Tillväxtmöjligheter och levebröd

Jonas
Gustafsson
DELA
Tillväxtverkets antologi om företagare med utländsk bakgrund, Möjligheternas marknad, lanserades på ett seminarium i Stockholm 28 maj 2010. Zoran Slavnic, forskare vid Linköpings universitet, var en av de medverkande författarna som presenterade sina bidrag. Foto: Björn Babba Callius.

Följande text ingick även i temat ”Invandrarföretagande” som publicerades i Entré nr 2, 2010:

Andelen företagare är större bland personer med utländsk bakgrund än bland etniska svenskar. Är det här ett uttryck för integration och delaktighet? Eller kanske tvärtom för en diskriminerande svensk arbetsmarknad? Från offentligt håll satsas stora resurser på företagare med utländsk bakgrund, och på att de ska ha samma möjligheter att växa och utvecklas som andra företagare. Man ser en potential när det gäller integration och sysselsättning – men även för att öka handeln med andra länder

Orhan kom till Sverige från krigets Balkan. Under 1990-talets andra hälft startade han en smidesverkstad i Malmö hamn. Kockums hade lagt ned och det fanns ett vakuum att fylla. Företaget gick bra och växte till som mest 100 anställda. Orhan var, enligt egen uppskattning, den största kunden på sitt lokala bankkontor. När han ville köpa upp ett annat företag frågade han banken om de kunde stödja honom. Han fick ja, men var själv tvungen att stå för halva notan. Det normala i ett sådant fall är annars att banken står för 80 procent och kunden för 20 procent av investeringen.

Orhans historia är talande – finansiering är det som brukar pekas ut som det absolut största problemet för företagare med utländsk bakgrund. Vad beror det på, och vad skiljer egentligen företagare med utländsk bakgrund från andra företagare – om något? Att få ett tillförlitligt svar på de frågorna är svårt. Ett problem är att det saknas bra data. Ett annat problem är begreppsförvirringen: Företagare med utländsk bakgrund/härkomst. Utlandsfödda företagare. Kosmopolitföretagare. Nybyggare. Etniskt företagande. Transnationellt företagande. Invandrarföretagande. Alla förekommer, och används mer eller mindre synonymt.

Ali Najib, kulturgeograf vid Uppsala universitet, är en av pionjärerna inom svensk forskning om företagare med utländsk bakgrund. Han borde kunna skapa reda i begreppen.

– När jag halkade in på det här området 1988-89 fanns det ingenting skrivet i Sverige. Folk skrattade åt en: ”Vadå invandrarföretag?” Sedan bodde jag i Sydafrika ett tag och när jag kom hem 1993 var situationen en helt annan. Flera forskare skrev om ämnet, och myndigheter som SCB och Nutek var intresserade, säger Ali Najib.

Det var Najib som låg bakom att frågor formulerades, och att data om företag med utländsk bakgrund numera redovisas i SCB:s nyföretagarstatistik.

– Men trots att Sverige är bra på statistik, finns en brist inom det här området. Forskningen får helt olika resultat beroende på vilken statistik som används. En del använder begreppet utlandsfödd och får då bara med dem som är födda utanför landet. Andra använder begreppet invandrarbakgrund, då får man även med andra generationens invandrare. Jag har till och med sett en del undersökningar enbart på dem med utländskt medborgarskap.

Definitioner av begreppen är ett annat problem. De kan även ändra sig över tid. För några år sedan ändrade man till exempel definitionen av andra generationens invandrare. Tidigare räckte det med att en förälder var född utomlands för att man skulle räknas som andra generationens invandrare, numera ska båda föräldrarna vara födda utomlands. Kronprinsessan Victoria räknas alltså sedan dess som helt svensk.

– Man måste veta vad man är ute efter när man forskar kring det här. I Sverige har vi ju använt begreppet invandrarföretag, det var jag själv som började med det i slutet av 1980-talet. Men då var det mest invandrade, alltså utlandsfödda, personer det handlade om. Man pratade inte så mycket om första och andra generationen. Sedan dess har det kommit en andra, och till och med en tredje generation.

Najib tycker därför att begreppet företagare med utländsk bakgrund, som har kommit starkt den sista tiden, fungerar bra. När det gäller etniskt företagande, som kanske framförallt används i anglosaxiska länder, ställer han sig mer tveksam. Vilken etnisk grupp är det som avses?

