menade hon.

1) 200 miljoner människor lever i dag utanför sina födelseländer, en siffra som nästan har fördubblats sedan 1986.
2) Sverige har blivit ett immigrationsland. En femtedel av befolkningen är utlandsfödd eller har minst en förälder som är född utomlands.
3) Små företag har fått en ökad betydelse för sysselsättningen.
4) Marknaden sköter sig inte perfekt, på vissa områden behövs särskilda åtgärder.
5) Egenföretagande ses som en del av både integrations- och tillväxtpolitiken.
6) Det finns ett behov av uppföljning av den här typen av offentliga insatser. Vad ger de, och vad kan vi lära av dem?

Hon gick sedan kortfattat igenom alla kapitel i boken. Det första är skrivet av Zoran Slavnic, också från Remeso och Linköpings universitet. Det innehåller bland annat en fallbeskrivning av Orhans smidesverkstad i Malmö.

Ny konsumtion, nya möjligheter

Kalle Westberg, Tillväxtverket, menar i det andra kapitlet att den ökade andelen personer med utländsk bakgrund i Sverige fungerar som en pådrivande kraft för ekonomisk omvandling och innovation.

– Det är bara att se till konsumtionen, vad är det vi handlar för livsmedel? I takt med den ökade invandringen har vi fått nya konsumtionsmönster av exempelvis etnisk mat. Vad innebär det här för nya affärsmöjligheter, undrade Åsa-Karin Engstrand.

Martin Klinthäll och Susanne Urban, båda från Remeso, Linköpings uniersitet, konstaterar i sitt kapitel att det är vanligare att vara egenföretagare bland personer med utländsk bakgrund än bland personer med svensk bakgrund. Alltså bekräftar de den bild som tidigare forskning har kommit fram till. De visar också att företagare med utländsk bakgrund främst återfinns i vissa sektorer, att deras företag generellt är mindre än företag som ägs av etniska svenskar och att de spelar större roll för sysselsättningen än för ekonomin. Företag som drivs av personer med utländsk bakgrund sysselsätter i snitt fler personer än motsvarande företag drivna av personer med svensk bakgrund.

Zoran Slavnics andra kapitel handlar om hur forskningsfältet har utvecklats i Sverige. Han menar att mainstreamforskning kring entreprenörskap och invandrarföretagande har utvecklats parallellt, men att de sammanfaller alltmer. Han tar också upp vikten av att sammanfläta forskningen och politiken.

Erik Wetter, Handelshögskolan i Stockholm, har i sitt kapitel undersökt hur offentligt/privat partnerskap fungerar som arbetsmodell för statliga åtgärdsprogram. Han beskriver projektet Kulturbanken, som har bedrivits inom ramen för Tillväxtverkets program, och menar att den här typen av samarbeten är fördelaktiga.

– Kulturbanken är ett webbaserat spel som ska hjälpa banktjänstemäns attityd gentemot invandrarföretagare, sa Engstrand.

Nästa kapitel är skrivet av företagsekonomen Ulrika Sjödin från Stockholms universitet. Hon har studerat Almis mentorprogram för utlandsfödda företagare. Utlandsfödda småföretagare saknar ofta kunskap om svenskt näringsliv, kultur och affärsutveckling. Tanken med Almis program är att svenskfödda mentorer ska fungera som stöd för utlandsfödda adepter inom sådana frågor. Sjödins studie visar att programmet har haft blandade resultat.

– Ulrika Sjödin menar att mentorprogrammet har förutsättningen att bli en framgång. Men hon föreslår att man bör förbättra rekryteringen av adepter. Hon föreslår också ett spegelvänt mentorprogram, där utrikesfödda blir mentorer för svenskfödda företagare med affärsintresse utomlands, berättade Åsa-Karin Engstrand.

Ragnar Ahlström Söderling, entreprenörskapsforskare vid Lunds universitet och Högskolan Dalarna, skriver i sitt kapitel om ett nätverksprojekt i Falun och Borlänge. Syftet med projektet är att integrera företagare med utländsk bakgrund i den lokala företagargemenskapen. Fredrik Hertzberg och Daniel Hailemariam från pedagogiska institutionen, Stockholms universitet, har undersökt stödprogrammen Yump och Ad Acta.

Göran Brulin, analytiker vid Tillväxtverket, och Lars Aspling, managementkonsult, skriver om utmaningen att finna, fånga och främja företagare med utländsk bakgrund. Anne Kovalainen, som är professor vid Åbo universitet, har skrivit ett avslutande kapitel med reflektioner kring boken.

