Interaktion är a och o för bioteknikföretag

Följande text publicerades även i Entré nr 4, 2001:

Det är trendigt med bioteknik. Men det råder fortfarande brist på kunskap om företagen i branschen. Det vill Anna Nilsson ändra på med sin färska avhandling Interaction between Researchers, Firm managers and Venture capitalists – the Essence of Biotechnology business.

Med hjälp av fyra olika studier har Anna Nilsson i sin avhandling bland annat velat skapa en begreppsram för bioteknikindustrin. Hon menar att en sådan ram kan vara av värde för framtida forskning.

– Det finns inte så mycket kunskap om den här typen av företag, och de blir lätt missförstådda. Därför är det viktigt att utveckla en begreppsram. Inte minst nu när det är så trendigt att prata om bioteknikindustrin, säger Anna Nilsson, som är verksam vid CMI, centrum för medicinska innovationer på Karolinska institutet.

Mer precist har Anna Nilsson undersökt hur möjligheter att skapa mervärde av bioteknikrelaterad forskning drivs vidare. Processerna hon har studerat är produktion av forskning, skapande av företag och vidareutveckling av företag. Hon har sedan kopplat ihop data från studierna och ger en bild som bidrar till förståelsen för hur de olika processerna ser ut när ett bioteknikföretag drivs fram. Alla fyra studierna pekar på att interaktion mellan de olika inblandade aktörerna är mycket viktigt.

– Interaktion är a och o för de här processerna. Forskare, företagsledare och riskkapitalister interagerar för att det ska bli ett företag och för att det ska utvecklas.

Interaktion behövs också för att skapa humant kapital, den främsta tillgången för bioteknikföretagen. Därför har de mer kontakt med den akademiska världen än vad många andra företag har. Hur stor kontakten är skiljer sig mellan olika typer av bioteknikföretag. Men en sak har de gemensamt; för att det över huvud taget ska bli ett företag krävs även socialt kapital.

– Kunskap, eller humant kapital, är allt i den här industrin. Men givetvis måste det även finnas finansiellt kapital. Få forskare har ju möjlighet att själva stå för finansieringen när de vill kommersialisera en upptäckt. Och för att få tillgång till finansiellt kapital behövs socialt kapital.

Riskkapitalist som entreprenör

Ett sätt att skaffa finansiellt kapital är genom riskkapitalister. En av studierna i avhandlingen beskriver interaktionen mellan riskkapitalister och grundare av bioteknikföretag i Silicon Valley. Anna Nilsson kommer fram till att specialiserade riskkapitalister bidrar till nystartade bioteknikföretag på olika sätt.

I vissa fall gick riskkapitalisten in och tog över helt. Ibland antog denne en mer perifer roll. Det beror bland annat på om grundaren har tidigare erfarenhet av företagsvärlden, att leda företag och är beredd att ta på sig ansvaret som ledare.

– Det är bra om riskkapitalisten är flexibel och kan anpassa sitt agerande till varje enskilt fall. Det krävs erfarenhet för att göra det på ett bra sätt.

Ibland kan en riskkapitalist till och med anta rollen som entreprenör. Entreprenörskap är ofta något temporärt som kan förändras över tid.

‑ Någon tar på sig rollen som entreprenör, beroende på kapacitet. Rollen behålls så länge behovet kvarstår. Efter en tid kanske han eller hon går tillbaka till att vara forskare eller riskkapitalist igen, men kan återuppta entreprenörsrollen när en ny möjlighet identifieras, säger Anna Nilsson.
———–