De flesta organisationer kan nog skriva under på att de strävar efter en ”hållbar utveckling”. Men det är inte det enklaste att uppnå. Många faller på sina ständiga försök att anpassa sig.
När förändringarna i omgivningen dundrar på, är kontinuerlig anpassning en naturlig reaktion. Men en sådan kortsiktig inställning kan straffa sig. Till exempel i form av försämrade arbetsvillkor för personalen, och i förlängningen sämre konkurrensförmåga för företaget.
Boken Sustainable Development in Organizations. Studies on Innovative Practices handlar om hur organisationer kan undvika den typen av onda cirklar, och i stället nå den åtråvärda långsiktigt hållbara utvecklingen.
Redaktörerna Mattias Elg, Per-Erik Ellström, Magnus Klofsten och Malin Tillmar är alla knutna till forskningscentrumet Helix vid Linköpings universitet. I introduktionskapitlet tar de upp två perspektiv på hållbar utveckling. Ur ett processperspektiv handlar hållbarhet om att utvecklingssatsningar i organisationer ska få långsiktiga effekter utan att man konsumerar mer resurser än vad som skapas. Ur ett innehållsperspektiv handlar hållbarhet om en balans mellan resultatorienterade mål, som effektivitet, ekonomisk tillväxt och innovation, och bra arbetsförhållanden – i form av hälsa, jämlikhet, lärande och utveckling.
I ett kapitel studerar Jörgen Eklund, Agneta Halvarson Lundkvist och Pernilla Lindskog vad som händer när en organisation börjar använda sig av lean. De pekar på att skillnaden mellan organisationer i hur metoden används, och vad resultaten blir, är stor. Anställda i tillverkningsföretag tycker att lean gav bättre arbetsförhållanden. Samtidigt kände de sig mer stressade och upplevde att arbetsuppgifterna blev mer repetitiva.