–

Praktisk forskning

Nästa talare var Zoran Slavnic som alltså har bidragit med två kapitel i antologin. Han sa att han har velat vara praktisk och nyttig i sin forskning, utan att för den skull trivialisera.

– Forskning och policy har gärna förklarat drivkraften bakom etniskt företagande med just etnicitet. Jag har försökt undvika det förenklade synsättet i mina studier, sa Slavnic.

Han berättade sedan historien om Orhan och hans smidesverkstad i Malmö hamn. Orhan kom till Sverige från krigets Balkan. Om man hårddrar det finns två möjligheter till framgång i det nya landet, menade Slavnic. Antingen kan man sluta sig och återskapa sin trygghet genom att bara umgås med sina landsmän, eller så kan man anpassa sig helt till omgivningen och integrera sig.

Orhan gjorde på ett tredje sätt. Han använde sin arbetsmoral, som han hade från början, för att skaffa förtroende.

– Han underordnar sig inte värderingarna i Sverige. Det är en viktig skillnad. Man är inte bara inbäddad i sin etnicitet, utan också i den situation där marknaden finns. Och den är inte bara lokal, utan kan även vara regional, nationell eller kanske internationell.

Zoran Slavnic använder begreppen ”break-in” och ”break-out” i sin forskning. Break-in handlar om att bryta sig in på en marknad, då ofta lokal. Med break-out syftar han på att bryta sig ut från den lokala marknaden, till nya geografiska platser eller nya nischer.

Orhan lyckades mycket bra med att bryta sig in på marknaden. Han startade sitt företag under andra hälften av 1990-talet. Kockums hade lagt ned och det fanns ett vakuum på marknaden.

– Just i det ögonblicket dök Orhan upp och tog sin möjlighet att bryta sig in på marknaden. Han klarade sig väldigt väl under sin break-in, framförallt tack vare sitt sätt att behandla sina kunder. Och tack vare sitt nätverk som han skaffade på affärsmässiga grunder, snarare än etniska.

En annan faktor som verkade till Orhans fördel var att den politiska diskursen gick från att hylla storföretag till att lägga alltmer vikt vid småföretag. Det fanns flera program som gjorde det lättare att etablera sig på marknaden. En del riktade sig speciellt mot invandrares företag.

Zoran Slavnic träffade Orhan första gången 2005. Då hade han fem anställda. Som mest hade han över 100.

– När vi träffades igen 2009, ett år efter den finansiella krisen, hade han fått skära ned till 30-35 anställda. Han hade varit på väg att göra sin break-out, men bland annat situationen på marknaden hindrade honom.

– Men det handlade inte bara om finanskrisen, det är mer komplext än så. Orhan har gjort en klassresa. Han är i dag vd för sitt eget företag, men har ändå aldrig gjort sig av med arbetsoverallen. Han har haft svårt att delegera och släppa kontrollen.

Bitter på banken

Orhan mötte också andra hinder, bland annat i sin kontakt med banken. Orhan var, enligt egen uppskattning, den största kunden på sitt lokala bankkontor. När han ville köpa upp ett annat företag frågade han banken om de kunde stödja honom. Han fick ja, men var själv tvungen att stå för 50 procent av notan. Det normala i ett sådant fall är annars att banken står för 80 procent, och kunden för 20 procent av investeringen. Orhan ville lämna banken, men blev till slut kvar som kund. Fast han säger att: ”… bitterheten blev kvar för jag vet att om ett svenskt företag hade frågat dem skulle de ha fått 80:20.”

– För Orhan har etniciteten aldrig varit en drivkraft, utan snarare ett hinder, sa Slavnic.

Nästa talare var Fredrik Hertzberg och Daniel Hailemariam, från pedagogiska institutionen vid Stockholms universitet. De har bedrivit följeforskning kring två projekt som drivs inom ramen för Tillväxtverkets program: Yump som undervisar ungdomar i och om entreprenörskap, och Ad Acta som ger råd till företagare med utländsk bakgrund.

De har bland annat undersökt vilken pedagogik som har använts i projekten. Vad vill man att deltagarna ska lära sig? Hur vill man att de ska lära sig det, och varför? De har också studerat vad det är som gör att projekten går bra eller dåligt, och vad de som driver projekten vill åstadkomma. Hur vill de påverka deltagarna? Och vad vill deltagarna åstadkomma med sin medverkan?

Många program är från slutet av 1990-talet och början av 2000-talet och grundar sig dels i integrationspolitik, dels i storstadspolitik. Synsättet som rådde då har fått en hel del kritik.

