CORONASPECIAL: ”Rädda inte företag som inte är livsdugliga”

Följande text ingick även i temat ”Coronakrisen” som publicerades i Entré nr 2, 2020:

Krig, sjukdomar och lågkonjunkturer har kommit och gått genom historien. Men den kris som vi upplever nu är unik. Martin Henning kallar den ”coronomi”.

– Vi tycker alltid att just den tiden vi själva lever i, är speciell. Men nu ligger det ändå något i det. Det vi upplever nu har vi inte sett i samband med krig, andra pandemier eller klassiska recessioner, säger Martin Henning, professor i ekonomisk geografi på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.

Den nuvarande krisen skiljer sig från tidigare kriser på minst tre punkter, anser han. Det gör att det faktiskt finns fog för att ge den ett eget namn. ”Coronomics” florerar i internationella diskussioner, och ”coronomi” är Hennings försvenskning av begreppet. Den första faktorn är krisens ursprung.

– Det här är inte en endogen kris, orsakad av cykliska upp- och nergångar. Coronomin är en exogen kris, den beror på yttre omständigheter. Det innebär att det finns pengar i systemen, men vi kan – och får – inte spendera dem som vi vill.

Den andra faktorn är att stormakterna Kina, USA och Europa har drabbats nästan samtidigt.

– Vi har aldrig tidigare sett en så koordinerad nergång. De rumsliga effekterna kom snabbt, vi har en negativ efterfrågechock som är samfälld, säger Martin Henning.

Den tredje faktorn handlar om globaliseringen.

– Stängda nationsgränser påverkar dagens globaliserade ekonomi direkt. Det blir svårt att få fram till exempel läkemedel och komponenter till industrin.

Att coronaviruset slår så hårt mot världsekonomin, på ett sätt som vi inte har behövt hantera förut, gör att vi inte har några beprövade politiska recept att ta till. Klassiska finans- och penningpolitiska åtgärder är inte tillräckliga för att rå på problemen.

– Det är ingen avundsvärd situation som våra beslutsfattare befinner sig i. Det är trial and error som gäller. Och det är nog anledningen till att det inte är så mycket politisk debatt nu – oppositionen vet inte heller vad som bör göras, det finns inga motargument, säger Martin Henning.

– I dagsläget försöker det offentliga kompensera företags förluster, och rädda det som räddas kan. Det är en delikat balansgång, man bör inte rädda företag som inte är livsdugliga. Det är bättre att hjälpa företag att anpassa sina affärsmodeller till den rådande situationen.

Inom entreprenörskapsforskningen pratar man om ”kreativ destruktion” som en positiv förändringskraft. Det handlar om att entreprenöriella förmågor konkurrerar ut äldre företag, så att ekonomin förnyas. Men i ett krisläge där människor och företag dör, är det svårt att se det positiva.

– På kort sikt är läget såklart svårt och ledsamt för alla. Vi får gräva ganska djupt för att hitta positiva komponenter, säger Henning.

I början av covidkrisen hoppades nog många att den skulle vara över efter några veckor. I dag förstår de flesta att den kommer att ta månader, och att vi sedan får leva med effekterna i flera år. Individer och företag som kan anpassa sig, har större möjligheter att klara krisen.

– Vi ser fler och fler exempel på företag som ändrar sina affärsmodeller för att överleva. Finrestauranger börjar med take away, och spahotell skräddarsyr erbjudanden där gästerna kan hålla distans till varandra.

Även sådana mindre justeringar visar på entreprenörers starka vilja att överleva. Och alla anpassningar av företags affärsmodeller är värdefulla, anser Martin Henning. De kan minska trycket på de statliga räddningspaketen.

– I Sverige har vi haft mest fokus på innovationer som bygger på ny teknik. Men innovation kan även handla om att förändra affärsmodeller. Jag hoppas att den organisatoriska innovationen får större utrymme framöver, både inom svensk innovationspolitik och våra utbildningar.

