Appropå tillväxt; se till helheten!

Följande text publicerades även under vinjetten fnuttÅsiktenfnutt i Entré nr 1, 1999:

Tillväxt är ett begrepp som diskuteras flitigt idag. I dessa diskussioner förs ofta listor å tillväxtföretag fram, där företag som kontinuerligt ökat sin omsättning och antal anställda utgör goda exempel. Genom att på så vis fokusera på enstaka företag finns det en risk att en grupp företag, som axlar en stor roll vad det gäller tillväxt, glöms bort. Jag tänker på de forskningsintensiva företagen. Dessa använder sig av en strategi som gör att man måste studera företagens roll i ett större sammanhang, om målet är att få en bild av företagets bidrag till tillväxt.

Företag inom bioteknik är talande exempel. Nyckeln till framgång för dessa företag är förmågan att snabbt identifiera de senaste forskningsrönen inom den akademiska världen och göra om dem till kommersialiserar teknik. Det kräver att företagen själva håller sig i framkanten av forskningen, att de skaffar sig patent som skyddar deras arbete och att de har ett väletablerat nätverk av framstående forskare.

För att nå upp till dessa kvar använder sig företagen av en strategi där nyckelordet är nätverk. Projekt inom bioteknik är ofta förknippade med hög risk och måste ibland avbrytas på grund av oväntade testresultat. Då gäller det för företagen att ha en flexibel organisation så de kan undvika att bli stående med, till exempel, höga personalkostnader. Företagen väljer därför att lägga ut vissa delar av sin verksamhet. Genom samarbeten i specifika projekt skapar företagen en mängd aktivister hos externa aktörer. Strategin gör att de enstaka företagen kanske inte växer med antal anställda, men att ett klister – en grupp – växer totalt sett.

De mest forskningsintensiva företagen inom bioteknik har som affärsidé att driva projekt fram till en mognadsrad där andra företag kan köpa licenser för att föra teknologin vidare, genom de dyra testfaserna, till marknaden. För att lyckas krävs det att bioteknikföretagen ligger i forskningsfronten så att de kan etablera samarbeten med externa toppforskare och därmed behålla sin position. Dessa intermediära företag har blivit viktiga för de stora företagen som ständigt söker efter nya upptäckter, men inte har möjlighet att hålla sig underrättade om all framsteg som görs på universiteten. De stora företagen värderar inte de här företagen så mycket efter deras storlek, som efter kvalitén på deras forskning. De intermediär företagens strategi innebär därmed att, även om de inte själva skulle ha en stor omsättning, bidrar de indirekt till en ökad omsättning i de företag de samarbetar med.

Det finns alltså, enligt min åsikt, minst två orsaker till att det är missvisande att studera forskningsintensiva företag som enstaka enheter. Dels för att de skapar direkt tillväxt hos andra företag genom att lägga ut delar av sin verksamhet, dels för att de skapar indirekt tillväxt genom sin roll som innovationsmotorer. Ju fler av den här typen av företag det finns, desto större är möjligheterna att den akademiska forskningens resultat upptäcks och förs vidare. Det är därför viktigt att klargöra de forskningsintensiva företagens roll i Sveriges tillväxt och ge dem en tydlig identitet, istället för att fokusera på om de verkar växa upp till storföretag eller ej.

Anna Nilsson, projektledare omvärldsanalyserar vid Centrum för Medicinska Innovationser, Karolinska Institutet. Artkeln är baserad på rapporten Biotechnology Firms in Sweden – The Emergence of a New Business Model.
———–