Ungt forskningsfält på egna ben

Följande text ingick även i temat fnuttEntreprenörskapsforskningens fälttågfnutt som publicerades i Entré nr 4, 2001:

Från att relativt nyligen ha varit ett forskningsfält i sin linda, har entreprenörskap etablerat sig som eget ämne. Mycket har hänt sedan Dahmén och Ramström gjorde sina pionjärresor på området. Men hur har utvecklingen sett ut, och vart är vi på väg? Låter vi oss påverkas för mycket av USA? Delade åsikter råder.

Entreprenörskaps- och småföretagsforskning är nytt som fristående forskningsfält, men intresset för ämnet har grott i forskarsamfundet ganska länge. Historien bakom själva begreppet entreprenörskap går tillbaka till 1700-talet, då det för första gången användes i ekonomisk teori. Men det var den österrikiske ekonomen Joseph Schumpeter som i början av 1900-talet satte entreprenörskapet på den akademiska kartan. I Sverige dröjde det ytterligare några decennier innan tycke uppstod.

– På 40-, 50- och 60-talen fanns det inget egentligt forskningsfält, men det fanns forskare som var intresserade av entreprenörskap. Bland annat socialantropologer och psykologer forskade på området, säger Hans Landström, professor vid Lunds universitet.

Innan hade ekonomiforskningen främst riktat förstoringsglaset mot de stora industriföretagen. Men med nationalekonomer som Erik Dahmén, på 40- och 50-talen, och företagsekonomer som Dick Ramström, på 60- och 70-talen, växte intresset för små företag. Och fler skulle följa i deras fotspår.

– Ramström genererade en generation av nya forskare. Han byggde upp ett intresse för småföretagsforskning. Ett intresse som spred sig och skapade en pool av forskare som studerade småföretag och entreprenörskap, säger Hans Landström.

I början pratade man i och för sig inte så mycket om entreprenörskap, utan mer om småföretagande. Man var inte så intresserad av nystartade företag över huvud taget. Men ämnet fortsatte att utvecklas och intresset för entreprenörskapet och entreprenörerna ökade. Något som Christer Olofsson, professor vid Uppsala universitet, tycker är positivt.

– Det är bra att man började fokusera mer på entreprenöriella processer, snarare än att knyta ämnet till en företagsstorlek. Man hamnar ofta fel om man sätter likhetstecken mellan småföretag och entreprenörskap. Även om det är viktigt med småföretag, så finns det också sådana som inte är så entreprenöriella, säger Christer Olofsson.

Professurer och konferenser

Nästa steg i fältets utveckling är att det började institutionaliseras. En av dem som bidrog till institutionaliseringen var Bengt Johannisson, landets första professor i entreprenörskap.

– På 80-talet började det hända saker. Bland annat i och med att min professur inrättades. Då hölls också den första nordiska konferensen i småföretagande, säger Bengt Johannisson, som är verksam vid Växjö universitet.

– Under 90-talet har utvecklingen gått med rasande fart. Det har inrättats en rad professurer och vi har sett en explosionsartad utveckling av utbildningar på grundnivå. Sedan började också resultat av forskningen komma i form av avhandlingar och artiklar. Det är ett uttryck för att ämnet har blivit rekorderligt.

Entreprenörskapsforskning har vid det här laget börjat identifiera sig som ett eget fält. Och företagsekonomi, särskilt managementområdet, har blivit den dominerande plattformen för entreprenörskapsforskning.

Olika discipliner

Även andra discipliner intresserar sig för entreprenörskap, men de verkar till stor del i det dolda. Och kontakten mellan disciplinerna är försumbar. Men entreprenörskapsforskningen får ändå intryck från olika håll i samhället. Bland annat eftersom bakgrunden varierar hos dem som sökt sig till ämnet. Vilket kan ses som en fördel, menar Carin Holmquist som är professor vid Handelshögskolan i Stockholm.

– Det roligaste inom fältet är att det är så eklektiskt. Många forskare har bakgrund i annat än entreprenörskapsforskning, till exempel genusteori eller organisationsteori, säger Carin Holmquist.