– Just nu är omvandlingstrycket extremt, och det finns en latent kreativitet, säger han.

I ett läge då många branscher och yrkesgrupper är hotade måste också individer se över sina kompetenser och utforska nya möjligheter. Redan utsatta grupper, korttidsanställda och gig-arbetare, riskerar att drabbas hårdast, varnar Henning.

– Trygghetssystemen är inte byggda för giggare. Systemen är designade enligt den andra industriella revolutionens struktur, för tillsvidareanställda på heltid inom traditionella branscher. Det finns en risk att krisen ökar polariseringen på arbetsmarknaden.

Men det finns också positiva aspekter att ta vara på. Det digitala lärandet har tagit ett stort kliv framåt, både bland företag och privatpersoner. Det kan handla om något så vardagligt som att börja beställa hem mat på nätet, i stället för att trängas på en stormarknad. För universitet och högskolor är skillnaden påtaglig när undervisning, disputationer och möten nu sker på distans.

– Det digitala lärandet som vi har sett de senaste veckorna är makalöst. Hela högskolesektorn har ställt om. Det är intressant, vi har ju haft verktygen för att göra det länge – och det har tjatats om det i 10–15 år. Men det var först när vi tvingades till det som vi lärde oss.

– Jag och många med mig har upptäckt nya sätt att kommunicera, men också fått en ny syn på vad en geografiskt tät miljö kan vara, säger Martin Henning.

Han konstaterar att vi i många år har en haft en hyllningskör för de täta miljöerna som tillväxtmotorer. Stora städer – helst större än Stockholm – har ansetts vara starkt bidragande till hela nationers innovationskraft.

– Nu har vi plötsligt en situation där täta miljöer kan vara farliga! Krisen sätter staden i ett nytt ljus, och vi börjar ifrågasätta de system vi har byggt upp där obegränsad rörlighet har prioriterats. Vi ser att vi kan skaffa hyfsat täta miljöer för kunskapsöverföring på andra sätt. Det är ett stort skifte, och som alltid känns det lite obehagligt när gamla sanningar ifrågasätts.

Vad som händer när coronomin klingar ut är svårt att sia om. Vi vet inte hur lång tid det kommer att ta, eller hur stora förlusterna blir.

– I vår globaliserade värld är allt sammanvävt, det är otroligt svårt för både forskare och politiker att föreställa sig vad utfallet blir. Logistiken är avancerad och kedjeeffekterna blir stora. Om en liten del av systemet hackar får det konsekvenser. Kedjorna förväntas fungera sömlöst.

– Jag slås av den här komplexiteten varje gång jag är ute och träffar företag, oavsett bransch. Jag har stor respekt för hur skickliga individer och företag är på att hantera komplexa flöden, säger Martin Henning.

I krisläget med stängda gränser får vissa länder in komponenter till industrin, men kan inte exportera dem vidare. Chaufförer fastnar på fel plats och transporter blir inte av. Många röster höjs nu för en återgång till mer självförsörjande länder. Men Martin Henning menar att det är fel väg att gå.

– Det skulle vara skadligt med en återgång till en provinsiell, protektionistisk hållning. Den globaliserade ekonomin är av godo för väldigt många, både människor och företag, även på ett sociologiskt plan. Vi känner oss mer som en del av världen.

Henning menar att en global arbetsdelning med skalfördelar är nödvändig om vi ska hålla oss kvar på en avancerad nivå. Vi kan inte börja tillverka allt i Sverige och tro att vi ska kunna ha samma höga materiella standard.

– Tankar om ”vi och dem” och att vi nu ska ”ta hand om oss själva” är vad som oroar mig mest i ekonomiska termer. Idéerna kan få långsiktiga, strukturella konsekvenser och är både obehagliga och orimliga. I stället för en återgång vill jag ha en återstart, säger han.

Kontakta martin.henning@handels.gu.se———