”Frigör ekonomernas skapande krafter”

Följande text publicerades även under vinjetten ”Åsikten” i Entré nr 3, 2014:

Sedan slutet av 1960-talet har västliga länder tappat i innovationsförmåga och arbetsglädje. Vad beror det på? Ekonomen och nobelpristagaren Edmund Phelps ser våra värderingssystem som den viktigaste förklaringen. Individer har marginaliserats till förmån för organisationer: företag och stater. Allt för många människor känner att de har blivit till kuggar i maskinerier. Peter Tillbergs välkända målning Blir du lönsam lille vän? illustrerar detta värderingssystem väl.

Förra året kom Phelps ut med boken Mass Flourishing. Den handlar om hur vissa länder, mellan åren 1820 och 1960, kom att blomstra i bred bemärkelse. Länderna växte ekonomiskt, samtidigt som de var demokratiska och möjliggjorde känslor av meningsfullhet och personlig utveckling hos många människor. Phelps hävdar att de värderingar som växte fram under perioden – viljan att skapa, utforska och anta utmaningar av olika slag – var anledningen till den exceptionella tillväxten. Hans poäng är att det inte var enskilda forskargenier eller innovatörer som skapade detta tillväxtunder, utan miljoner människors förmågor att tänka ut, utveckla och marknadsföra oräkneliga nya produkter och tjänster.

Det är alltså känslan av att kunna tänka fritt, tänka stort och tänka annorlunda som är basen för framgångsrika samhällen. Om detta finns inbyggt i vårt värderingssystem växer också vår kollektiva förmåga att utveckla kreativa lösningar på komplexa utmaningar samt anpassa oss till och skapa förändring. Välstånd handlar helt enkelt om att släppa människans skapande krafter fria.

I de bolag som ingår i OMX30 (de trettio mest omsatta aktierna på Stockholmsbörsen) har 18 procent av medlemmarna i ledningsgrupperna, 27 procent av styrelseledamöterna och 41 procent av de kvinnliga styrelseledamöterna en bakgrund från Handelshögskolan i Stockholm. Dessa individer har ett reellt inflytande – men också ett symboliskt sådant – i sina roller som förebilder för andra. Många av Handelshögskolans studenter väljer också andra vägar, de startar företag som Klarna, engagerar sig i politiken eller flyttar utomlands.

Om man tar till sig Phelps forskningsresultat, så är det uppenbart att en institution som Handelshögskolan måste stimulera till kreativt tänkande, till att skapa förståelse för vår komplicerade, globaliserade värld, till att förmå människor att tro på sin egen inneboende förmåga och till att öka graden av kulturell sensitivitet hos våra studenter.

De som utexamineras från oss måste därför vara fenor på sådant som företagsekonomi, finans och nationalekonomi, och vi besitter mycket djupa kunskaper inom dessa ämnen. Men studenternas kunskap ska också vara bred. De bör exponeras för humaniora, för konstens kraftfulla uttryckssätt och för problemkomplexiteten kring våra stora globala utmaningar. De måste från djupet av sina hjärtan känna att de kan skapa förändring, att de kan göra något nytt, något annorlunda. Det innebär absolut inte att deras specialistkunskaper ska minska. Det är i stället kombinationer av utbildningsmoment som vill till för att möta de utmaningar som Phelps skisserar.

Om Lars

Lars Strannegård tillträdde som rektor för Handelshögskolan i Stockholm i juni 2014. Han är professor i företagsekonomi med inriktning på ledarskap vid samma lärosäte. Strannegård har forskat om ledarskap, organisering i kunskapsintensiva företag, miljöfrågor och vilken roll konst och design har i ekonomin. Han nås på lars.strannegard@hhs.se———–