Nytänkande samverkan placerade Asea i Västerås

Yvonne
Busk
DELA

Följande text publicerades även i Entré nr 2, 2009:

När Asea bildades 1891 valdes Västerås som etableringsort. Anledningen var att där lyckades politiker och näringsliv samverka, med en gemensam vision om en expanderande industristad för ögonen. Pia Lindberg har belyst processen i sin doktorsavhandling Kampen om Asea. Lokal stat och industrialisering – Arboga och Västerås 1875–1900.

Kampen om Asea stod mellan Arboga och Västerås. En naturlig lokalisering hade egentligen, vid den här tiden, varit Arboga. Där fanns redan de företag som genom en fusion bildade Asea 1891. Det var Elektriska Aktiebolaget och Wenström & Granströms Elektriska Kraftbolag. I Arboga fanns hamn, goda kommunikationer samt kraft att hämta i Arbogaån.

– Jag är övertygad om att både Arboga och Västerås hade sett annorlunda ut i dag om Asea valt att stanna kvar i Arboga, säger Pia Lindberg, historiker vid Mälardalens högskola.

Energiförsörjningen central

Det fanns dock en mäktig motståndare till etableringen – Arboga Mekaniska Verkstad – som inte ville ha konkurrens om vare sig marknad eller utbildade ingenjörer. Som stor markägare kunde företaget förhindra både att mark uppläts till ett nytt företag, och att kommunen fick möjlighet att bygga ut vattenkraften i Arbogaån. Den egna kraftförsörjningen kunde företaget tillgodose ändå, med en damm som redan fanns längre upp i Arbogaån.

Pia Lindberg har studerat protokoll och andra handlingar från stadsfullmäktige i båda kommunerna, och material från Aseas historiska arkiv. Det viktigaste svaret på frågan varför Asea valde Västerås som etableringsort, är att där förmådde politikerna och det lokala näringslivet att samverka.

Också i Västerås behövde energiförsörjningsfrågan lösas och mark frigöras. Staden hade redan satsat mycket på en förbättrad infrastruktur, med järnväg och en moderniserad hamn. Att säkra energiförsörjningen var nödvändigt för att redan etablerade företag skulle kunna växa, och en förutsättning för Aseas etablering.

Dittills hade den kraft som utvanns ur Svartån mest använts för att driva en kvarn. Änkan till den förre kvarnägaren ägde mark och fastigheter intill dammen och därmed rättigheterna till vattnet vid dammen. Hon erbjöd kommunen att köpa de fastigheter som skulle ge dem tillträde, men den summa hon begärde översteg väsentligt det värde som slagits fast vid en besiktning av fastigheterna. Änkan stod dock fast vid sitt bud och hotade att annars neka kommunen tillträde.

I det läget kunde politikerna valt en konfrontationslinje och satt igång en långdragen rättsprocess. Men i stället valde man att fatta strategiska beslut.

– De betalade änkan det pris hon begärde. Och de sålde mark till företagen till underpris. De hade en vision om vart de ville och handlade långsiktigt, förklarar Pia Lindberg.

Mycket att lära

Det fanns också skillnader i sammansättningen av ledamöter i de båda kommunernas stadsfullmäktige, som hon tror hade betydelse. I Västerås fanns en ny elit av företagsledare i stadsfullmäktige. I Arboga satt en gammal elit utan så mycket nytänkande vid makten.

Pia Lindberg anser att det finns en hel del att lära av den process hon belyst i sin avhandling.

– Jag tror att det är viktigt att också titta på samarbete för att förstå vad som skapar ekonomisk utveckling. Det sägs att bästa sättet är att skapa konkurrens. Men det finns andra aspekter som spelar in. Samarbete har större betydelse än vad vi vanligen tillskriver det, säger hon.

För mer info: pia.lindberg@mdh.se———–

2787

DELA