Kampen om kapitalet

Följande text ingick även i temat fnuttFinansiering av små och nya företagfnutt som publicerades i Entré nr 3, 2001:

Entreprenörer i alla tider har varit mer eller mindre beroende av andras pengar för att själva kunna lyckas. Men vad styr investerarnas intresse, och hur påverkar den externa finansieringen företagets utveckling? Forskarna har länge ägnat sig åt kartläggning av kapitalfrågan, nu är tiden mogen för djupare analys.

De senaste årens hejdlösa intresse för riskkapitalister och venture capital, i media och ute i affärslivet, gav gärna intrycket att extern finansiering av företag var ett nytt påfund. Så är naturligtvis inte fallet, däremot är riskkapitalet i sin moderna form – det som brukar kallas venture capital – en finansieringsmodell i tiden, och det har därför hamnat i fokus. Under vissa perioder har bankerna varit den viktigaste kapitalkällan, under andra statligt stöd alternativt privata pengar via familj och vänner. I någon mån finns alla dessa möjliga vägar kvar för entreprenörer och småföretagare, var och en med sina speciella för- och nackdelar. Tillsammans utgör de en viktig anhalt på resan från affärsidé till etablerat och växande företag.

Den svenska forskningen om riskkapital och entreprenörer kan spåras tillbaka till professor Christer Olofsson, Uppsala universitet, som började syna de statliga investmentbolag som växte fram under slutet av 1970-talet. Dalainvest, Z Invest och Malmöhus Invest var några av dem.

– De var en ny företeelse, och staten ville använda dem för att skapa nya bolag i samband med regionala kriser. Man utgick från att det var bristen på ägarkapital som hämmade utvecklingen, men när krisen gick över fann man att de inte längre var särskilt bra instrument.

I samband med dessa studier kom Christer Olofsson i kontakt även med icke-offentligt riskkapital som med inspiration från USA letade efter små, dynamiska och gärna teknikbaserade affärsidéer. Den första generationen venture capital-bolag hade kommit till Sverige och det var tidigt 1980-tal.

– Den nya branschen drabbades redan 1985-86 av en shakeout. Det fanns en besvikelse över att det inte varit så lätt att hitta rätt företag och över att det var svårt att härma de amerikanska metoderna. Många företag försvann, och de som fanns kvar blev mer försiktiga, rent av fega.

Marknadens växelspel trädde i kraft och de nyligen avreglerade bankerna axlade delvis rollen som riskvilliga finansiärer för nya företag. I slutet av 1980-talet var det fullt möjligt att finansiera en affärsidé via sin bank.

– Jag skulle vilja säga att det då var ganska lätt för företag på Ideon att få lån. Det fanns alltså fortfarande gott om kapital, men det var inte längre ägarbaserat utan utlånat, säger Hans Landström, nybliven professor vid Lunds universitet.

Affärsänglar och bootstrapping

Landström byggde under sina år vid högskolan i Halmstad upp en forskning kring entreprenörskap och finansiering, med ett särskilt fokus på det ”informella” riskkapitalet. Affärsänglar, privata aktörer med såväl pengar som erfarenhet och kontakter, är en av dessa alternativa finansieringskällor. Ekonomie doktor Joakim Winborg, också Halmstad, forskar om så kallad bootstrapping, det vill säga tillväxtstrategier för bolag som fått klara sig utan finansiella tillskott och exempelvis i stället låtit kunderna betala i förskott för utvecklingsarbetet. Hans Landström menar att mycket av finansieringsforskningen hittills har varit kartläggande, men att det nu kommer att bli allt mer intressant att analysera processerna bakom pengarna.

– Jag tror vi är i ett skede där venture capital-forskningen börjar övergå från beskrivningar till mer analytiska projekt. Kartläggningarna har varit väldigt viktiga, eftersom det gäller att få en bild av vad som pågår där ute, men det är rimligt att vi nu är mogna för mer teoretiska analytiska projekt, säger han.

Viktig tillit

Han nämner professor Harry Sapienza, University of Minnesota, som ett exempel på att finansieringsforskningen börjar få en mer teoretisk prägel. Sapienza har forskat mycket kring betydelsen av att entreprenörer och finansiärer litar på varandra, och på så sätt kan samarbeta snarare än motarbeta varandra. Förtroendet är inte bara en fråga om personkemi, utan också en följd av hur investeringen går till och hur avtalen skrivs.

Både Hans Landström och Christer Olofsson har gått och grunnat på just kontraktsrelationen mellan finansiär och entreprenör. Vilka förväntningar föds utifrån aktörernas skrivna och informella avtal, och hur påverkar de företagets framtid?

– Hur skapar man förtroende mellan entreprenör och finansiär, snarare än konflikter och krig? Det vore intressant att se vilken roll avtalen spelar där, säger Christer Olofsson, som planerar en studie i frågan tillsammans med Landström.
Relationen mellan parterna är något som Anders Isaksson, Umeå universitet, skildrar i sin kommande doktorsavhandling om det svenska riskkapitalet, och då på ett mer konkret plan.
– För att en relation ska funka är det väldigt viktigt att man passar ihop både kompetensmässigt och socialt, att det blir en ”strategic fit” där entreprenören saknar det som finansiären har och vice versa. Risken är att entreprenören annars hamnar i en underlägsen situation och tar de pengar de kan få utan att analysera investeraren, säger han.

