Handla för samverkan

Följande text publicerades även i Entré nr 2, 2010:

Vad man gör, och att man gör det, är viktigare än varför. Det menar Lena Andersson i sin avhandling. Hon har studerat en kommunal kraftsamling för att stödja företagsamheten i Norrköping.

-Norrköping är en gammal industristad, som sedan 1970-talet drabbats av flera stora nedläggningar. 2004 drogs kommunen med hög arbetslöshet. Efter diskussioner mellan olika aktörer arbetades ett förslag fram. Det gick ut på att representanter från kommun och arbetsförmedling skulle besöka samtliga Norrköpingsföretag med fem eller fler anställda. De skulle ta reda på vilka behov och möjligheter som fanns, för att bättre kunna stötta företagen.

Dåvarande arbetslivsministern Hans Karlsson (s) kallade satsningen ”klockren”. Åtta miljoner kronor sköts till, och kommunalpolitikerna lanserade en klatschig slogan: ”2006 fler i arbete 2006”. Norrköping hade nämligen cirka 2 000 fler arbetslösa än jämförbara städer, och 2006 var det valår.

Företagsekonomen Lena Andersson, Linköpings universitet, har under flera år följt projektet som fick namnet Företagsnära. Hon presenterar sin etnografiska studie i doktorsavhandlingen När strävan efter samsyn blir en kamp – Meningsskapande och meningsgivande i mångtydiga sammanhang.

– Projektet är ett exempel på entreprenöriell organisering inom offentlig sektor. Man gick ifrån stuprörstänkandet och samverkade över organisationsgränserna. Det leder till större kontaktytor, men också mer komplexa roller, säger Lena Andersson.

I Företagsnäras fall var det främst arbetsförmedlare och näringslivsutvecklare som kom att arbeta sida vid sida. De arbetsförmedlare som ingick i projektet var vana vid att göra företagsbesök, men hade tidigare mest träffat personalansvariga. I projektet kom de även i kontakt med vd:ar. Näringslivsutvecklarna rekryterades från näringslivet, och stor omsorg ägnades åt att hitta kompletterande kompetenser. Valet föll på fyra erfarna och engagerade personer som brann för att göra något bra för företagen.

– Jag trodde att näringslivsutvecklare och arbetsförmedlare skulle vara väldigt olika, och därför ha svårt att samarbeta. Men de visade sig fungera mycket bra ihop. Framför allt delade de synen på företagarna. De ville att projektet skulle utgå från företagarnas intressen, snarare än de arbetslösas.

– Näringslivsutvecklare och arbetsförmedlare hade stort utbyte av varandra, och det var härligt att se. Mina fördomar kom på skam, konstaterar Andersson.

Utförarna i projektet var alltså överens, och ville jobba för att förbättra företagsklimatet. Politikerna såg mer krasst på projektet: de ville helt enkelt skaka fram fler jobb. Att utförare och politiker inte var överens om syftet ledde till diskussioner och konflikter. Medierna eldade dessutom på situationen genom rubriker som ”Jätteprojekt skall ge 2000 fler jobb”.

– Utförarna tyckte att det blev för stort fokus på arbetslöshetsfrågan. De ville inte gå ut till företagen och be dem anställa fler, utan snarare börja från andra hållet. Genom att ta reda på företagens behov, och hur det offentliga kunde stötta dem, ville de främja tillväxt och nyanställningar.

Under projektets gång backade politikerna, och anslöt sig i princip till utförarnas linje. När projektet avvecklades hade arbetslösheten faktiskt ökat. Ändå betraktades Företagsnära som en framgång av de flesta.

– Alla var nöjda, även politikerna. Detta trots att många hade hoppats på mer konkreta resultat.

– En sådan total kartläggning av företagandet hade aldrig tidigare gjorts. Den gav en bredare och djupare kunskap om de lokala villkoren för företagare. Projektet visar också på betydelsen av satsningar på befintliga företag.

I Norrköping hade det offentliga och storföretagen redan ganska goda relationer. De växande företagen, med potential att anställa, visste man desto mindre om. Företagsnära riktade sig därför till dem.

– En utvärdering av projektet visade att företagarna uppskattade att man från kommunens sida visade intresse för dem. De tyckte att det var positivt att få besök av representanter som lyssnade, och som ville förändra det som inte fungerade. Samtidigt var många företagare skeptiska till vad man verkligen kunde göra.

De problem som företagarna lyfte fram var många gånger mark- och planärenden, till exempel en busshållplats som saknades. Näringslivsutvecklarnas inställning var ”det här fixar vi!”, men när det gällde sådana frågor hade de inte mandat att agera. För dem innebar Företagsnära en krock mellan konsultvärldens arbetssätt och den kommunala ärendegången.

– Ibland behövde företagen hjälp med kontakter inom kommunen, helt enkelt namn och telefonnummer till ansvariga tjänstemän. Det kunde också handla om personalärenden.

– Den direkta kontakten var viktig för att företagen och kommunen skulle komma varandra närmare. Innan hade många företag attityden att ”kommunen är inte intresserad av mig, jag är mest till besvär”. Nu fick de se att det inte stämde. De fick också klarhet i hur kommunen kunde bistå dem.

Anderssons slutsats är att det går utmärkt att samverka även utan samsyn. Parterna i Företagsnära gick in i projektet med olika målsättning, och la mycket krut på att försöka övertyga varandra. Men medan de gjorde det löpte projektet på, och det var framgångsrikt.

– När man pratar om samverkan säger man ofta att man måste ha ett gemensamt mål. Jag tycker att det är viktigare att fokusera på handling. Idén med samverkan är ju att föra samman olika aktörer. Att de har skiftande mål ligger i sakens natur. Syftet med samverkan kan gärna vara övergripande eller luddigt, så länge planerade aktiviteter genomförs, säger Lena Andersson.

Kontakta lena.andersson@liu.se

Lenas tips för bättre samverkan
– Skapa mötesplatser. Det behövs relevanta arenor där rätt personer kan mötas, annars uppstår lätt konflikter.

– Skippa syftet. Om man vill komma någon vart är det bättre att fokusera på vad man ska göra, än varför man ska göra det.

– Bejaka olikheter. Ta vara på alla olika erfarenheter, kunskaper och kompetenser, de utgör själva kärnan i samverkan.

– Satsa stort. Det är svårt att jobba i gränslandet mellan olika organisationer. Se därför till att ha tillräckligt med tid och resurser – annars är det ingen idé att dra igång stora samverkansprojekt.———