Glöm inte kulturen i entreprenörskapspolicyn

Hur tar man fram den bästa policyn för att främja entreprenörskap? Denna lika aktuella som svåra fråga diskuterades 5 oktober 2006 på ett policyseminarium arrangerat av ESBRI och NUTEK.

Ett första steg i att ta fram den ultimata entreprenörskapspolicyn är att ha verktygen för en bra diskussion. Det har William Dennis, eller Denny Dennis som han kallas, tagit fasta på i sin studie Public Policy, Competition and Entrepreneurship in the United States: The Wheat, the Chaff, and the Irrelevant. När han nyligen besökte Sverige och ESBRI passade han på att presentera studien under ett policyseminarium.

I studien utvecklas fem typologier att utgå ifrån när man närmar sig ämnet entreprenörskapspolicy. Dennis påpekade att studien, och därmed de fem typologierna, är framtagna i USA med de förutsättningar som gäller där. Men han hoppades ändå att även vi i Sverige kan ha nytta av dem.

– Jag har gjort en studie över hur man kan se på det här i USA, och utvecklat det till generella typologier. Det är inte bara tänkt för den federala regeringen, utan även för enskilda stater och andra länder. Typologierna visar hur man kan tänka kring det här med entreprenörskapspolicy. De visar vilka val vi har, sa Denny Dennis, Senior Research Fellow vid NFIB Research Foundation*.

När Dennis skulle ta fram sina typologier började han från början: hur tänker vi på policy och hur utvecklar vi den? Han menar att det finns två sidor av det myntet. Den första handlar om just policy – vilka incitament och hinder det finns för entreprenörskap i ett land, till exempel skattenivåer, bidrag och regler. Den andra sidan är kulturen.

– Vi tänker ofta på policy endast i termer av institutioner och glömmer bort kulturen. Men vi måste arbeta med båda. Det är svårt att förändra kultur, men det betyder inte att vi bara kan glömma bort den.

Denny Dennis har byggt upp sina fem typologier som modeller med två axlar och fyra fält. Får man ett lågt värde på en axel, är det kanske där man bör lägga sina policyåtgärder.

– Ett problem är att det finns en tröghet i det här. Det gör att det är svårt att veta exakt var man befinner sig, och därför också svårt att ta de rätta policygreppen. På grund av olika förutsättningar vad gäller kultur och nuvarande policy, finns ingen universell rätt väg att gå.

Därför går också Dennis första typologi ut på att ta reda på vilken utgångspunkt ett land har inom policy och kultur. Både kultur och policy för entreprenörskap kan i modellen röra sig mellan att vara gynnsam respektive inte gynnsam.

Dilemma i konkurrensen

Nästa typologi handlar om konkurrens. Dennis menar att policy antingen kan uppmuntra eller hindra entreprenörskap beroende på om man uppmuntrar eller hindrar konkurrens. Entreprenörer gynnas alltså av konkurrens. Ett dilemma är att ”vanliga” småföretag ofta missgynnas av konkurrens.

Den tredje typologin tar upp vilken inställning policy har till entreprenörskap och/eller småföretagande. Finns det stora hinder, och hur mycket satsas det på att direkt stödja eget företagande?

– Hur många kommer att påverkas av de hinder och stöd som finns? Troligen är det fler som påverkas av hinder, och då är det kanske där man bör lägga krutet. De flesta länder har en blandning av de här två – man försöker dels ta bort hinder, dels skapa bra stödsystem.

Dennis fjärde typologi beskriver företagens innovationskraft och vilken påverkan den har på den ekonomiska strukturen i landet.

– Det här är en av de viktigaste typologierna. Har man innovativa företag eller inte, och leder innovationen till förändring i den ekonomiska strukturen? De flesta företag hamnar lågt på båda, de har alltså låg innovation och påverkar inte den ekonomiska strukturen nämnvärt.

Få glamorösa företag

De företag som både har hög innovation och påverkar den ekonomiska strukturen kallas i modellen för glamorösa. Det är den här typen av företag som alla vill ha, men tyvärr finns det inte så många av dem. Företag som har låg innovation, men ändå påverkar den ekonomiska strukturen i stor utsträckning, kallas för ambitiösa. En tredje grupp företag är de som har hög innovation, men inte påverkar den ekonomiska strukturen.

– Deras situation kan bero på att de inte har resurserna att påverka ekonomin. De får inte ut sina innovationer, och påverkar därmed inte heller marknaden. Det här är en kritisk grupp som är svår att identifiera. Vi vet därför inte heller hur stor den är, eller hur den bör hanteras.

– Det pekar också på att en policy för entreprenörskap och småföretagande inte kommer att vara bra för alla företag. En del policies kommer att hjälpa några och stjälpa andra. Det här är inte raketforskning, men det kan vara en av de viktigare sakerna jag säger här i dag!

Den sista typologin som Dennis tar upp i sin studie handlar om vilka mål man har med sin policy och hur den påverkar företagen. Målen kan vara sociala eller ekonomiska, och påverkan kan vara direkt eller indirekt.

Denny Dennis poängterade att hans typologier inte är några absoluta sanningar, utan snarare diskussionsunderlag.

– De här fem typologierna handlar om att reda ut vilka fundamentala policyval som finns och hur vi kan närma oss dem. Alla regeringar kommer att närma sig policy för entreprenörskap på olika sätt, från sin utgångspunkt. Och så måste det också vara.

*NFIB står för National Federation of Independent Businesses, och är den största småföretagsorganisationen i USA
———–