Siffrorna viktigast för storstadsbanken

Följande text ingick även i temat fnuttFinansiering av små och nya företagfnutt som publicerades i Entré nr 3, 2001:

På 1980-talet kunde banken fortfarande fungera som riskfinansiär för småföretagen. I dag är det svårare, men det kan gå för den som kan kulturen. Urvalsmetoderna skiljer sig rejält mellan stad och landsbygd.

När ekonomie doktor Lars Silver började forska i företagsekonomi tog han upp en tråd från sitt tidigare liv inom bankvärlden. Hans forna arbetsgivare, Handelsbanken, hade haft en uttalat decentraliserad strategi, där så många och stora beslut som möjligt skulle fattas lokalt ute på kontoren. Främste konkurrenten SE-Banken hade den rakt motsatta filosofin. Hur stor betydelse hade dessa olika kulturer på vilka krediter och affärer som bankerna faktiskt tog sig an? Kort sagt – hur påverkade dessa kulturer själva urvalsprocessen? Det visade sig att de största skillnaderna inte fanns mellan bankerna i sig, utan mellan deras respektive regioner.

– Utanför storstäderna har de sociala nätverken stor betydelse för vilka företag som får låna pengar, berättar Lars Silver, som lade fram sin doktorsavhandling Credit Risk Assessment in Different Contexts – the Influence of Local Networks for Bank Financing of SMEs vid Uppsala universitet under försommaren.

Svårt att överblicka

– Där är det viktigt att hämta in information om låntagarna via tredje part, för att få en förståelse för entreprenören och dennes affärsidé. I de större städerna är det svårare att få den överblicken, och där tenderar bankerna istället att fatta beslut utifrån bokslut och resultaträkningar.

Det två perspektiven är så väsenskilda att det anses vara lättare att gå från en bank till en annan inom samma region, än att gå från ett litet kontor till storstadskontoren inom samma bank.

– De jag talat med som jobbar på landsbygden kan inte förstå hur man kan fatta kreditbeslut utan att känna entreprenören, medan folket på storstadskontoren pekar på riskerna med att bli allt för insyltad i det lokala näringslivet och drabbas av vänskapskorruption. Ändå visar det sig att man använder sig av sitt nätverk också i storstaden om möjlighet ges, berättar Lars Silver.

Avhandlingen baseras framför allt på intervjuer med 45 lånehandläggare i de stora svenska bankerna, samt ett par referensintervjuer med personer i samma ställning på amerikanska banker. Dessa kompletterades med en enkät som gick ut till nära tusentalet bankkontor. Lars Silver menar att den djupare förståelsen för kreditgivningsprocessen, och särskilt nätverkets betydelse för denna, är avhandlingens största bidrag till forskningsfältet. Merparten av finansieringsforskningen kretsar runt hårda siffror och teorier, men missar denna aspekt.

– Banker är ofta drivande i att skapa mötesplatser för det lokala näringslivet, och det är ingen slump eftersom de behöver kunskapen från tredje part. Det kan handla om revisorer, jurister eller andra företagare som har kontakt med klienten och känner dem.

För småföretag är denna dynamik särskilt viktig, och än viktigare om företaget är verksamt inom en yngre bransch. Bankerna växte upp med industraliseringen, och föredrar fortfarande ”enkla”fnutt affärsmodeller, som tillverkning och handel. Konsulter och IT-företag har svårare att få lån.

– Bankerna är medvetna om detta problem, men det är inte lätt att komma runt det. Ett konsultbolag ser inte ut att vara mer än en hoper folk med colaburkar. Skillnaden mellan 1980-talet och 1990-talet är att venture capital-marknaden är mer mogen nu, och de har kunnat ordna kunskapsföretagens finansiering.———–