Förväntningarna är stora på våra akademiska avknoppningar, och i många avseenden infrias de. Företagen är till exempel innovativa, och de bidrar till att länka samman högskola och näringsliv. Däremot växer de inte så mycket som man skulle önska. Det berättade Jonas Gabrielsson och Marie Löwegren under decenniets första Estrad.
Docent Jonas Gabrielsson är verksam vid CIRCLE, Lunds universitet, och ekonomie doktor Marie Löwegren finns på Ekonomihögskolan vid samma lärosäte. De delar forskningsintresset för akademiskt entreprenörskap. 25 januari 2010 presenterade de resultat från varsin studie på svenska data under en Estradföreläsning. Rubriken var ”Tillbaka till framtiden – Om avknoppningar från svenska universitet och högskolor”.
– När man studerar företag handlar det alltid om en balansgång mellan det generella och det specifika. I någon mån är ju alla företag unika, men det finns också systematiska likheter. De gör att man kan prata om akademiska avknoppningar som en grupp, konstaterade Jonas Gabrielsson inledningsvis.
Han lyfte fram flera internationella studier som visar på positiva effekter av att företag knoppas av från universitet och högskolor. I USA har forskare till exempel kunnat visa att företagen är mer innovativa än andra teknikbaserade företag, att det är hög sannolikhet att de ska växa sig stora och börsintroduceras, samt att de bidrar till regional ekonomisk utveckling och nationell ekonomisk tillväxt.
– Enligt en studie har avknoppningar från MIT bidragit med 300 000 arbetstillfällen. Det är alltså ganska stora värden vi pratar om här.
Företagsgruppen bidrar också till att öka utbudet i regionen, och därigenom begränsa beroendet av ett fåtal företag och teknologier.
– Bilden vi får av internationell forskning är alltså att avknoppningarna är innovativa, tillväxtbenägna, och att de bidrar till den ekonomiska utvecklingen. När vi tittar på svenska erfarenheter av akademiska avknoppningar får vi inte riktigt samma bild.
– Det finns svenska studier som visar att företagen bidrar till den nationella ekonomiska tillväxten, och att de utgör en icke försumbar andel av våra teknikbaserade företag. Men andra studier visar samtidigt att avknoppningarna inte har någon hög tillväxttakt. Och den absoluta majoriteten av alla avknoppningar sysselsätter endast ägaren till företaget.
Efterlyser bredd
Enligt Gabrielsson saknas det fortfarande breda undersökningar i ämnet. Själv har han bidragit med en studie av avknoppningsföretag från universitet och högskolor i Skåne, i syfte att bredda den empiriska basen. Den inbegriper nya aktiebolag inom teknikintensiva branscher, som startats mellan åren 2001 och 2007. Totalt handlar det om 1 052 företag, varav 341 svarade på enkäten.
– Jag var intresserad av att se vilket ursprung företagen hade. Och om de universitetsavknoppade skiljde sig från övriga teknikbaserade företag, sa Jonas Gabrielsson.
Av de 341 företagen var 46 avknoppade från universitet och högskolor. 90 var avknoppade från andra företag, och resterande 205 sorterar in under ”Övriga företag”.
– Den absoluta majoriteten av universitetsavknoppningarna, över 80 procent, kommer från Lunds universitet och dess filialer. Det är intressant att identifiera, men inte förvånande. Lunds universitet dominerar ju regionen när det gäller forskning och högre utbildning. Övriga avknoppningar kommer bland annat från Malmö högskola, SLU, Chalmers och Uppsala universitet.
Gabrielsson visade jämförande siffror mellan de tre företagsgrupperna i studien. Universitetsavknoppningarna utmärkte sig när det gällde export, men hade svagare koppling till den lokala marknaden. De hade i snitt två grundare, medan företagsavknoppningar och övriga företag hade i snitt tre.
– När man pratar om entreprenörskap, pratar man ofta i singular: till exempel om entreprenören eller grundaren. Men forskningen visar att man ofta startar företag i plural, alltså i team.
Externa entreprenörer eftersatta
Vem är det då som startar universitetsavknoppningar? I 17,4 procent av fallen är det studenter som gör det, baserat på exjobb eller projekt. 37 procent startas av lärare och forskare som helt eller delvis har lämnat universitetet. 8,7 procent startas av före detta lärare och forskare som har hunnit arbeta en tid inom det privata näringslivet innan företaget kom igång. Dessa kallas ibland ”indirekta avknoppningar”. Och i 15,2 procent av fallen handlar det om externa entreprenörer.
– Den sista gruppen utgörs av folk utifrån, med erfarenhet från näringslivet, som ser potential i forskningsresultat och startar upp företag utifrån dem. Det här är en intressant grupp, tycker jag. Jag har inte hittat så mycket forskning om dem, de har nämligen ofta exkluderats i forskning om universitetsavknoppningar.
I tidiga skeden av företagandet är grundarnas besparingar den viktigaste finansieringskällan. Detta gäller för alla typer av teknikbaserade företag, visar Gabrielssons undersökning. Men universitetsavknoppningarna förlitar sig också på andra källor.
