ÅSIKTEN: Fördelarna överskattas i megaprojekt

Det finns lärdomar utifrån forskning kring stora spektakulära megaprojekt såsom Northwolt, Stegra och Bottniabanan. Det menar biträdande professor Ossi Pesämaa, Luleå tekniska universitet, som i denna Åsikt ger exempel på dessa lärdomar.

Majoriteten av större megaprojekt överskrider tids- och kostnadsbudgetar. Det är även mycket vanligt att megaprojekt innehåller stora avvikelser i kvalitet, som en direkt följd av en optimistisk styrning. Ett megaprojekt är betydligt större än ett vanligt samhällsprojekt och ställer därför helt andra krav på styrning och ledning. Eftersom projekten tar lång tid och förbrukar mycket resurser kommer såväl insatsvaror som teknisk prestanda att förändras under projektets genomförande. Många modeller för tillståndsprocesser är rigida och skapar tekniska inlåsningseffekter som missgynnar framtida förväntade samhälleliga värden. Till exempel skulle fler så kallade modeller för tillstånd som ”box permits” öka flexibilitet och ge ett större utrymme att anpassa kvalitet och prestanda med hänsyn till hur produkter utvecklats under den tiden det långa megaprojektet pågått. 

Megaprojekt som Norhtwolt och Stegra i norra Sverige representerar en grön omställning med djärva finansiella, tekniska, logistiska och samhälleliga inslag.

Megaprojekten tar inte bara lång tid och är kostsamma utan skiljer sig från ”stora” projekt i avseendet att det alltid ska finnas ett samhälleligt värde. Ett sådant värde tas fram genom en privat, offentlig eller en kombination av privata och offentliga aktörer. Dessa samhälleliga värden förväntas vara varaktiga för samhället. Megaprojektet är samtidigt en temporär agent som transformerar olika innovativa värden för samhället. En sådan transformation kräver ett stort samarbete som involverar många olika aktörer. En del samhälleliga värden som inom infrastruktur förväntas bidra till samhället under en mycket lång tid och därmed även får stora konsekvenser för andra alternativa lösningar. En tågförbindelse är dyrbar och kan möjligen slå ut andra lösningar men även möjliggöra tyngre transporter. På samma sätt har vi idag flaskhalsar på vissa sträckor med järnvägsinfrastruktur som till exempel malmbanan där persontrafik måste styras om till vägar. Dessa frågor styr både megaprojekt inom infrastruktur, men även andra investeringar som är direkt beroende av en fungerande infrastruktur.

Stor betydelse för platsen

Ett megaprojekt är ofta spektakulärt och vi har i en studie av till 35 svenska megaprojekt identifierat hur dessa aspirerar på olika ”sublima” egenskaper. En sublim egenskap innebär att ett projekt sticker ut i längd, höjd, tekniskt, i design, finansiellt eller på annat sätt. Dessa sublima egenskaper innehåller ofta flera olika innovativa inslag. Sublima projekt sticker ut och kan vara regionens längsta bro, högsta hus, längsta tunnel, snabbast byggda kärnkraftverk eller något annat. Vissa sublimer är lokala medan andra är regionala eller globala. Norrbottniabanan är ett typiskt lokalt projekt som har stor betygelse för Norra Sverige.

Regionala sublimer är till exempel Öresundsbron, som är välkänd för regionen runt Öresund. Globala megaprojekt är kända för hela världen såsom tunneln under engelska kanalen. Megaprojektet är alltså en agent för den här typen av djärva försök att aspirera på en större innovativ lösning som får stor betydelse för den plats där projektet skapas. 

Brist på granskning

För alla är det numera välkänt att megaprojekten såsom till exempel Norhtwolt och Stegra (fd H2 Steel) i norra Sverige representerar en grön omställning med djärva finansiella, tekniska, logistiska och samhälleliga inslag. I vår forskning där vi på olika sätt följt megaprojekten blir det tydligt att det funnits ett stort mått av en så kallad optimistisk bias. Optimistisk bias är den vanligaste typen av bias. Optimistisk bias betyder att ledare och finansiärer i den här typen av projekt överskattar fördelar och underskattar potentiella risker.  Optimistisk bias kan förklara varför ledare och finansiärer undviker kritiska frågor och istället försöker se allting i ett positivt sken.

Projekten får inte alltid den transparens och genomlysning som krävs för att det mest innovativa eller produktiva förslaget ska vinna.

Det senare är självfallet en nödvändighet för att driva projektet framåt men kan även göra att projekten inte får den transparens och genomlysning som krävs för att det mest innovativa eller produktiva förslaget ska vinna. Prövning är en viktig del av en framgångsrik innovation. I den tidiga mediala gestaltningen av dessa gröna projekt var bilden väldigt ljus och ledarna framstod närmast som hållbarhetshjältar. Idag är samma hjältar nertonade och gestaltas ofta som antihjältar. Vad vi glömmer bort är att även dessa företrädare släpptes fram i bristen på granskning och där vi som tysta ägare och samhällsmedborgare släppte på med finansiering utan att ifrågasätta de innovativa produkternas existensberättigande på en konkurrensutsatt marknad.

Lärdomar från megaprojekten i norr

Utfallet av megaprojekten i norra Sverige förväntades vara innovativa produkter och därtill tillhörande tjänster som i många fall inte var färdiga, färdigtestade och klara för en fullskalig lansering. Megaprojekten har även i vissa fall utvecklats isolerat utan full insyn men där finansiärer varit offentliga eller indirekt ägda av pensionspengar. Vi glömmer ibland bort att även stora företag till stora delar ägs av pensionssparare som indirekta institutionella ägare.

Det kan även handla om tidsaspekter. Ett sådant exempel är tillståndsprocesser för vindkraftverk som tar mycket lång tid. Tillståndet vid början av projektet gör att vi söker tillstånd för vindkraftverk på 80 meter medan standarden vid uppförande 10 år senare är 240 meter och motsvarar en helt annan produktivitet och ekonomisk effektivitet. Den här typen av problematik är känd från rådande forskning inom megaprojekt.

Min förhoppning är att vi även i framtida megaprojekt i större utsträckning är noggrannare och mer grundliga i valet av megaprojektledare. I våra intervjuer pekar en del på att ledning och styrning av megaprojekten är något helt annat än vanliga projekt. Att ett projekt skalas upp så pass mycket gör att helt nya problem uppstår och kräver även helt andra förmågor. Från flera lyckosamma projekt ser vi även att projektledare i megaprojekt varit mer aktiva i att involvera det omgivande samhället och haft en tydlig policy kring transparens.

Ossi Pesamaa,

Biträdande professor vid Luleå tekniska universitet