Svensk skolmat ska vara god, hälsosam och hållbart producerad. En rimlig målsättning kan tyckas, men också ganska raffinerad. För att uppnå målet krävs samarbeten mellan skolor, kommuner, matproducenter och myndigheter. Resultatet har bäring på undervisning, hälsa, resiliens, lokal miljö och – i förlängningen – de globala målen för hållbar utveckling. Men samtidigt har uppdraget också en mycket konkret sida. Det går att få koll på måluppfyllelsen genom att ställa en enkel fråga till några elever: Smakar maten bra?
Mariana Mazzucato använder Sverige som exempel i boken Mission Economy – A Moonshot Guide to Changing Capitalism. Hon argumenterar för att vår tids stora utmaningar, bland annat de som rör klimat, sjukdomar och jämlikhet, måste lösas genom förenade insatser av privata och offentliga aktörer. Vi kan inte förlita oss på att den traditionella kapitalismen ska komma med lösningarna, menar Mazzucato.
I stället behövs ett missionsorienterat arbetssätt där näringsliv och offentlig sektor delar på riskerna – men också på vinsterna. Vi måste mobilisera resurser och vara lika djärva som USA var när de på 1960-talet bestämde sig för att sätta en människa på månen. Investeringarna var enorma och mötte stor kritik. Men de bar också frukt i form av innovationer som kom allmänheten till godo: mobilkameror, magnetresonanstomografi, solceller och vattenreningssystem.