– Universitetsavknoppningarna särskiljer sig från de två andra grupperna i och med att de lägger större vikt vid att bli finansierade av riskkapital. De finansieras också i högre grad av andra privatpersoner än grundarna, och till viss del även av offentliga bidrag och lån.
Man förväntar sig kanske att universitetsavknoppningarna ska vara duktiga på att samverka med universitet och högskolor – och det är de också. Samarbetena kan exempelvis handla om att universitetspersonal utför FoU på uppdrag av avknoppningsföretaget, att man för diskussioner med studenter och anställda vid lärosätet, eller att man använder universitetets FoU-utrustning.
– Avknoppningarna spelar en viktig roll här. De skapar och underhåller länkar mellan universitet och företagande.
En titt på företagens huvudsakliga funktioner visar att alla tre grupperna ägnar sig mest åt att leverera specialiserade produkter och tjänster till slutkund. Men universitetsavknoppningarna skiljer sig också från de övriga företagen i undersökningen. De är till exempel mer inriktade på att leverera FoU-tjänster, och de utför färre funktioner.
Innoverar mer
Jonas Gabrielssons undersökning visar, precis som de internationella studier han hänvisade till i början av föreläsningen, att universitetsavknoppningarna är mer innovativa än andra teknikbaserade företag. De har avsevärt mer egen FoU, utvecklar fler produkter och tjänster, samt söker fler patent.
– Man kan ju också fundera över innovationshöjden i erbjudandet. Alltså om de produkter och tjänster man erbjuder liknar annat som redan finns på marknaden. Även på denna punkt är universitetsavknoppningarna mer innovativa.
46,3 procent av universitetsavknoppningarna tar fram produkter och tjänster som aldrig tidigare sålts. Detta innebär att de kan ge upphov till nya marknader, eller förändra karaktären på redan existerande marknader. Motsvarande siffror är 11,5 procent för företagsavknoppningarna, och 8,5 procent för övriga teknikbaserade företag.
Gabrielsson har också mätt hur företagen bidrar till förnyelse i ekonomin, genom att se hur de fördelar sig över branschers utvecklingsfaser. En branschcykel kan sägas ha fyra faser: introduktionsfas, tillväxtfas, mognadsfas och nedgångsfas. Innovationshöjden är störst i början, och studien visar också att de flesta universitetsavknoppningar befinner sig i branschers introduktionsfas. Företagsavknoppningar och övriga företag är i högre grad inriktade på branschers mognadsfas.
– Jag menar sammanfattningsvis att det finns fog för att behandla universitetsavknoppningar som en egen grupp. De har vissa karaktäristika som gör att de utmärker sig från övriga teknikbaserade företag.
– Det finns många forskningsspår att gå vidare på. När jag gjorde studien blev jag förvånad över hur många studenter som startar företag. Debatten handlar ofta om att forskare och lärare bör göra det. Men man kan ju fundera på om det egentligen är forskare eller forskning som ska knoppas av, sa Jonas Gabrielsson.
Långa studier behövs
Marie Löwegren presenterade därefter sin pågående studie av svenska universitetsavknoppningar. I den följer hon upp företag som startade för 20 år sedan. Vad har det har blivit av dem?
– Precis som Jonas sa finns det en stark tro på att universitetsavknoppningar skapar tillväxt i samhället. Forskningen visar också att de skapar en hel del tillväxt – men den består i att ett fåtal växer sig riktigt stora. De flesta stannar som småföretag, sa Marie Löwegren.
Men det är också så att befintlig forskning inte tittar speciellt långt bakåt i tiden. Man har följt universitetsavknoppningar i max tio år, och det ett alltför kort tidsspann, menade Löwegren.
– Avknoppningarna baseras ju på högteknologisk forskning, och den typen av företag har långt till marknaden. Det tar tid att förändra attityder, och att få konsumenterna att förstå vad de ska ha produkten till. Inom medicinsk forskning tar det ju också 10-15 år innan man ens har fått fram preparatet.
Hon betonade att det inte är så lätt att jämföra nya resultat med gammal forskning. Det finns nämligen ingen vedertagen definition av vad en universitetsavknoppning egentligen är. Den minsta gemensamma nämnaren är att det handlar om nya företag. Sedan kan de vara startade av studenter och/eller forskare, och/eller externa entreprenörer. De kan baseras på teknologi utvecklad genom forskning – patenterbar eller inte – och/eller tjänster som bygger på vetenskaplig kunskap och kompetens. Och de kan knoppas av från högskolor, universitet och/eller andra institut och forskningslaboratorier. Allt beror på var den aktuella forskaren väljer att dra gränserna.
– Det här är viktigt att hålla i minnet när jag jämför mina äpplen med andras päron, sa Löwegren.
Hon har i sin forskning utgått från en studie av Christer Olofsson och Clas Wahlbin som publicerades 1993. I den ingår 124 universitetsavknoppningar, startade mellan åren 1960 och 1990. Företagen är baserade på forskning, grundade av universitetsanställda, och har sitt ursprung från universiteten i Göteborg, Linköping, Luleå, Lund, Stockholm, Umeå och Uppsala. Marie Löwegren har sedan, via Affärsdata, spårat upp dem för att se vilka som fortfarande är i gång.
