Konkurs – bitterhet eller nytändning?

Följande text publicerades även i Entré nr 1, 1998:

Forskare delar in företagarna i fyra grupper

Det finns olika sätt att tackla en konkurs. Vissa går vidare med nya företag medan andra blir bittra och anklagar systemet för deras nederlag. Detta visar en ny studie från Lunds universitet.

– Att tvingas försätta sitt företag i konkurs är en stor händelse i livet. Företagaren tvingas reflekteras över sin tidigare bana liksom över framtiden, säger Ann-Mari Sellerberg, professor i sociologi vid Lunds universitet.

ENKEL BILD

Ann-Mari Sellerberg har i sin studie Med facit i hand intervjuat 22 småföretagare vars företag gått i konkurs. Varje år sker över 12 000 företagskonkurser i Sverige. I vissa fall kan det röra sig om ekonomisk brottslighet som ger stora rubriker. Det stora flertalet är dock inte så extrema.

– När jag började forska om detta utgick jag från en alltför enkel bild. Jag trodde att konkurser innebar långvarigt grubblande om moralisk skuld och om fel man gjort, berättar Ann-Mari Sellerberg.

FYRA PERSONLIGHETER

Baserad på företagarnas inställning och attityder har hon lyckats urskilja fyra olika personlighetstyper.
Den första gruppen kallar hon för fortsättarna. De har planer på att fortsätta att driva företag, vissa av dem är redan igång.

– Fortsatt handel ses av fortsättarna som något självklart. Förtroendet är inte ifrågasatt torrs konkursen och de ser inte sig själva som problematiska att driva handel med, säger Ann-Mari Sellerberg.

Fortsättarna ser positivt på omgivningens agerande och tycker inte att banker eller myndigheter har uppträtt orättvist.

Den andra gruppen är de avvisade. Även de ger uttryck för att vilja fortsätta driva företag. De anser sig däremot förfördelade av diverse aktörer, såsom banker och konkursförvaltare. Yttranden som fnuttdet är fel på systemetfnutt och fnuttandra får minsann fortsätta efter sin konkursfnutt är typiska för den gruppen.

GER UPP

Den tredje gruppen har fått heta de frånkopplade. Dessa företagare uttrycker inga planer på att fortsätta med sitt företagande. Samtidigt pratar de ofta om tidigare ekonomiska relationer. Misstror omgivningen mig? Får jag eftergifter? Tycker kunderna att de har behandlats väl?

– Dessa företagare driver inga processer. De framhåller att eftermälet, det andra säger om dem, sannolikt är gott trots konkursen, berättar Sellerberg.

Den fjärde och minsta gruppen är analytikerna. De har lämnat allt vad företagande heter. När de talar om ekonomiska relationer gör de det på en teoretisk nivå, exempelvis hur olika omständigheter (t.ex. lagförslag) påverkar den egna förhandlingspositionen.

– Något som är gemensamt för alla är att de uppger att de dragit stora lärdomar, inte bara om företagande utan om livet i stort, säger Ann-Mari Sellerberg.———–