”Innovation handlar om att inte veta”

Följande text publicerades även under vinjetten ”Åsikten” i Entré nr 1, 2015:

Stora företag har blivit stora för att de är riktigt bra på något, kanske till och med världsbäst. De har byggt upp en kunskapsbas som ger dem konkurrensfördelar och gör att de vet allra bäst i sitt fält. De har skapat effektiva processer som eliminerar osäkerhet och som går att optimera. Stora företag vet vad de gör.

Svensk industri består av många stora företag som är världsledande i sina respektive industrier. Ofta är de baserade på en teknologi som legat till grund för en affär – som sedan har utvecklats och lett till nya affärer. De startade som små entreprenöriella bolag och är i dag globala aktörer med hög omsättning och krympande lönsamhet. Vänta nu… krympande?

Global konkurrens må vara ett uttjatat hot, icke desto mindre är det en realitet för dessa teknikbaserade bolag. Konkurrenter finns överallt. Kunderna är dessutom välinformerade, och nya aktörer dyker ständigt upp som hjälper kunderna att jämföra och utvärdera. Prispressen går inte att undkomma.

Hur behåller man affären i ett sådant affärslandskap? Svaret stavas ofta innovation. Alla företag med självaktning jobbar med innovation och man ser just nu mängder av föreläsningar, temadagar och texter om ämnet. Vår forskargrupp på Chalmers definierar det populära begreppet som ”skapandet av nytt värde för en kund eller för det producerande företaget”. Det behöver alltså inte handla om en ny teknologi – eller ens en ny produkt – utan kan vara alla typer av värde.

Det som är speciellt med värdebegreppet är att det behöver ett subjekt. Det nya värdet måste vara för någon. Det innebär att innovation är subjektivt: Det som är innovativt för någon behöver inte vara det för någon annan.

Innovation handlar också om att skapa något nytt, något annat än det man gjorde innan. Det handlar alltså om att utforska nya områden, tillåta osäkerheter och förhålla sig till ny kunskap. I stort handlar det om att förstå det subjekt man vill skapa värde för.

Som innovationsforskare får jag ofta frågan: ”Hur ser den bästa innovationsprocessen ut?” Men innovation handlar inte om att optimera processer. Det handlar inte heller enbart om processer.
Frågan är då hur stora företag kan arbeta för att bli mer innovativa? Hur kan de arbeta med områden där de inte redan vet hur de kan bli bättre?

Jag är övertygad om att många svar finns att hämta inom designområdet. Designers är vana vid att hantera komplexa problem med hög grad av osäkerhet. De är också vana vid att utgå från subjektet. I stället för att utgå från ett givet problem, börjar en designprocess med att ifrågasätta problemet och skapa djupare förståelse för subjektet. Kunskap genereras sedan genom skisser, prototyper och visualiseringar, i en iterativ process där förståelsen för subjektet blir allt djupare. Ofta används etnografiska metoder för att förstå mer än vad subjektet själv kan uttrycka. Designprocesser utgår alltså från att man inte vet.

Så är det med innovation också – det handlar om att inte veta från början, inte veta vad man ska göra, inte veta vad man kan optimera. Innovation är i högsta grad design, att ge utrymme åt att generera ny kunskap, förstå nya subjekt och använda nya metoder. Det är det som är stora företags verkliga innovationsutmaning – att våga utgå från att man inte vet.

Om Maria

Maria Elmquist är biträdande professor i technology management på Chalmers tekniska högskola och forskare på Center for Business Innovation (CBI). Från 1 januari i år är hon också prefekt för Teknikens ekonomi och organisation. Hon nås på maria.elmquist@chalmers.se———–