”Innovationspolitiken gör en omsvängning”

Följande text publicerades även under vinjetten ”Åsikten” i Entré nr 4, 2013:

De senaste åren har en omsvängning skett i Sveriges och EU:s innovationspolitik, vilket jag menar borde få konsekvenser även för innovationsforskningen. Tidigare har innovationer i sig ansetts vara viktiga att främja, i tron att de förnyar ekonomin på ett sätt som säkrar fortsatt ekonomisk tillväxt. Detta har lett till att stora summor offentlig finansiering har delats ut till utveckling av, och forskning om, innovationer via europeiska, nationella och regionala myndigheter. Det har då oftast rört sig om utveckling av tekniska produktinnovationer i tillverkningsindustri, basindustri och ny teknik (till exempel IT, bioteknik och fiberoptik).

Denna ordning har ställts på ända i EU:s och Sveriges senaste innovationspolitiska strategier. De tar avstamp i samhällsutmaningar vilket medför att innovation, i en betydligt vidare bemärkelse än tidigare, framtonar som en lösning. Det handlar då inte längre bara om teknisk produktinnovation utan även om social innovation, organisatorisk innovation och tjänsteinnovation. På så sätt vidgas även det spektrum av sektorer, branscher och aktörer som anses kunna bidra till innovation. Målet med innovation blir inte heller enbart ekonomisk tillväxt, utan samhällsutveckling i vidare bemärkelse.

Omsvängningen i innovationspolitiken bör enligt min uppfattning ge upphov till motsvarande omsvängning i innovationsforskningen. Det är nu dags att bygga upp en gedigen kunskapsgrund om utvecklingen av andra typer av innovationer än enbart tekniska. Vi behöver också mer kunskap om det sociala, tekniska och organisatoriska innehållet i alla typer av innovationer.

Andra länder, bland annat Tyskland, Österrike, Nederländerna, Storbritannien och Kanada, har kommit en bit på väg med detta. Det manifesterades under den forskningskonferens som hölls i London nu i höst, och som renodlat fokuserade på social innovation. Det var den allra första i sitt slag.

I Sverige saknas det dock i stort sett forskning som specifikt rör social innovation (däremot finns en hel del forskning om socialt entreprenörskap, vilket är ett näraliggande men inte identiskt forskningsområde). Även bland de forskningsfinansiärer som fördelar medel till innovationsutvecklande forskning bör motsvarande omsvängning rimligen ske. Hittills är det främst teknisk och naturvetenskaplig forskning som finansierats i innovationsfrämjande syfte.

I linje med de nya innovationsstrategierna bör finansieringen i ökad grad omfatta även humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. Detta har prövats i mindre skala, bland annat genom Vinnovas finansiering till behovsmotiverad genusforskning och innovativ organisering. Men satsningarna behöver utökas till fler akademiska discipliner, utlysningar och finansiärer.

Om Malin Lindberg

Malin Lindberg är biträdande lektor i genus och teknik vid Luleå tekniska universitet. Hon leder det Vinnovafinansierade projektet ”Genusdriven social innovation – nytänkande vägar till jämställt främjande av företagande/innovation” och är medredaktör till antologin Är det nå’n innovation?! Att nyttiggöra hum/sam-forskning. Malin nås på malin.lindberg@ltu.se———