– Begreppet används ofta slarvigt, det kan ju vara etniska svenskar man syftar på. I USA är det lite skillnad, där används begreppet etnicitet på ett annat sätt och är inte lika laddat som här i Sverige.

Några begrepp som är ”inne” just nu i de här sammanhangen är globalisering, diaspora och transnationellt företagande. För tillfället intresserar sig Ali Najib speciellt för det transnationella företagandet. Det handlar om företagare med utländsk bakgrund som är etablerade i både sitt nya och sitt gamla hemland. De har en gränsöverskridande roll och ofta dubbla identiteter.

– Här finns ingen som helst statistik. Vill man få fram något får man göra intervjuer. Det finns ganska många sådana här företag i Sverige, framförallt inom import och export. Jag har sett uppskattningar på att det handlar om 200 miljarder per år i omsättning, så det är en stor marknad. Och det är en grupp som kommer fortsätta att öka, både i antal och betydelse.

Han menar att Sverige ligger efter inom det här forskningsfältet, jämfört med bland annat USA och England.

– Det finns till exempel ingen svensk forskning om företagande inom olika etniska grupper. Det är i princip förbjudet att prata om etnicitet i Sverige.

Najib håller med om att finansieringen är en svårighet för många företagare med utländsk bakgrund.

– En del har inga problem alls, men majoriteten har stora problem med finansieringen. Det kan nog bero på både interna och externa anledningar. Här behövs mer stöd från offentligt håll, åtminstone behövs en ordentlig utredning. Invandrarföretagare ska inte gynnas i förhållande till andra företagare, men man bör i alla fall röja undan onödiga hinder. Om man vill att de här företagen ska utvecklas behöver de kunna få lån.

I en enkätundersökning från ITPS (2007) uppger 15 procent av företagarna med utländsk härkomst att de startat eget ”på grund av arbetslöshet eller risk för arbetslöshet”. Samma siffra för etniska svenskar är 9 procent. Här ska dock nämnas att 33 procent av personerna med utländsk härkomst uppgav att motivet till att starta företag var att ”få förverkliga idéer”.

Pernilla Andersson la fram avhandlingen Four Essays on Self-Employment 2006. I den visar hon att inkomstskillnaderna mellan olika företagargrupper är stora.

När Entré intervjuade Andersson i samband med disputationen sa hon: ”Invandrarföretagare tjänar betydligt sämre än sina infödda kollegor. Resultatet är mycket tydligt, även om man konstanthåller för till exempel bransch.”

Pernilla Andersson undersökte också hur utträdet ur egenföretagande ser ut. Vilka grupper lämnar företagandet och vad gör de i stället?

”Även här finns stora skillnader mellan olika grupper av egenföretagare. De infödda som lämnar egenföretagandet går ofta över till en anställning. De icke-västliga invandrare som lämnar egenföretagandet blir i stället arbetslösa”, sa hon.

Lina Andersson, Växjö universitet, bekräftar den här bilden i sin avhandling i nationalekonomi från 2009, med titeln Essays on economic outcomes of immigrants and homosexuals.

Hon visar också att egenföretagande går i arv bland invandrare i större utsträckning än bland infödda svenskar. Invandrare med egenföretagande fäder och farfäder är mer benägna att starta eget än infödda med samma förutsättningar.

En trolig orsak är att invandrare har starkare familjeband, interagerar mer med sina fäder och farfäder, och tar intryck av dem på ett djupare sätt än infödda gör. ”Vill man öka företagandet bland invandrare är det därför en bra strategi att främja företagande i nuvarande generation. Det får långvariga effekter”, sa Lina Andersson när hon intervjuades för Entrés räkning.

Våren 2008 startade Tillväxtverket, på uppdrag av regeringen, programmet Företagare med utländsk bakgrund. Målet är att företag som drivs av personer med utländsk bakgrund ska ges samma förutsättningar som andra företag att växa och utvecklas.

Som en del i programmet släpptes nyligen antologin Möjligheternas marknad. Författarna har bakgrund inom ämnen som företagsekonomi, pedagogik, nationalekonomi, sociologi, ekonomisk historia och etnologi. Åsa-Karin Engstrand, forskare i arbetsvetenskap på Remeso vid Linköpings universitet, är redaktör.