Hon fann att 32 procent av företagen var aktiva aktiebolag år 2006. 18 procent har genomgått fusioner och uppköp. 10 procent var enskilda firmor. Resterande 40 procent var nedlagda.
– Är det här bra eller dåligt, kan man fråga sig? Det beror lite på vad man jämför med.
Bättre än Silicon Valley
Löwegren visade resultat från en Vinnovastudie av svenska teknikbaserade företag som grundats 1990 och följts upp 2001. Totalt ingick 1 769 företag i denna studie. Av dem var 11 procent aktiva aktiebolag. 2 procent hade fusionerats eller köpts upp. Och hela 87 procent var nedlagda.
– Det går alltså bättre för de spin-offs som jag har i mitt dataset, än för de teknikbaserade företagen i Vinnovas studie, konstaterade Löwegren.
Hon jämförde också med 250 teknikbaserade företag i Silicon Valley. De grundades på 1960-talet och följdes upp 1988. Av dem var 18 procent aktiva aktiebolag, 32 procent hade fusionerats eller köpts upp och 50 procent var nedlagda. Även i denna jämförelse stod sig alltså företagen i Löwegrens studie riktigt bra.
En tredje jämförelse gjordes med 114 avknoppningar i Oxfordshire. De grundades 1950-2004, av både anställda och studenter, och var både teknikbaserade och icke-teknikbaserade. Företagen följdes upp år 2005. Här var siffrorna överraskande bra: 85 procent var aktiva aktiebolag, 8 procent fusioner och uppköp, och bara 7 procent nedlagda.
– Vad kan då detta bero på? Ja, antingen är de fantastiskt duktiga i Storbritannien. Eller så har de tagit med företag som startats fram till 2004, för att sedan göra en uppföljning 2005…
– Jag menar att det inte är så konstigt att de har en stor andel aktiva aktiebolag i den här studien. Och faktum är att tidigare studier ofta har gjorts på det här sättet, till exempel vid Chalmers, i Frankrike, i Holland och på MIT. De har nedläggningssiffror på 13-20 procent och det är ju väldigt lågt. Men mäter man på det här sättet hinner inte företagen dö!
Börsnoteringar kan ses som ett mått på framgång, och tidigare forskning har visat att avknoppningar tas till börsen oftare än andra teknikbaserade företag. Hur ser det då ut i Marie Löwegrens studie? Jo, av de 40 aktiva aktiebolagen är 5 börsnoterade, vilket motsvarar 12,5 procent. Och av de 22 företag som fusionerats eller blivit uppköpta har 4 börsnoterats, det vill säga 18 procent. Totalt är det alltså 9 av 62 företag i undersökningen som har börsnoterats, och det motsvarar 14,5 procent.
Siffrorna kan jämföras med en studie av Scott Shane från 2004. Han kom fram till att 18 procent av MIT-avknoppningarna börsnoteras. För Stanford och övriga amerikanska universitet var siffran 8-10 procent.
– Dessa amerikanska siffror anses vara höga, särskilt om man jämför med börsnoteringar bland övriga företag i USA. Och jag menar att den svenska börsnoteringsgraden står sig ganska hyfsat i förhållande till detta.
De flesta är små
En titt på omsättning och antal anställda för år 2006 i de undersökta svenska avknoppningsföretagen visar att de allra flesta är mycket små. Bara två – ett aktiebolag och ett fusionerat företag – har växt sig riktigt stora. Procentuellt sett ligger ändå företagen i Löwegrens dataset ganska bra till om man ser till det totala antalet anställda, och jämför det med siffror från Storbritannien, Italien, samt den Vinnovastudie som tidigare nämnts.
Marie Löwegren avslutade sin presentation med att diskutera några ytterligare aspekter av sin forskning. En är att avknoppningar inte är det enda sättet att kommersialisera forskning. En annan aspekt är att grundaren i flera av de undersökta fallen har startat fler än ett företag. Det innebär att det förmodligen finns en del dolda effekter av företagen i studien.
Löwegren konstaterade att många av de minsta företagen lever på att de har sålt licenser. De är helt enkelt ganska passiva. Hon återkopplade också till den fråga som Jonas Gabrielsson ventilerade tidigare under föreläsningen: Vem är den bästa entreprenören i sammanhanget?
– Det är inte givet att forskning kommersialiseras bäst genom att skapa nya företag från universitet och högskolor. Det kan vara så att forskningen får bättre utväxling i etablerade företag – men det vet vi inte så mycket om i nuläget.
– Det är heller inte självklart att det är universitetsforskare som ska starta företag. Det kan ju faktiskt finnas andra som är bättre lämpade, som ser den kommersiella nyttan, och som kan skapa mer tillväxt, sa Marie Löwegren.
Se hela föreläsningen som webb-tv
För mer info: jonas.gabrielsson@circle.lu.se och marie.lowegren@fek.lu.se—