– Entreprenörskap är inte ett företagsekonomiskt fenomen, det är ett samhällsfenomen som alla kan intressera sig för. Man har alltid tagit in till exempel sociologi och psykologi i ämnet.

Ytterligare något som bidrar till att fältet får intryck utifrån, är att det har funnits många ”tillfälliga” forskare inom fältet. Forskare har gått in och gjort en studie, för att sedan lämna fältet igen. Relativt få har betraktat sig som entreprenörskapsforskare på heltid. Nu ser vi en ökad stabilitet. Fler och fler betraktar sig kontinuerligt som entreprenörskapsforskare. Något som kan vara på både gott och ont, menar Hans Landström.

– Fältet har länge präglats av förnyelse. Nya begrepp, nya teorier och nya metoder har avlöst varandra. Först på senare år har vi fått en stabilitet. Det är viktigt för kunskapsackumulationen, säger han.

Men Landström menar också att det måste finnas en balans mellan stabilitet och förnyelse. Ett alltför starkt paradigm kan många gånger vara förödande för ett forskningsfält. Det är bra om det finns en förnyelse, där nya forskare kommer in och håller fältet levande.

Flera fronter

I och med att entreprenörskapsforskningen har tagit intryck från olika håll, har fältet också utvecklats åt olika håll.

– Entreprenörskapsforskningen är mycket heterogen. Det finns flera fronter som är olika varandra i grundläggande föreställning och inriktning på forskningen, säger Björn Bjerke, professor vid Stockholms universitet och för närvarande även gästprofessor vid Malmö högskola.

Han nämner fyra huvudsakliga inriktningar som entreprenörskapsforskningen i Sverige har tagit. Den första försöker förstå entreprenörens roll i samhället. Man ställer sig frågan hur tillväxt kan hjälpa regioner eller länder att utvecklas. Inställningen är allmänt att med entreprenörskap går utvecklingen framåt, och utan entreprenörskap går utvecklingen bakåt, eller står åtminstone still.

Den andra inriktningen är att försöka förklara och förstå entreprenören. Hur tänker dessa människor?

– Förr var det vanligt att man försökte kartlägga deras personlighet, men det har man i princip lagt ner vid det här laget, säger Björn Bjerke.

Den tredje inriktningen försöker hitta miljöer där entreprenörskapet frodas, och studera hur miljöerna ser ut. Det sker på alla nivåer i samhället, inom enskilda företag, mellan olika företag, inom regioner och mellan länder.

Den fjärde inriktningen fokuserar på hur entreprenörskapet går till. Hur själva processen att starta upp ett företag ser ut.

– Den sista inriktningen är mest intressant idag. Trenden går också mer och mer mot den här typen av forskning.

Gå in tidigt i processen

Han får medhåll från de flesta i professorsskaran när det gäller att processer är det intressanta inom entreprenörskapsforskningen i dagsläget.

– Det är viktigt att studera processer i ett tidigt skede. Hur går det till när ett entreprenörskap tar form och utvecklas? Internationellt är man också mycket intresserad av entreprenörskapets processer, säger Per Davidsson som är professor vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping.

Bengt Johannisson har tagit tanken att gå in tidigt och studera entreprenörskapsprocessen ett steg längre. Han startade nämligen ett företag och studerade sig själv under processens gång.

– Entreprenörskap handlar inte om resultatet av en handling, utan om hur handlingen går till. Därför är det viktigt med processtudier. Hur går det till när man mobiliserar ett samhälle för att skapa ett företag? Och entreprenöriella processer börjar ofta av en tillfällighet. Enda sättet att vara med från början och studera hela processen, är att själv starta ett företag. Så kallad iscensättande forskning, säger Bengt Johannisson.

Även Carin Holmquist håller med om att processer är ett intressant område. En ensam person kan ju till och med leda till att en helt ny bransch tar fart.

– Något som jag tycker är intressant är också gången från individ till organisation. Hur ser processen ut, från en entreprenöriell handling till det att en ny organisation eller bransch bildats, säger Carin Holmquist.