– De handlade ofta om hur man skulle integrera invandrare, och om vad de skulle lära sig. Det svenska är det goda och integrationen lyckas bara om invandrarna tar till sig våra synsätt. Är den här kritiken fortfarande berättigad, eller finns det ett nytt sätt att tänka nu, undrade Fredrik Hertzberg.

Daniel Hailemariam tog sedan över och beskrev programmet Yump, Young Urban Movement Project, som stödjer ”mindre bemedlade” ungdomar som bor i ”socialt svaga” områden och som bedöms ha entreprenöriell potential. Målet är att stimulera fler att starta företag med tillväxtpotential. Detta görs genom utbildning, finansiella medel, inkubationsverksamhet, hjälp att bygga kontaktnät och genom mentorsprogram.

Hailemariam har bland annat gjort intervjuer med grundaren till projektet, projektkoordinatorn samt en deltagare – James. James kom till Sverige från Uganda när han var ett år gammal och är i dag 26 år. Enligt den gängse begreppsdefinitionen är han alltså andra generationens invandrare. Han bor utanför Stockholm och pratar perfekt svenska. Han har läst datateknik på KTH och vill arbeta som it-konsult.

– För att se till att bli anställningsbar gick han också en KY-utbildning. Men det hjälpte inte. Arbetsgivarna gillar hans profil, men han fick inte jobben i slutändan, sa Daniel Hailemariam.

Själv förklarar James: ”Det måste vara min hudfärg, vem jag är, min bakgrund. Det verkar inte vara kvalifikationerna. Det är ingen som har sagt att mina kvalifikationer är för dåliga.”

– Andra generationens invandrare möter ofta hinder på arbetsmarknaden.

Pengar och kontaktnät

James valde då att satsa på Yump och ett eventuellt liv som egenföretagare: ”Då finns det ingen diskriminering, liksom. När du är egenföretagare handlar det om pengar, inte om vem du är. Money has no colour. Yump för mig närmare pengar och kontaktnät – så ser jag det.”

– Yump har en människosyn som är motsatt den som James har mött. Här bedöms han ha förmågan och potentialen att starta eget företag. De som driver projektet säger att de letar efter näringslivets Zlatan bland andra generationens invandrare. De vill visa näringslivet att det finns ungdomar som vill saker. Hur det gick för James? Ja, det vet jag inte, det återstår att se. Men han har säkert bättre förutsättningar när han har gått igenom Yump, konstaterade Hailemariam.

-Det var sedan Fredrik Hertzbergs tur att berätta om Ad Acta. Projektet drivs av IFS Rådgivning och erbjuder rådgivning till företagare med utländsk bakgrund. Målet är att fler ”invandrarföretagare” långsiktigt och uthålligt ska öka sin lönsamhet och konkurrenskraft.

Rådgivningen riktar in sig på framförallt fyra områden:
1. Marknadsföring – strategier för att öka kundunderlaget.
2. Ekonomi/finans – möjliga strategier för att öka inflödet av resurser och minska utflödet. Till exempel att skriva bättre låneansökningar till banken.
3. Interna processer – ny kunskap om hur man kan arbeta aktivt med ledarrollen och utveckla styrsystemen i företaget.
4. Utveckling och förnyelse – idéer om hur företaget kan utveckla strategier på längre sikt.

– Man har ett coachande förhållningssätt till deltagarna i programmet. Företagen inventeras för att se vad som fungerar bra, respektive mindre bra. Sedan går man igenom de fyra punkterna med coachen och ser vad som kan förbättras. Ofta tar lärandeprocessen utgångspunkt i reella problem. Tillsammans diskuterar man fram en lösning på problemen och försöker hitta en agenda för hur man kan lösa liknande problem i framtiden, sa Hertzberg.

Hans undersökning visar att deltagarna är väldigt nöjda med programmet. De var nöjda med både form och innehåll, och tyckte att de hade utvecklat sina verksamheter väsentligt i samarbete med Ad Acta.

– De tyckte också att de hade bra kontakt med coacherna. Coacherna fanns där som bollplank och stöd, och deltagarna kände att de alltid kunde höra av sig med sina funderingar. De var eniga om att det Ad Acta lärde ut också var det man behövde lära sig.

Hertzberg har kommit fram till att man inom Ad Acta har varit lyhörd för nya tankar och åsikter, projektet har justerats under resans gång.

– Jag tolkade det som att man var noggrann med att förstå varandra i projektet, sa Fredrik Hertzberg.

Antologin ”Möjligheternas marknad” kan laddas ner eller köpas från Tillväxtverkets webbplats

Fler artiklar och lästips i samma ämne finns här—