Förklarande teorier

Det som behövs är en fastare teoribildning om dessa processer, menar Anders Isaksson. Teorier som kan hjälpa till att förklara dessa komplexa skeenden och göra dem tydliga för såväl forskare som för de inblandade själva. I dag är teoribildningen i princip obefintlig, säger han.

– Ansatsen är i dag ofta praktiskt beskrivande, vad som sker är viktigare än varför det sker. Teorierna utgår från att aktörerna handlar helt rationellt och utifrån perfekt information.

Anders Isaksson har själv valt ett så kallat agency-perspektiv, där man utgår från att varje aktör har sin egen agenda. Hur hanterar man risker på en marknad där kunskap och information är bristfällig? Eftersom en enda teori inte kan förklara den komplexa relationen mellan finansiär och entreprenör, arbetar han även med en institutionell teori som pekar på betydelsen av normer och moden och teorier om förtroende.

– Riskkapitalisten kan inte vara säker på att entreprenören gör det som är bäst för investerarna. Det kan de hantera på olika sätt, bland annat genom att inte ge alla pengar på en gång utan pytsa ut dem när entreprenören skapar den tillväxt som önskats.
Det stora mediaintresset till trots tycker inte Anders Isaksson att det forskas tillräckligt om venture capital-marknaden i Sverige. En anledning kan ha varit att många yngre forskarämnen under de senaste åren föredragit att gå ut i branschen och jobba med riskkapital framför att forsätta in på forskarbanan. Något som kan komma att förändras när vi går in i en lågkonjunktur och jobberbjudandena blir färre.
– Det är ett vidöppet fält och det finns mycket nytt att göra. Jag vet inte varför det varit så få som lockats till detta, det kanske beror på att fältet inte har varit så teoretiskt spännande, säger han.

Mogen USA-marknad

Inspirationen kan kanske komma från USA, där många intresserar sig för finansieringsfrågan. Professor Bill Bygrave, Babson College, och ekonomie doktor Dean Shepherd, University of Colorado at Boulder, båda engagerade i den amerikanska upplagan av Global Entrepreneurship Monitor, har fokuserat på finansieringsforskningen. Bygrave har i åtskilliga studier och böcker beskrivit den amerikanska riskkapitalmarknaden som mer mogen än den europeiska, men långt ifrån perfekt. Exempelvis går bara 5 procent av det nya kapitalet till kvinnliga entreprenörer. Det uppmärksammas i Diana-projektet, där bland andra associate professor Patricia Greene vid University of Missouri-Kansas City är involverad.

– Diana-projektet ska undersöka vad denna obalans beror på, och vi tittar då särskilt på tillväxtföretagen. Vi utgår både från insamlad statistik och från intervjuer med kvinnliga företagare. En orsak till skillnaderna kan vara att kvinnor i högre utsträckning väljer tjänstebranscher framför tillverkning. Förvånande nog visar det sig också att de söker kapital i tidigare faser än vad män gör.

Hans Landström delar in den svenska finansieringsforskningen i fyra områden.

Det formella kapitalet

Forskningen om det formella riskkapitalet, där Christer Olofsson med sina tidiga kartläggningar står för kontinuiteten och där yngre forskare som Anders Isaksson, Pontus Willquist, Chalmers, och Øystein Fredriksen, Linköpings universitet, bidragit på senare år. Anders Isaksson kartlade tidigt den nya vågen av venture capital-bolag och ska beskriva denna utveckling i sin kommande doktorsavhandling.

Det informella kapitalet

Hans Landströms forskning om affärsänglar och privata investerare följs upp vid Högskolan i Halmstad: Jonas Gabrielsson studerar styrelsens roll i venture capital-ägda bolag medan Diamanto Politis undersöker de ”informella” investerarnas läroprocesser vid satsningar i mindre bolag. Christer Olofsson och teknologie doktor Göran Lindström, Linköpings universitet, ger snart ut en bok om affärsänglarnas roll i nya teknikbaserade företag.

Bankernas roll

Bankerna har haft en undanskymd roll i de senaste årens finansieringsdebatt, men faktum är att bankmedel ofta är det billigaste sättet för små företag att finansiera sig. Dock gäller här andra beslutsgrunder. Lars Silver vid Uppsala universitet doktorerade nyligen i ämnet (se separat artikel) och Volker Bruns (Internationella handelshögskolan i Jönköping), Katarina Svensson Kling (Ekonomihögskolan i Lund) och Patric Andersson (Handelshögskolan i Stockholm) är andra forskare inom detta område.

Entreprenörer och efterfrågan på kapital

Ofta utgår finansieringsforskningen från investerarens perspektiv -kanske därför att detta ses som flaskhalsen, men även för att behovet av kapital i det närmaste betraktats som givet. Sett ur de individuella företagens synvinkel finns många alternativa vägar att gå för att skaffa resurser, såväl av tvång som av övertygelse. Joakim Winborgs doktorsavhandling pekar på hur företag kan använda sig av kreativ finansiering för att ha råd att växa. Jan Carlsson, Högskolan i Halmstad, har ett pågående projekt med rubriken Finansiering av komplexa teknikutvecklingsprojekt.———–