När arbetet blivit ett självändamål

Följande text publicerades även i Entré nr 3, 2010:

Sveriges två största politiska partier gör båda anspråk på titeln ”arbetarparti”. Och även bland deras kollegor i riksdagen är det populärt att tala om vikten av att ”skapa fler jobb”, ”generera arbetstillfällen”, ”öka sysselsättningen” och ”bekämpa arbetslösheten”. Roland Paulsen kallar denna fixering ”absurd”. Hans bok Arbetssamhället – Hur arbetet överlevde teknologin (Gleerups, 2010) handlar om vad som händer i ett samhälle där arbetet har blivit ett självändamål. Paulsen argumenterar att behovet av arbete aldrig har varit mindre än i dag. Ökad specialisering, effektivare organisering och tekniska innovationer har mer än femdubblat produktiviteten. Detta har dock inte medfört att vi arbetar fem gånger mindre – i själva verket har arbetstiden varit relativt konstant. Enligt författaren upprätthåller vi konsumenter arbetssamhället genom att köpa sådant som vi tidigare inte haft behov av. I boken diskuterar han bland annat Platons och Aristoteles arbetsavsky, dagens syn på arbete som en rättighet och kopplingen mellan arbete och hälsa. Andra kapitel handlar om överflöd som löfte och hot, falska behov, glada robotar och arbetet som en chimär. Slutligen introducerar Paulsen begreppet ekoaktivism: En släkting till ekobrottslighet som är mycket utbredd och kanske därför anses som något mer rumsren. En ekoaktivist begränsar sitt deltagande i den samhällsekonomiska produktionen och konsumtionen, ibland omedvetet. Ett exempel är fildelning av upphovsrättsskyddat material.———–