Avsaknad av teori

Entreprenörskapsforskning mår enligt många bra av att vara lite entreprenöriell i sig själv. Inte desto mindre är det positivt att fältet rört sig mot en mer teoretisk ansats på senare tid, menar Hans Landström.

– De senaste åren har det gjorts ganska stora framsteg inom entreprenörskapsforskningen. Mycket tack vare att trenden går mot fördjupad ”normalvetenskaplig” forskning. Det har gett bättre stringens i begrepps- och metodanvändning, säger Landström.

Fältet försöker dessutom i större utsträckning relatera sig till huvudfåran inom företagsekonomi. Entreprenörskapsforskare börjar publicera sig i allmänna managementtidskrifter och inte bara, som tidigare ofta var fallet, i specifika entreprenörskapstidskrifter. Men fortfarande efterlyser vissa mer teori.

– Många forskarkollegor inom till exempel organisationsteori tycker att entreprenörskapsforskningen är oteoretisk. Att det handlar mest om empirisk forskning, säger Carin Holmquist.

– Visst finns det teorier, men fältet är fortfarande under definition. Det är alla levande fält, och det är en del av charmen. Om man visste hur allt skulle förklaras vore det ju trist. Då tror jag inte många skulle vilja hålla på med det här, fortsätter hon.

Metodanvändningen inom entreprenörskapsforskningen har också varit utsatt för kritik. Många hävdar att forskarna inom fältet inte varit så noggranna med att redovisa hur man utfört sin forskning. Per Davidsson är benägen att hålla med kritikerna.

– Det krävs att vi tar oss i kragen nu. Entreprenörskapsforskningen har inte stått så högt i kurs i forskningskretsar. Nu börjar det bli ändring på det, och forskningen publiceras i seriösa managementtidskrifter. Då krävs en rigorös metod, och att man kan visa att man gått systematiskt till väga i sin forskning, säger Per Davidsson.

Ökad heterogenitet

Bristen på teori inom fältet har gjort att entreprenörskapsforskningen ännu inte är ett helt fristående forskningsfält. Bengt Johannisson förklarar.

– Vi har gjort oss beroende av andra discipliner inom företagsekonomin, som till exempel teorier från management. Nu måste vi kritiskt granska vad vi har åstadkommit. Det kommer att komma en frigörelseprocess. Vi är det snabbast växande området inom företagsekonomin, och vill stå på egna ben, säger Bengt Johannisson.

På hans önskelista inför framtiden finns också mer entreprenörskap inom grundutbildningarna.

– Alla ekonomiska utbildningar borde starta med en kurs i entreprenörskap. Även på lärarutbildningar borde det ingå. Inom skolans värld finns mycket att göra.

Christer Olofsson skulle gärna se mer forskning inom området klusterbildningar, alltså miljöer där olika mekanismer samverkar för en gynnsam tillväxt av nya företag.

– Det här är ett ämne som jag tror att många kommer att intressera sig för. Hur skapar man miljöer där entreprenörskap frodas? Det har också ett väldigt högt politiskt värde. Det handlar ju om att föra in skarpa lägen i en akademisk miljö, säger Olofsson.

Han skulle också gärna se att fältet släpper in andra discipliner förutom företagsekonomi i forskningen. Hans Landström håller med.

– Det finns utrymme för en ökad heterogenitet inom området. Entreprenörskap är ett komplext fenomen, som vinner på att utforskas utifrån flera olika synvinklar. Om man kan attrahera forskare från andra discipliner kan de tillföra något nytt till fältet, säger Hans Landström.

Han menar att vi i dag också ser tendenser på att fler intresserar sig för entreprenörskapsfältet. Discipliner som han syftar på är till exempel sociologi, psykologi och ekonomisk historia.

De flesta verkar också överens om att eftersom det är ett relativt nytt fält så finns det mycket att göra i framtiden. Och man är inte främmande för nytänkande.

– Min vision inför framtiden är att blanda individtänkandet, som är starkt idag, med nya impulser. Att försöka skapa en dynamik mellan folk som är tillräckligt lika för att prata med varandra, men tillräckligt olika för att skapa något nytt. Sedan är ju frågan om det blir dynamik eller dynamit, säger Carin Holmquist.
———–