För många forskare är skillnaden mellan ”entreprenöriella ekosystem” och ”innovationssystem” milsvid, för praktiker ter sig begreppen snarare som två ord för samma sak. Frågan är hur de kan bidra till regional tillväxt.
I Entrepreneurial Ecosystems meet Innovation Systems: Synergies, Policy Lessons and Overlooked Dimensions analyserar författarna vad som ingår i ”entreprenöriella ekosystem” respektive ”innovationssystem”, och hur vi kan kombinera koncepten för att öka förståelsen av regional, ekonomisk utveckling.
Redaktörerna Alexandra Tsvetkova, Jana Schmutzler och Rhiannon Pugh konstaterar i introduktionskapitlet att olika typer av systemiska ramverk har funnits länge. De vinner popularitet, både hos forskare och policymakare, eftersom de kan förklara komplexa mekanismer som ligger till grund för ekonomisk tillväxt.
I boken har redaktörerna samlat bidrag från 26 sydamerikanska och europeiska forskare. Kapitlen kretsar bland annat kring frågeställningar som rör socialt företagande, immaterialrättigheter, entreprenörskapskultur, och brain drain som en följd av nationella konflikter. Exempel hämtas från Brasilien och Colombia, men också från Sverige.
Jon Mikel Zabala-Iturriagagoitias bidrag handlar om svenskt, kunskapsintensivt entreprenörskap. Han tar avstamp i den så kallade svenska paradoxen, som innebär att satsningar på forskning och utveckling inte har gett den stora innovationsboost som vi hade hoppats. Zabala-Iturriagagoitia menar att vi bör anamma en holistisk syn på innovation, och inkludera både utbud och efterfrågan. Offentlig upphandling kan vara ett effektivt verktyg för att främja innovation.
