Oklart resultat av offentlig satsning på innovation

Följande text publicerades även i Entré nr 4, 2016:

Den förra regeringen satsade stora resurser på att marknadsföra innovationsfrågan. Det skulle generera mer entreprenörskap och locka hit talanger från när och fjärran. Men vad hände egentligen med innovationshajpen?

– Innovationshajpen kostade samhället stora resurser när den förra regeringen drog igång ett PR-maskineri av, för svenska förhållanden, tidigare okänt mått.

Det berättar Jacob Stenberg, författare till doktorsavhandlingen The Communicative State. Political Public Relations and the Rise of the Innovation Hype in Sweden. I den följer han näringsdepartementet och Svenska institutet i deras arbete med att marknadsföra Sverige som innovationsnation.

Stenberg, som har disputerat vid institutionen för strategisk kommunikation på Lunds universitet, vill förstå hur myndigheter använder övertalning och externa relationer för att marknadsföra politiska idéer – och vilka politiska och demokratiska följder det kan få.

– Innovation dök upp som en prioriterad fråga på myndigheternas skrivbord strax efter finanskrisen. Det var en följd av att stora transnationella organisationer, som EU och OECD, uppmuntrade kommuner, regioner och departement att jobba med innovation.

Näringsdepartementet åkte land och rike runt för att marknadsföra innovation i syfte att skapa fler entreprenörer. Politiska aktörer, universitet och företag bjöds in till seminarier och konferenser. Kommuner och landsting lanserade innovationsstrategier i syfte att attrahera talang, forskare och kapital.

– Det var en ambitiös och påkostad satsning. Men den fick kritik från både medier och politiker för att vara otydlig och sakna konkreta mål.

Näringsdepartementet avfärdade kritiken. ”Kampanjen” var till för att inleda en diskussion om innovation i samhället. Förändring var inte centralt i det här skedet. I övrigt lade man locket på. Annie Lööf, som då var näringsminister, hade dåliga opinionssiffror och ville inte riskera en debatt som kunde framställa PR-insatsen som ett misslyckande, menar Jacob Stenberg.

– De nätverk som hade etablerats följdes inte upp, och dessvärre hände inte så mycket i praktiken.

Arbetet utvärderades inte heller av näringsdepartementet. I stället fick Vinnova i uppdrag att mäta hur offentliga myndigheter jobbar med innovation. Men eftersom det saknades mätbara mål blev utvärderingen inte så handfast.

– Jag tror att båda sidor har en poäng. Kampanjen kan vara ett första steg för att skapa en diskussion i samhället kring en ny politisk riktning. Men bristen på uppföljning gör det svårt att veta om det fick någon reell effekt.

Svenska institutet lanserade internationella kampanjer i ett tiotal städer runt om i världen, där Sverige skulle marknadsföras som innovationsnation. De sökte starka samverkansaktörer utomlands och tog med sig representanter från kända svenska företag som Volvo och Ikea till mötena. Stora evenemang och seminarier arrangerades på kulturcentrum och universitet, och utvärderingar genomfördes på plats.

Aktiviteterna ansågs framgångsrika om det kom många besökare. Svenska institutet räknade också antalet artiklar som publicerats lokalt för att få fram ett ad-value. Det är en uppskattning av vad samma utrymme i media skulle ha kostat i form av annonser. Resultatet visade att kampanjen genererade enorma belopp i motsvarande sparade annonskostnader.

Jacob Stenbergs slutsats är att politisk kommunikation drivs genom att skapa nätverk med inflytelserika organisationer och personer. Men utan tydliga mål och en aktör med politiskt ansvar för genomförande och uppföljning, är det svårt att omsätta kommunikationsaktiviteter till ett konkret reformpaket.

– Kommunikation har blivit centralt för offentliga myndigheter. Politiska frågor prioriteras baserat på huruvida de kan generera nätverk genom olika former av PR-praktiker, som media, evenemang och seminarier. Det utgör ett historiskt skifte, med risk för att mer komplicerade och kontroversiella frågor skjuts åt sidan.

– Det är lätt att vinna politiska poäng på att dra igång en kampanj kring en fråga som få kan vara negativa till, som innovation. Därför kan frågan fungera som drivmedel för att sätta kampanjer och aktiviteter i rullning, som i sin tur underlättar för offentliga myndigheter att skapa nätverk, säger Stenberg.

Kontakta jacob.stenberg@isk.lu.se———–