ÅSIKTEN: Vi måste erkänna problemen i innovationssystemet – vill vi leda eller titta på?

Sara Wallin är vd för Stiftelsen Chalmers tekniska högskola och har lång erfarenhet av att arbeta med innovation och samverkan mellan akademi, näringsliv och samhälle. I denna debattartikel lyfter hon tre avgörande områden som Sverige måste stärka för att behålla sin position som ledande innovations- och kunskapsnation.

World Economic Forum (WEF) utsåg nyligen structural battery composites (så kallade strukturella batterier) –kolfiberbaserade material som kan lagra energi och samtidigt utgöra bärande konstruktioner – till den främsta av 2025 års nya banbrytande teknologier. Sverige är världsledande på området genom en forskargrupp på Chalmers, som nyligen presenterade världens hittills mest kraftfulla strukturella batteri. WEF:s utmärkelse är ett kvitto på Sveriges position som innovations- och kunskapsnation. Men det väcker också frågan: är vårt innovationssystem riggat för att vi ska behålla ledningen?

Vi behöver modet att erkänna problemen och kraften att lösa dem.

Svenska universitet och högskolor skapar utan tvekan banbrytande teknik. Men under ytan brottas vårt innovationssystem med strukturella problem inom tre viktiga områden: långsiktiga förutsättningar, samverkan och djup kunskap. Dessa utmaningar påverkar allt från vår internationella konkurrenskraft till utvecklingen av svensk sjukvård och kvaliteten i utbildningssystemet. För att Sverige ska kunna fortsätta hävda sig i den globala konkurrensen behöver vi både modet att erkänna problemen och kraften att lösa dem.

Långsiktighet måste ersätta kvartalsekonomi

Vi säger att vi vill ha innovation – men vi finansierar forskning som om allt vore kvartalsekonomi. Lärosätenas finansiering utgörs till stor del av kortsiktiga projektanslag från offentliga aktörer, vilket styr forskningen i kortsiktig riktning. Den forskning som leder till verkligt banbrytande framsteg är dock sällan kortsiktig och toppstyrd, utan långsiktig och nyfikenhetsdriven. En större andel av forskningsmedlen bör därför ges som basanslag som lärosätena själva kan förfoga över – och det förutsätter i sin tur ett tydligt ledarskap och ansvarstagande från lärosätena, så att medlen används strategiskt för att bygga kvalitet över tid.

Även näringslivet behöver långsiktiga spelregler inom nationellt strategiska områden. Idag begränsar våra fyraåriga mandatperioder politikens förmåga att ge industrin stabila villkor över tid. Utan blocköverskridande överenskommelser med långsiktiga perspektiv i strategiskt viktiga frågor riskeras både framtidstro och investeringar.

Samverkan behöver ledarskap och struktur

Vi säger att samverkan är avgörande – men vi saknar system som håller ihop vård, akademi, politik och näringsliv. Ta Life Science-sektorn som exempel: Sverige har världsledande forskning och stor potential att utveckla nya behandlingsmetoder, men vägen från laboratoriet till sjukvården är ofta lång och fragmenterad. Innovationer inom till exempel medicinteknik och läkemedel fastnar på vägen. Orsaken är att det saknas tydliga strukturer för samverkan, och ingen aktör tar helhetsansvaret för att nya lösningar implementeras i vården.

Resultatet blir att patienterna får vänta onödigt länge på att dra nytta av nya rön, och att svenska upptäckter ibland tvingas flytta utomlands för att förverkligas. Här behövs ett tydligare ledarskap och bättre samordning – både från politiskt håll och inom välfärdssystemet – så att lovande innovationer snabbare kan komma till praktisk användning. Glädjande nog ser vi redan positiva exempel: Nyligen lanserades ett strategiskt partnerskap mellan Chalmers och Sahlgrenska, och fler långsiktiga samarbeten med näringslivet diskuteras. Det visar att vi rör oss åt rätt håll – men vi måste hålla farten hela vägen.

Tillit till djup kunskap i en tid av snabba svar

Vi säger att vi tror på utbildning – men vi tvekar att satsa på djup kunskap i en tid där yta och snabba resultat belönas. Svenska universitet och högskolor håller hög klass internationellt inom många områden, men jakten på omedelbara resultat och enkla svar riskerar att tränga undan det långsiktiga kunskapsbyggandet. I ett polariserat samhällsklimat ifrågasätts dessutom ibland expertis och forskningens roll.

Utan blocköverskridande överenskommelser med långsiktiga perspektiv i strategiskt viktiga frågor riskeras både framtidstro och investeringar.

Tillit till forskning och expertkunskap kan inte tas för given – den måste aktivt vårdas. Det handlar både om att utbildningssystemet uppmuntrar analytiskt tänkande och fördjupning, och om att vi som samhälle värderar vetenskapligt grundad kunskap även när den är komplex eller obekväm. Om vi inte vågar ge utrymme för det grundliga och svåra, kommer vi heller inte att kunna fostra nästa generations forskare, ingenjörer och beslutsfattare som kan lösa framtidens stora utmaningar.

Så kan Sverige fortsätta leda

Det är dags att gå från ord till handling. För att möta dessa utmaningar behövs konkreta åtgärder:

• Långsiktiga spelregler: Öka andelen basanslag till lärosäten och främja politiska överenskommelser med lång tidshorisont.
• Kraftsamla samverkan: Etablera starkare nationella strukturer för samverkan inom strategiskt viktiga områden som Life Science.
• Värna djup kunskap: Stärk utbildningens fokus på fördjupning och kritiskt tänkande. Investera i initiativ som ökar allmänhetens tillit till forskning.

Våra konkurrenter i omvärlden står inte stilla och väntar på oss. Sverige har unika styrkor att bygga på – framstående universitet och högskolor och innovativa företag. Den grund vi har är en fantastisk tillgång, men den får inte tas för given.

Ska vi behålla vår position som en kunskapsnation i världsklass krävs mod, ansvar och en gemensam vision för framtiden. Vi behöver agera med engagemang, tempo och långsiktighet. Det kommer att vara avgörande för vår konkurrenskraft, för utvecklingen av svensk sjukvård och för nästa generations möjligheter. Valet är vårt: att leda utvecklingen – eller att stå vid sidan och titta på.

Sara Wallin

Vd, Stiftelsen Chalmers tekniska högskola