Policymakers bör uppmuntra tillväxt

Följande text publicerades även i ”Forskning om entreprenörskap & småföretag” (Entré) nr 3, 1999:

Det behövs bättre modeller för studier av entreprenörskap och ekonomisk tillväxt.
– Policymakers bör intressera sig för tillkomst och tillväxt av ny affärsverksamhet, och inte för att maximera antalet tillväxtorganisationer, menar Per Davidsson, professor vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping.

När Per Davidsson skrev sin doktorsavhandling Continued Entrepreneurship and Small Firm Growth 1989 slogs han av hur olika företagare kunde uppfatta sin egen verksamhet. Vissa företagare inkluderade flera olika verksamheter under rubriken ”mitt företag”, även om det då gällde skilda juridiska enheter.

– I andra fall svarade de lydigt om det utvalda företaget och sade till exempel att de inte hade några ambitioner att låta detta växa. Vad vi missar är att samma person kanske avser att låta sin övriga affärsverksamhet växa. Om vi då relaterar personens bakgrund och psykologi till den uttalade oviljan att växa får vi fel samband, säger han.

Denna metodologiska dissonans är bakgrunden till artikeln Conceptual and Empirical Challenges in the Study of Firm Growth, som Per Davidsson publicerat tillsammans med Johan Wiklund vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping.

Här presenterar författarna vilka problem som tillväxtforskningen har och lägger fram några förslag till hur de kan undvikas i framtiden. Dels propagerar de för nödvändigheten i att använda longitudinella underlag snarare än de traditionella statistiska tvärsnitten, dels bjuder de in till diskussionen om vilka begrepp som ska användas för att beskriva entreprenörens företagande.

Titta på helheten

– ”Företaget” i meningen det juridiska bolaget är generellt sett en analysenhet med begränsad och troligen över tiden minskande potential. Det beror på att så mycket av den ekonomiska tillväxten sker i nätverk och hierarkiska strukturer utan ägarmässig koppling mellan enheterna. Att bara titta på ”företaget” istället för ”produktionssystemet”, ”nätverket” eller ”värdekedjan” blir därför en brist, och alltför inåtvänt.

Analyser på företagsnivå har dock sin plats. Frågan är bara vad begreppet ’företag’ egentligen ska stå för. Problematiken förvärras bara av att så många företag skiftar form under sina tidigaste år. Enskilda firmor blir handelsbolag eller aktiebolag och slutligen kanske ett holdingbolag, utan egen verksamhet men med växande ägande. I sin artikel pekar författarna på hur 4779 av 8562 granskade företag under en tioårsperiod förändras tillräckligt mycket för att det ska vara tveksamt om man kan betrakta dem som samma företag.

Per Davidsson och Johan Wiklund tar upp och diskuterar tre möjliga analysmetoder. Den första är att utgå från individen, att följa entreprenörens samlade engagemang i olika företag. Det andra är att utgå från aktiviteter eller verksamheter, även om dessa sträcker sig över ett vidare nätverk eller är utspridda på flera bolag. Den sista metoden vore att istället granska företaget som organisation, det vill säga den enhet som hålls samman av gemensamt ägande och kontrollutövande.

– För managementforskare är organisationsperspektivet det mest intressanta. För entreprenörskapsforskningens del är det de samlade aktiviteterna och verksamheterna eller individerna som bör stå i centrum. Det är med ett sådant individperspektiv som entreprenörskapsforskningen kan ge ett unikt bidrag, anser Per Davidsson.———–