Andreas Hatzigeorgiou, internationell handelsekonom vid utrikesdepartementet, har skrivit kapitlet Migrationens handelsfrämjande potential – samband, förklaringar och möjligheter. Han är även projektledare för Kosmopolit, en satsning på utlandsfödda som en handels- och investeringsfrämjande resurs.

– Handel med omvärlden är grundpelaren för det svenska välståndet. När svenska företag får tillgång till större marknader innebär det skalfördelar och annat positivt för den svenska ekonomin. Problemet är att handelspolitiken inte riktigt har hängt med i globaliseringen, säger han.

Det han kallar för informella friktioner, som beror på bristande kunskap om utlandsmarknader, begränsar handeln. Språkkunskap, förståelse för religion, kultur och institutionella skillnader saknas, och leder till högre kostnader för de företag som vill handla med utlandet. Det är här personer med utländsk bakgrund kommer in.

– De har unika kunskaper för att främja handeln. De känner till affärskulturen, politiken, religionen och språket i sitt tidigare hemland, säger Andreas Hatzigeorgiou.

Zoran Slavnic är forskare vid Remeso, Linköpings universitet. Han har skrivit två kapitel i antologin, och säger att han har velat vara praktisk och nyttig i sin forskning, utan att för den skull trivialisera.

– Forskning och policy har gärna förklarat drivkraften bakom etniskt företagande med enbart etnicitet. Jag har försökt undvika det förenklade synsättet i mina studier, säger Zoran Slavnic.

Det är Slavnic som berättar historien om Orhan och hans smidesverkstad i Malmö. Om man hårddrar det finns det två möjligheter till framgång i ett nytt hemland, menar Slavnic. Antingen kan man sluta sig och återskapa sin trygghet genom att bara umgås med sina landsmän. Eller så kan man anpassa sig helt till omgivningen och integrera sig.

Orhan gjorde på ett tredje sätt. Han använde sin arbetsmoral, som han hade från början, för att skaffa förtroende.

– Han underordnar sig inte värderingarna i Sverige. Det är en viktig skillnad. Man är inte bara inbäddad i sin etnicitet, utan också i den situation där marknaden finns. Och den är inte bara lokal, utan kan även vara regional, nationell eller kanske internationell.

Zoran Slavnic använder begreppen ”break-in” och ”break-out” i sin forskning. Break-in handlar i det här fallet om att bryta sig in på en marknad, då ofta lokal. Break-out om att bryta sig ut från den lokala marknaden, till nya geografiska platser eller in på nya nischer.

Orhan lyckades alltså mycket bra med att bryta sig in på marknaden när han startade sitt företag.

– Han klarade sig väldigt väl under sin break-in, framförallt på grund av sitt sätt att behandla sina kunder. Och tack vare sitt nätverk som han skaffade på affärsmässiga grunder, snarare än etniska.

Zoran Slavnic träffade Orhan första gången 2005. Då hade han fem anställda. Som mest hade han över 100 anställda.

– När vi träffades igen 2009, ett år efter den finansiella krisen, hade han fått skära ned till 30-35 anställda. Han hade varit på väg att göra sin break-out, men bland annat situationen på marknaden hindrade honom.

Efter beskedet att han var tvungen att samfinansiera sin investering till hälften ville Orhan byta bank, men blev till slut kvar som kund. Fast han säger att ”…bitterheten blev kvar, för jag vet att om ett svenskt företag hade frågat dem skulle de ha fått 80:20.”

– För Orhan har etniciteten aldrig varit en drivkraft, utan snarare ett hinder. Andra aktörer spelar på hans etnicitet. Den blir ett hinder i hans utveckling.

Det är alltså inget lätt ämne, och det finns inga enkla, självklara svar. Bland annat på grund av snåriga begrepp och definitioner. Men givetvis också för att det inte finns en typ av företagare med utländsk bakgrund, inte en typ av ”invandrarföretag”. En del företag växer, blir gaseller och bidrar avsevärt till sysselsättning och samhällstillväxt. Andra förblir levebrödsföretag. Oavsett om de drivs av personer med utländsk bakgrund eller inte.

– Sverige har en stor resurs här. Många ser bara problemen, i stället för att fokusera på de positiva aspekterna, säger Ali Najib.

Fler artiklar och lästips i samma ämne, samt en längre version av denna artikel, finns här

Antologin Möjligheternas marknad kan laddas ner gratis från Tillväxtverkets webbplats———–

4399

DELA